kennelskybar

Alla inlägg under oktober 2011

Av Hanne Winninge - 31 oktober 2011 17:18

Jag blev så jäsikens glad när jag läste senaste protokollet från Domarkommittén. Man har fokuserat på hur skrivelserna runt SRD ska se ut och man har granskat ett avsnitt som för mig som bulleentusiast är otroligt viktigt. Att inverteds canines, alltså inåtgående hörntänder hamnat i särskilt fokus för alla hundar är i sig lovvärt. Inverted canines kan vara smärtsamt för hunden och det är givetvis utmärkt att fler domare blir uppmärksammade på att det inte är en sund bettställning att hörntänderna sticker upp i gommen. Som vanligt har vissa domare tagit detta till ytterligheter och jag minns särskilt en colliedomare som skickade ut de flesta av hundarna på låga valörer med SRD som grund, för att det fanns märken i tandköttet. Nu har Domarkommittén valt att granska den särskilda skrivelsen och i det senaste protokollet står följande att läsa:

Sid 6 ”Bett och tänder” Alla hundar ska ha friska tänder och standardenligt bett. Hörntänder som går upp i gommen, d v s innanför tandraden, ska ge priset disqualified. Hörntänder som sluter alltför tätt mot tandköttet kan föranleda prisnedsättning dock inte priset disqualified.

Jag tycker att det är en strålande formulering eftersom det så totalt beskriver exakt vad det är man ska titta efter och vad som ska bestraffas med anledning av sundehet och anatomiska defekter. Jag ger stående ovationer för detta...det var välbehövligt!


ANNONS
Av Hanne Winninge - 31 oktober 2011 08:47

Tack Susanne för fina bilder på din svarta tjej!


     

ANNONS
Av Hanne Winninge - 28 oktober 2011 06:55

Labradorvalpar ska man ha på våren, lika säkert som tussilagos, blåsippor och trandans. Min trädgård ska vara fylld av små hål grävda av ivriga valptassar, lilla valpgården behöver ansas på vildvuxet gräs och nya växter och behöver inte valprummet en rejäl make-over? Allt det får man alldeles fritt och utan bekymmer med en kull levnadsglada jaktlabbar i huset.


     


Jag tycker mycket om mina labbevalpar och den här gången längtar jag lite extra eftersom mina förhoppningar är att en av dem ska få stanna här hemma hos mig. Gamla Space är en stabil och trygg grund för alla mina hundar och den där stora gamla matriarken som styr med tolerans och pondus. Sällan eller aldrig lyfter hon ens på läppen när de små huliganerna biter sig fast i henne. Hayley är den omsorgsfulla mamman. Hon får sitt utrymme för allt omhändertagande och kärlek hon har inom sig då vi har smått hemma. Hon är en mer engagerad mamma än Space. Hon tvättar och leker, fostrar och tar hand om och ständigt med en vakande blick runt sina små. Toppenmamma helt enkelt.


   


Vårens valpar måste kunna vara i antågande vad jag kan förstå. Hayley har börjat visa tecken på att börja löpa och då ska vi åka till den tilltänkta kavaljeren. Hon har ju redan ögonlyst sig för året med fint U.A och även om årets valpar ännu är för små att röntga så har jag tilltror till de starka höfter och armbågar hennes mamma lämnat och som ju Hayley måste ha en del av. Att tilltänkta pappan Taffy,  Cherrycombe Teal of Lakedown, dessutom lämnat 92% fritt på höfter och  96% fritt på armbågar ger lite extra lugn. Här är den snygga killen som nu hunnit bli 9 år!


 


Så du som är intresserad av en aktiv familjemedlem med fokus på jakt och intensiv träning får väl fortsätta hålla utkik i bloggen. Svarta tikar var det där jag alltid får en bristvara av, så tänk noga innan du bestämmer dig för att det är det enda som intresserar dig.

Av Hanne Winninge - 27 oktober 2011 06:50

Jag har haft en hel del blogginlägg det senaste som berör mitt hunderi och mina tankar om uppfödares vardag och relationer, men inte på en enda rad har jag skrivit om de människor som faktiskt ger mig inspiration, feedback och som så ofta får stå till grund för mina blogginlägg. Jag vill ta det här blogginlägget och hylla alla mina fina hundvänner, många av er vänner på alla nivåer i mitt liv. Eftersom ni är de som ni är, så får ni bokstäver istället för era namn. Det kan kanske göra gissningsleken spännande och jag slipper outa er på ställen där ni kanske inte ens vill synas.


