Om man håller på med en bedömningssport så som hundutställning så är det bara rimligt att anta att känslorna svallar höga emellanåt. Så är det förstås eftersom alla åker till dagens utställning med hoppet att vinna: vissa för att vinna klassen, andra för att vinna rasen och ytterligare andra för att vinna BIS. Vi ligger på olika nivåer som handlers/ägare och vi ligger på olika nivåer med den enskilda hunden - ja eller åtminstone är det så vi borde resonera. Jag  smickrar mig själv med att vara en sådan som vet på vilken nivå min egen hund ligger: Bacon och Yihoo har varsina agendor och de där labradårarna en helt annan.

Om man sedan granskar personerna efter bedömningen så kan man komma fram till att det i slutet av dagen finns 4 olika typer av människor som kan delas in i 2 olika klasser med underklasser där inom.

1.  VINNARNA

Här är förstås alla just det: vinnare. Sedan hänger det bara på hur man hanterar dagens vinst. Just hanteringen av vinsten är det som kategoriserar undergrupperna.

1A. De goda vinnarna.

Här hamnar människor som ser att de nådde fram till målet och som glädjs med detta. De uppskattar segern för just segerns skull och för att de tillsammans med sin hund nådde vägen fram. Dessa människor kostar på sig att säga några uppskattande ord om den besegrade tvåans hund, de klappar om sin hund och även om lyckan är stor så får man aldrig känslan av att det är obalanserat eller illvilliga segervrål som utstöts. Goda vinnare vet med sig att dagens vinst bara är just dagens vinst - vilket inte på något sätt borgar för vare sig den egna hundens kvalitéer eller kommande utställningars resultatlista. Goda vinnare vet att inte "gloata" med sina vinster framför förlorarna, goda vinnare vet med sig att det sällan är roliugt att stå på andra, tredje eller fjärdeplats och respekterar känslorna hos sina besegrade konkurrenter.

1B. De dåliga vinnarna.

Dessa människor kategoriseras av att det enda de verkligen tyckte var riktigt roligt var att SLÅ konkurrenterna. Det enda de fokuserar på är att äntligen gjorde domaren rätt, för vinsten är det enda tänkbara acceptabla resultatet. Dessa människor hoppar oftast högt, skriker rakt ut och då handen sträcks fram från tvåan i en gratulation så kommer ofta kommentarer såsom "Min tik var faktiskt så jävla bra idag!" "Jamen tvåa bakom min tik är fan inte dåligt" etc. Eller så kommer bara det där leendet i mjugg samtidigt som de fokuserar på att berätta allt de kan om den egna hundens tidigare framgångar för domaren. Dessa människor berättar senare för alla och en var om hur usla alla de andra hundarna var, hur otroligt kompetent just dagens domare var och att den egna hunden saknar i stort sett alla fel men däremot besitter alla för rasen viktiga kvalitéerna. När det så är dags att äntra finalringarna är de så uppblåsta av egenboostat självförtroende att de verkligen totalt glömt bort sitt eget mål för dagen...att ta cert t.e.x, utan är nu övertygade om att de ska ha en gruppplacering. Den svidande känslan att inte bli utplockad ger dagens en smak av förlust även om de åker hem med cert och BIR. För den där jävla domaren var ju blind.....

2. FÖRLORARNA

Det här är människor som inte når hela vägen fram, som inte når det för dagen uppsatta målet. Man kan komma längre ifrån målet eller vara snubblande nära.

2a. De goda förlorarna.

Här finner du människor som fokuserar mer på att deras egna mål inte uppfylldes och granskar varför detta inte skedde. Människor som konstaterar att idag inte var deras dag och som mer eller mindre genast planerar nästa utställning och på vilket sätt man då ska kunna maximera chanserna för att nå målet. Förlusten blir vare sig värre eller bättre beroende på vilken hund som står framför den egna hunden. Goda förlorare inser också att man bör kunna glädjas med dagens vinnare och ser på när någon vinnares jublande segertjut över en nybakad champion med ett eget leende på läpparna och kostar på sig att gratulera vinnaren oavsett.

2b. De dåliga förlorarna.

Bittert, bittert och bittert. Det enda som räknas är vinst och vinner man inte förlorar man. Förlusten mäts inte bara i icke uppnådda mål utan också i vilka hundar/ägare/handlers som hamnar framför den egna hunden. Med svarta ögon nekar dessa människor att stå kvar för fotografering, inte sällan kastar de rosetter eller river kritiklappar. Hela dagen går åt till att svära över dagens domares usla kvalifikationer och bedömning och stackars den människa som behöver samåka med vederbörande hem. Tyvärr drabbas inte sällan den egna hunden av bitterheten och jag tror vi är flera som sett en hund slitas ut ur ringen med hårda händer för att sedan kastas in i buren.

Ni undrar kanske varför jag så väl kan beskriva de här olika typerna? Jag är dem alla - jag har varit dem alla!

Idag skulle jag säga att jag alltid är en god vinnare, men att jag kämpar med att vara den goda förloraren också. Jag vill vara den människan, och jag ber hjärtligen om ursäkt till alla de vinnare som träffat på Hanne som den dåliga förloraren. Tillkortakommandet är mitt och bara mitt - en vinst ska alltid få firas!

Vilken insikt har du? Vilken kategori av vinnare/förlorare tillhör du?