W är förnuftets röst och den krassa verklighetens beskrivare. Hos den här speciella vännen lär jag aldrig få höra jublande ovationer eller hetsas till snabba beslut. Lugnt och metodiskt granskar W alla möjligheter och finns det en enda hållhake i beslutet kan du lita på att W hittar den. W är ingen felsökare, inte alls, bara extremt noga och eftertänksam till sin natur. W är dessutom den person jag vet kan hitta mig alla fakta, om W inte redan vet allt om sjukdomen/defekten eller de genetiska kopplingarna.


T hjälper mig med uppfödarens stora roll, att bistå sina valpköpare. Ständig inspiration för mig att bli bättre och att våga fördjupa mina relationer till alla valpköpare. T är dessutom en person som lärt mig att inse vinsterna med att låta alla få gå sin egen väg, oavsett om det gäller avel eller privata mål. Hos T kan man diskutera avel på alla nivåer, men ständigt med just uppfödning av hund som den gemensamma nämnaren. T kan konsten att lyssna och att ställa just de där raka frågorna.


P är personen som speglar mig själv och tar mig till ytterligheterna, som tar vidare steg, snabbare steg och där jag själv kan få upptäcka mina egna gränser. Här får man hålla i säkerhetsbältet, för snabbt, snabbt, snabbt går diskussionerna: på ett samtal hinner vi ta allt från culling till Roslin-Williams och tillbaka till det bästa sättet att fodra valpar. P är ren inspiration och den av mina vänner som snabbast förstår vad jag menar och som dessutom är lika vilt spretande som jag själv. Livsfarlig kombination - men otroligt rolig!


G är specialisten. Utpräglad fackidiot som man verkligen kan förlita sig på besitter allt värt att veta inom sitt eget gebit, men som hela tiden vet sitt eget kunnandes gränser. En person jag hunnit se bygga ett livsverk/ett imperium på bara ett par år. G besitter drive, styrka och har den totala möjligheten att fokusera på just sin egen verksamhet. G är ett riktmärke för mig, även om jag inser att specialistens syn på livet nog aldrig kommer sammanfalla med mitt eget - men fascinerat imponeras jag över resultat och relevenas. Alla raser borde ha ett par G:s, då skulle det se annorlunda ut!


B var från början en ouppnåelig stjärna på min himmel. En person man såg i Hundsport (tidningen som en gång onmämnts som "den kolorerade skvallerblaskan för eliten") och som bara fanns där. Med åren har vi blivit nära vänner och med B's erfarenhet av valpar, valpningar, sjukdomar och akuta problem har jag kunnat navigera säkrare genom min uppfödning. B har alltid tid, tar sig alltid tid och vet dessutom skilnanden mellan hunden och hunden H. Med B har jag tagit mig genom en massa dynga i livet, och nog fasen stod vi kvar där när stormen blåst förbi.


A är den person som låter mig minnas hur det är att vara uppfödare från början, som ger mig rena deja vus och som låter mig se saker utan gammalt bagage i ryggsäcken. Nya friska ögon på samma problem och dessutom den person som förstår hur helvetes arg vissa saker gör mig. A är osvikligt lojal, delar med lätthet mina känsloutbrott och dessutom är det alltsom oftast här de rena asgarven hamnar.


På min lista över människor som betyder något i mitt hundliv finns också diplomaten Q med sin integritet och sin förmåga att lugnt se olika sidor av samma mynt. Jag har antagonisten Y som uppenbart mest har som syfte att irritera mig med sina dumheter och sina självgoda uttalanden om sakers varande (knappast en vän men likafullt betydelsefull i mitt hundliv). Hundägaren I som låter mig få en inblick i hur det är att vara hundägare/valpköprae och bara det, en nog så viktig kunskap att ha som uppfödare.


Ett stort och varmt tack till er alla för att ni finns, för att ni utmanar mig, för att ni styr mig, för att ni inte styr mig och för att ni kort och gott har tid för mig. En extra tanke till T just denna morgon, du vet vem du är inte sant? Du är uppskattad för just ditt egget förhållningssätt. Och till person P skickar jag mitt allra finaste gröna Granny Smithäpple, med en önskan om en trevlig dag!

Av Hanne Winninge - 26 oktober 2011 06:38

Jag skriver mina inlägg allt som oftast i egenskap av uppfödare. Jag har ju varit det rätt länge nu och mycket av det som rör mina tankar kring hundar är ju just uppfödarrelaterat i form av avel, prov, organisation och utvärderingar på olika sätt. Det är ett enkelt sätt att angripa alla problem på, att granska dem från sin egen sida. DET är alla oftast väldigt duktiga på och inte kan man klandra oss människor för att vi tar den approach som är lättast för oss, nämligen vår egen Men det kan också vara nyttigt att granska saker från andra vinklar, för man får inte glömma att jag inte alltid ÄR uppfödaren - jag är ju också valpköparen och om jag nu är en sådan uppfödare som köpt in valp på länge så får jag väl helt enkelt försöka se det från andra sidan. Det är en nyttig övning.


 


Uppfödare handlar med valpar, valpköparen har det enda gemensamma med dig som uppfödare att den handlar en valp av dig. Många reagerar starkt och säger att det är helt annorlunda än att sälja bilar, men är det egentligen det? Folk kollar upp noga vilket märke på bil de vill ha, de kollar noga på bilen och kikar på besiktningspapper, handböcker och ifyllda reparationer/kontroller och slutligen skrivs det långa kontrakt mellan de två parterna. Det verkar vara en betydligt bättre grund för ett lyckat köp än det våra valpar får i många fall. Jag skriver våra för att visa att dessa hundvalpar är såväl köparen som säljarens ansvar. Man skulle förstås önska att det fanns bara goda säljare och goda köpare, men så ser ju inte världen ut.


 



När slutar valpen vara uppfödarens och när blir den en del av sin nya familj? För mig är det enkelt: jag har inga valpar. Ingen av de valpar som fötts hos mig har känts som mina, när jag sparat en valp har den först vid beslutet blivit min, innan dess var den EN valp. Rent juridiskt är det uppfödarens valp fram tills dess att handpenning erlagts och kontrakt skrivits, då är valpen köparens. Det finns inga eller extremt små möjligheter för en uppfödare att bryta en med handpenning tingad valp där köpeavtal skrivits. Kanske är det därför som allt färre uppfödare tar handpenning, för de facto är det så att handpenningen bara är till valpköparens favör. För i 90% av fallen så blir det så att SKK rekommenderar att man lämnar handpenningen åter om valpköparen drar sig ur...Kan vara något att tänka på eftersom du kan försöka dra dig ur en bilaffär där du lagt handpenning och tro att du ska få den tillbaka, hahaha.


Valpens namn bestäms av uppfödaren. I stamtavlan menar jag då och inget annat. Nog finns det uppfödare som dessutom senare ger valparna i kullen kallasnamn, men jag tror att de flesta uppfödare frågar sina valpköpare om vad den nya hunden ska kallas och kallar valpen efter det, eller så heter den ingenting alls fram tills dess att den nya familjen är bestämd. Jag ger inte valpar namn om det inte är så att de stannar kvar hos mig efter 8 veckor eller att de blivit så att säga strandsatta av en tilltänkt köpare som dragit sig ur, då vill jag byta namnet. De flesta uppfödare accepterar snabbt den nya familjens namnval, vilket förstås är det rimliga. Tänk om bilhandlaren bestämt att du inte fick byta registreringsskylt på bilen eller sätta din egen företagslogga på sidan?



Valpens skötsel och uppfostran har givetvis det nya hemmet ansvaret för. Uppfödaren har möjlighet att påverka detta bara genom en god kontakt med sin valpköpare. Vissa valpköpare köper sin valp på samma sätt som man kan köpa en bil, man kör därifrån och vänder sig sedan till en bra bilverkstad om något går sönder. Uppfödaren kan känna sig frustrerad över långtgående veterinärbesök, bristande pälsvård, omständiga träningsmetoder utan resultat eller vad det nu månde vara. MEN valpen/hunden är inte uppfödarens och man kan bara nå fram genom att ha en hållbar relation med sin valpköpare. Genom att ställa orimliga krav om deltagande vid röntgen, MH, hälsotester, utställningar eller vad det nu månde vara så gör man faktiskt fel i mina ögon - man har som uppfödare inte rätt att KRÄVA något alls. Man kan be och man kan önska, man kan tala om dessa önskemål vid kontraktets upprättande och man kan försöka lirka men vill inte valpköparen så vill den inte. Trist, men då måste man inse att det är min kommunikation som uppfödare som brustit eftersom mina valpköpare inte vill hjälpa mig nå fram till de mål jag ställt. Även om man som uppfödare blir frustrerad och även om man upplever det som att valpköparen är svår att hantera. För visst får du lackera om din nya Lotus till rosa med gula prickar om du vill, eller låta Volvon rosta ihop.....


Valpens sexualdrift bestämmer också valpens nya familj över. Det är valpköparen som beslutar om hanhunden ska kastreras eller om han ska få gå i avel och om han ska gå i avel till vilka tikar. Det är valpköparen som bestämmer om de vill att tiken ska få valpar hemma hos dem och vem som ska få bli pappa i så fall. Jag förstår att det måste vara oerhört frustrerande att se sin lovande stjärna bli mamma till en blandraskull med en dogo argentino vid 19 månaders ålder eller om hanen man sålde med så stora förhoppningar kring blir kastrerad vid 9 månader. Men vet du? Det har inget med dig som uppfödare att göra. Bilhandlaren kan inte hindra sin köpare att göra en streetracingcar av sin Skoda Felicia eller om den vill köra folkrace med den nya mercan. Så är det bara.


 


Valpens liv och fortsatta hem är också ett beslut som valpköparen fattar själv slutligen. Om valpen inte längre kan bo kvar i sin familj så kan man hoppas att man blir kontaktad som uppfödare. Man kan hoppas att när den dagen kommer då hunden ska till andra sidan regnbågsbron att det finns en ägare som hör av sig till uppfödaren för att berätta. Visst är det djupt tragiskt att höra om 2 år gamla hundar som avlivats av luddiga skäl, men beslutet låg hos ägaren.


Det betyder alla ni där ute att rätten till en valp övergår till valpens nya familj då kontraktet skrivs, efter det är uppfödaren bara en människa som kan be att få vara en del av valpens liv och vedermödor. Det är då kontakten mellan valpköparen och uppfödaren blir av verklig betydelse - inte för valpköparen utan för uppfödaren. Kanske gör det här det extra tydligt för er därute som, liksom jag stundtals är valpköpare varför uppfödare är så knepiga med frågor och funderingar då de ska sälja er sina valpar. Men min största uppmaning ligger faktiskt till mina uppfödarkollegor: valpen är inte din, den var egentligen aldrig din. Den var en handelsvara och du kan inte hävda emotionella band till någon annans saker som bäring för att döma människor för deras brister eller handhavandefel! Jag kan inte hindra dig från att känna så (om du nu gör det), men du kan hindra dig själv från att agera på det!!!! Du kan bara finnas där i valpens liv om den nya familjen låter dig, så ta till vara på dina valpköpare och våga lita på dem - det är det enda du faktiskt kan göra.


Mitt allra största tack till mina valpköpare för att jag får vara en del i era hundars liv och till er som valt att köpa er hund hos mig men som sedan funnit en egen väg i hundägandet skickar jag ett varmt lycka till.


Av Hanne Winninge - 25 oktober 2011 07:01

Jag planerar vårvalpar på labradorerna. Jag tror att det finns många uppfödare som ligger i startgroparna med planeringen för sina vårvalpar. Det innebär förstås en massa funderingar på vad man ska göra för att få till den där toppkullen alla uppfödare strävar mot. Man har olika tankar bakom en kull, allt beroende på ras, tikens kvalitéer och kanske de egna uppfödarmålen. Alla dessa tankar och drömmar ska sedan länkas till en kombination där hanen utgör den halva delen av de kommande valparna. För min egen del går tankarna så här då det gäller jaktlabbarna:


1. Övergripande målet är att få fram arbetsvilliga, mentalt sunda och friska labradorer som ska gå till aktiva hem.

Det betyder att jag inte kommer att frångå min fieldtrialtyp först och främst. Jag ser inga skäl till att offra en enda liten bit av kapacitet och will-to-please för att förbättra exteriören mot rasstandardens grövre hundar.


2. Hanens del i det hela är inte att bära upp för tikens brister utan att förstärka de styrkor jag redan har. Jag tror inte på att minimera brister utan på att få så uppenbara styrkor att de brister man har framstår som mindre viktiga. Här är det enklare att snabbt gå tillbaka till mina minis, jag har tikar med fantastisk typ som visserligen är stora, men varför skulle jag då vilja slösa bort det jag redan har av typ för att få något som jag inte har: korrekt storlek?  Då får jag en varken eller, en hund som saknar den typ jag söker och som antagligen ändå inte blir rätt. Nej tvi vale, håll på det som är bra för dina linjer/din uppfödning och förstärk det istället för att jobba med bristerna. Bara förlorare tänker på brister, vinnare ser på förtjänster!!!


3. Avelsmatadorerna kan tillföra mycket om du inte redan har en massa av dem i din tiks stamtavla, du får en enorm massa kunskap av vad de tidigare lämnat och vad de kan tillföra till dina linjer. Kort och gott, du kan rida på andras misstag och skörda det som andra sått. MEN du blir knappast unik och om ett par generationer sitter du där med en stamtavla som alla andra uppfödares. Unga hanar kan visa sig vara rena kraftinjektionen i en moderat tiklinje som producerar bra men inte topp. Unga hanar som ägs av "vanliga" hundmänniskor som inte är uppfödare kan vara ett lysande steg framåt, då dessa med största sannolikhet kommer användas mycket restriktivt.


4. Utseende, för visst finns det utseende även om fieldtriallabben knappast kör på högprestanda i utställningsringrana. Mina tikar är små, jag måste upp i storlek. Jag vill ha rejäla hanar med kraft i skalle och huvud och hemskt gärna med bra päls. Sedan är ju just min tilltänkta vårtik Hayley gul, vilket gör att jag faktiskt kan stryka gula hanar från min lista. Bara gula i en kull är extremt svårsålt och inget jag som doldis i jaktmarkerna vågar ägna mig åt. Sedan tackar jag ju inte nej till en hund som har bra benstomme och trevliga vinklar, dum vore jag väl då.


5. Hälsa, jag har redan skrivit ganska många inlägg om DNA-tester och hur jag tycker man ska använda sig av dem. På labb finns det kanske just ingen specifik anledning att använda sig av hundar som är carriers av CNM eller prcd-PRA, det finns fler hundar att välja från. Labbarna har heller inte tillgång till avelsindex på HD, så man får helt enkelt prova att navigera sig framåt genom att granska bakåt. 2 HD-fel på 6 kullar är fina siffror (men då ska ju sägas att den sista kullen är för ung för att röntgas ännu), men man kan nog inte vila på lagrarna. Ögonsjukdomar i allmänhet kan man enklast konstatera genom ögonlysning, så jag vill nog gärna att min tilltänkta kavaljer ska vara ögonlyst med.


6. Meriter är för mig tämligen ointressant. Jag har aldrig sålt hundar på vare sig utställningsmeriter eller jaktmeriter. Jägarna orkar inte engagera sig, de vill ha en svart tik och så var det med det. De som verkligen vet vad de vill ha, kan granska stamtavlor lika bra/bättre än jag själv och då vet man vad man kan förvänta sig. Min uppfödning på jaktlabb har inte som mål att konkurrera med de fantatiska storfräsarna som producerar toppvinnare efter toppvinnare på proven, de valpköparna väljer inte mig i alla fall. Det är där vi kommer in på valpköparnas val.....


1. Rasen först och främst. Alla hunduppfödare/kennlar får besök av zoo-människorna. De som vill kika på labbevalpar på lördagförmiddag, lagotto på söndagen och helgen efter köper en beardisblandis hos grannens moster. Jag orkar inte sälja in mina raser, missförstå mig inte. Jag berättar gärna om mina egna erfarenheter och folk får gärna komma ut och träffa dem innan jag har valpar, men valpspekulanter som ska komma för gos och kel ska ha kunskaper/insikt i vad det är de kommer och tittar på. Jag bedriver inget Barnesns zoo med gratis fika och flexibla öppettider.


2. Uppfödare och kennel. Självklart hoppas jag att de valpköpare som har valp från mig känner sig nöjda med sitt val av mig som uppfödare och med sin valp från min uppfödning. Jag vet inte hur många gånger jag sagt till valpspekulanter: "Om du inte gillar uppfödaren, om du inte känner bra kontakt när du kommer med X antal tusen i fickan för att köpa en valp, om du inte upplever att uppfödaren tar sig tid att svara på frågor, berätta om sjukdomar etc, åk därifrån. För hjälper det inte att du lockar med 10-15000 för att uppfödaren ska vara trevlig, hur tror du då att du ska bli bemött om det blir problem med valpen?" Man kan inte nå alla och ibland är personkemin bara fel, minns ett par människor som höll på att driva mig till vansinne på vår obligatoriska promenad vid första besöket. Tursamt nog kände de nog samma aversion, för de hörde aldrig av sig mer. Phew!


3. Kombinationen/kullen. Många människor har inget engagemang i kullens stamtavla, tikens eller hanens meriter osv. De vill ha en valp från en kull som passar dem tidsmässigt, avståndsmässigt osv och som tillhandahåller det kön och den färg de vill ha på sin nya familjemedlem. Jag smickrar inte mig själv med att tro att connaisseurerna kontaktar mig alls. Alltså vill det till att man har det som just valpköparna vill ha, med labb innebär det i 90% av fallen svart tik. Men om jag skulle råda presumptiva valpköpare till något så är det just att titta lite extra på kullen och vad uppfödaren tänkt och inte bara fastna för det där som passar utan också granska lite grann av vad uppfödaren faktiskt velat med att göra kombinationen.


4. Den enskilda valpen, tja hos mig blir det eneklet. Här väljs ingen valp av familjen alls, man får lämna ett önskemål och tankar om vad man vill ha, men den enskilda valpen väljer jag till syvende och sist. Det är inte fel att önska svart tik eller mörkgul hane, klart man ska få det. Men det är ju jag som umgås med valparna som kan säga vilken av valparna som passar in i just den enskilda familjen. Lita på att din uppfödare vet det och var ärlig med det hem du kan erbjuda - det är receptet för att få den valp som kommer passa just dig allra bäst.



Mina tankar om planering av valpar en regnig oktobermorgon. Delar du dem?


Av Hanne Winninge - 21 oktober 2011 06:12

Alla specialintressen i livet har sitt eget språk, solklart för de invigda och fullständigt fikonspråk för utomstående. Ganska många yrkesgrupper har det på samma sätt med specifika facktermer och uttryck som ger de insatta en solklar bild över förloppet, men som betyder absolut ingenting för andra.


Inom hunderiet är titlarna oändligt viktiga och det stora skälet till varför så många av oss tilbringar en hel natt körandes på autobahn för att nå Dortmund lagom till då showen öppnar. Ju fler titlar desto bättre är melodin. Man muttrar surt över alla dessa överdådiga titlar som Tyskland delar ut Rostocksieger, Neumünstersieger osv. Ingen av titlarna möjliga att registrera i Sverige. Köpenhamnsvinnare, Amsterdamvinnare...alla shower med någon form av självaktning på kontinenten erbjuder titlar till vinnaren. I Sverige finns det blott och enda den svenska vinnartitel, SEV. Ja om vi inte står som värdar för EuW(Europavinnare), WW(Världsvinnare) eller NordV(Nordisk vinnare). Vinnartitlarna är enkla att förstå sig på, bästa hane och bästa tik i alla raser får titelen med sig hem. Men nu finns det ju inte bara vinnartitlar....det finns championtitlar med.


Man kan bli champion i en mängd olika grenar: lydnad, bruksprov, agility, viltspår, utställning, drevprov, grytprov...ja ni ser ju. Man kan sedan bli champion i dessa grenar i olika länder....Antalet titlar en framgångsrik/duktig hund kan samla på sig är exponentiellt vad det verkar. MEN nu kommer kruxet!


En hund som har utställningsmeriter i en massa länder är aldrig dubbel champion! En hund som är jaktchampion i en massa länder är inte trippelchampåion. Nej för att få titulera sig detta så måste du vara champion inom olika hundsporter. Till exempel så kan du vara SeLCH(Svensk lydnadschampion) och SeBCH(Svensk bruksprovschampion) och aldrig satt din fot utanför Sveriges gränser - du är ändå dubbelchampion! Jag måste lägga till att det är för dubbel, trippel och quadruppelgänget jag hyser den största respekten. Att kunna visa på duglighet i många grenar visar på precision, kunskap och ett enormt intresse för hundsport/träning. Det här är tjejer(killar jag aldrig kan nå till. WOW!


Men för oss utställningsnördar har det alltså blivit så att med möjligheten att ta sig utanför landets gränser, så kan vi samla digra luntor med titlar. SKK vill inte låta oss ha med för många titlar under Hunddata eller i registrerringsbevisen, så det enda stället vi kan flasha våra framgångar på konstant är den egna hemsidan. (eller annonser för all del) Vad säger ni om den här imponerande raden av titlar?



SBch SLch DkLch NLch NordLch Tjh Korad Lp1, Nord, S, Dk, SF, Int, NL, Port, Lux, VDH ch, SV-93,94,97,98 KBHB-95,96 NordV-95,96 EV-96 AmstW-95 LuxW-96 SS-93,94,95
Lathi Sieger-94 Franken Sieger-95 Oldenburg Sieger-95 Schlesswig-Holstein Sieger-95
Stadt Kiel Sieger-95 Neumünster Sieger-96 Rottriver's Gaston


 


Den här hunden kan väl kosta på sig att skriva MultiCh och MultiV framför sitt namn. Här finns det då titlar så det sprutar och han var dessutom trippelchampion!!!


Men jag ser ett nytt användningsområde för denna inofficiella titel: MULTICHAMPION. SKK har nämligen inget sådant samlingsnamn, så det är upp till var och en att fundera på vilka titlar man anser behövs för att kunna skriva MULTICHAMPION framför sin hunds namn. Sålunda är det den enskilda hundägaren som avgör vad ens hund ska presenteras som. Jag log lite för mig själv när jag såg hundar presenteras som Multichampions och det som titeln tecknade var utställningschampion i de nordiska länderna (3 titlar) och ett internationellt championat. För mig är det inte multichampion, men för den här hundägaren var det grund för multititeln. Jag säger inte att det är fel, jag bara tänker att man ser olika på saken.


  Blivande dubbelchampion??????? Lilla Ayla.


Multichampion låter ju otroligt flott för den lite mer insatte hundägaren, den som känner till championat. Kanske är det då enkelt att tro att hunden med Multichampion-titeln nått enorma framgångar och fått denna tittel tilldelad av SKK? Eller blev man bara trött på att rada upp titlar? Jag är ett titelfreak, jag skulle skriva ut varenda liten titel och önska det fanns fler, så jag skulle aldrig ha lust med att samla ihop det till multichampion.


Olika raser har ju också olika svårt att nå fram till championat: så det finns ju redan en viss inflation i championatens värde. En bedlington som inte kan skrapa ihop ett championat är knappast ens en bedlington, medan det onekligen kräver sin man/kvinna för att få en irländsk röd setter till champion eller för all del en ras där konkurrensen kan vara mördande, såsom chihuahua, golden, ccd osv.


Men hade det inte underlättat för oss alla om vi kunde enas om någon form av definition på begreppet? Så som vi har gällande trippelchampion osv. Vad tycker du ingår i begreppet Multichampion?

Av Hanne Winninge - 19 oktober 2011 07:13

Jag vet att jag i min blogg oftast låter extremt pretentiös och dessutom än mer ofta tangerar politiskt korrekt, inkännande och tänkvärt insiktsfull. Ni som känner mig privat vet förstås att detta är ganska långt ifrån sanningen. Man kan väl säga att jag generellt sätt är betydligt vänare och mer eftertänksam i skrift än i tal - mestadels beroende på att jag aldrig orkade lära mig fingersättning på FA:s maskinskrivning som liten utan fortfarande knapppar en egen variant av pekfingervalsen. Nåväl, det var bakgrundsbiten, så kan ni nu ta resten av inlägget som en mer klacksparksartad tanke om just ovanstående ämne: drömmar och målbilder.


Genom åren har jag haft många drömmar: de flesta skamligt nog sägandes relaterade till hundar. Jag drömde aldrig om Man och barn eller yrkeskarriären, eller resorna, huset eller fina middagar med släkt och vänner. Jag drömde om hundar, hundsport och de stora framgångarna. Jag har redan berättat om lyckan i att få röra och klappa Triumph's Blaze, polisschäfern som blev Årets hund i Sverige och jag minns fortfarande hur oändligt mallig jag kände mig då jag fick förtroendet att ta ut klokaste rottis-Jösse (MultiCh Rottriver's Gaston) på kissetur. Jag erkänner villigt att jag var lika stjärntagen som dagens unga är av Paris Hilton och hade Bosse Nyman haft en audition om kennelflicka till Blaze hade jag ansökt, hade Tommy Östman velat ha bajsplockare till sina pudlar och Outsiders hade sökt folk hade jag köat sedan 4 på morgonen för att visa min entusiasm. Under många år kunde jag rabbla alla Stockholmsvinnarna med ras och namn samt alla Cruftsvinnarna med år och ras. Min fascination var total och mina vänner genom åren känner mina maniska drag och kan säkert le åt tonåringen som läste Barvefjords alla böcker och memorerade dem.


Min egen hemliga dröm var aldrig att vara vinnaren själv, även om det givetvis också var en tilltalande tanke, utan att vara BIS-domaren. Jag kunde enkelt visualisera mig själv i strålkastaren i finalringen och lyckan i att få vidröra dessa fantastiskt vidunderligt vackra hundar. Att få granska att, att få titta närmare på och att med sitt hjärta, sina händer och sina ögon utse den allra vackraste. Behöver jag säga att jag redan visste vad jag skulle bära för klädsel?

Den drömmen gick nästan i uppfyllelse då jag fick äran att döma Juniorhandlerfinalen på Stora Stockholm och 10 otroligt duktiga ungdomar skulle bedömas....sweet memories!


 


Mina drömmar finns där ännu, men med åren har de förändras och jag har insett att drömmar kan bli verklighet, man måste bara vilja göra dem verkliga. Om man skalar bort tonårsförälskelsen och räcker ut handen så kan man gripa tag i dessa drömmar och låta dem bli verklighet. Men dessa drömmar kommer alltid att slinka dig ur näven om du inte har målbilder och om du inte faktiskt planerar hur du ska uppnå dessa.


För drömmar kan bli verklighet! Jag har ändrat dröm nu, men jag vet att det inte är så att drömmen/slutmålet helt plötsligt och genom någon slump kommer att landa i mitt knä. Nej, för att uppnå drömmen kommer det krävas hårt arbete, engagemang och uppoffringar. Bara i slutändan kan jag avgöra om drömmen var värd alla dessa måsten. I sportens värld vet man att tala om mental coachning, om målbilder och delmål, om visualiserande av målet och om hur vägen dit kan se ut. Man vågar fokusera på varje liten del, vara den banal och kanske för dagen meningslös, men man ser den som en nödvändig del för att uppnå drömmen/målbilden. Idag har jag nog insett att det är så man ska se på sina drömmar - som fullt möjliga mål att uppnå men att man måste planera sin väg dit och att den vägen kommer att kosta.


   



Jag har börjat min resa - fasen så roligt det ska bli!

Presentation


Välkommen till kennel Skybar och min blogg. Jag skriver om ditten och datten, mest om hundar och allra oftast om miniatyrbullterrierna Bacon och Yihoo. Fast jag föder förstås upp arbetande jaktlabradorer...

Fråga mig

22 besvarade frågor

Omröstning

Vad tycker du om de nya utställningsreglerna?
 Bra, lätta att hänga med på.
 Man får väl lära sig, men just nu är det lite krångligt.
 Jag saknar att de inte placerar 5 hundar.
 Varför inte ändra till FCI-regler direkt?
 Vad då är det nya regler?
 Excellent borde betyda att man fått CK...

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4 5 6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18 19
20
21
22
23
24
25 26 27 28
29
30
31
<<< Oktober 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ kennelskybar med Blogkeen
Följ kennelskybar med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se