kennelskybar

Inlägg publicerade under kategorin Träning/uppfostran

Av Hanne Winninge - 25 mars 2011 06:47

Jag har tänkt en del på vad jag ser hos andra hundägare och alldeles framförallt vad jag ser som brister i hundägandet hos de människor som inte har välfungerande hundar.


En sak som jag ser genomgående är att de allra flesta hundägare går till vägs ände i sin omsorg för sin hudn. Man är orolig för att kloklippningen ska vara smärtsam, att hunden inte vill bli borstad pga smärta, att plockning av håret i öronen gör hunden ledsen osv. Syftet är ju gott, man vill att hunden ska vara lycklig och må bra. Problemet blir bara när man tar denna önskan om att ge den bästa maten, de finaste leksakerna, undvika smärtsamma behandlingar(kloklippning/borstning/öronrengöring osv) och tänker att eftersom jag är så SNÄLL så borde ju min hund vilja vara mig till lags och göra mig glad tillbaka.


 


Hundar funkar ju inte så. De lever i nuet - som Cesar Milan så flitigt påpekart. En av de mest användbara mantran jag har på mitt arbete, då Husse/Matte tvekar eftersom hunden inte VILL bli klippt. Hundar reagerar bara i varje given situation, visserligen på grundval av tidigare erfarenheter, men aldrig rigida eller oförmögna att bryta beteenden.


Hundägare som har problem med sina hundar har oftast faktiskt problem med en enda sak. De har massor med respekt FÖR hunden, men får ingen respekt AV hunden. Här kan massor av respektträning hjälpa så oändligt långt. Detta kallas ibland alfametoden och de som dissar den här taktiken hävdar att alfahunden inte håller på med att etablera lydnad/fostran på sina flockmedlemmar hela tiden. Det är inte sant! Vargar lever i ständig signaldans, där den ranglåga gör bäst i att veta sin plats och den ranghöge bara tolerar vissa skiftningar.


Nåväl. Respekten jag vill att min hund ska visa mig är följande.

1.) Respekt för min person. Man springer inte rakt in i mig vid lek. Man hoppar inte rakt upp på mig. Man kastar sig inte rakt över mig i soffan. Man närmar sig respektfullt med en önska om att få vara nära, inte ett respektlöst krav som inte ger mig respekt för min person. Det spelar ingen roll om hunden är en rädd chihuahua eller en stimmig labbehane: MIN kropp är MIN och DU ska visa mig RESPEKT! På samma sätt kastar jag mig inte heller över en hund, jag närmar mig den vänligt med en önskan om att få röra/beröra/hantera.


2.) Respekten för min yta. Jag äger samtliga ytor i mitt hem. Det är MIN soffa, MIN säng, MITT köksgolv och det är MINA regler som gäller om dem. Om man som gäst i mitt hem lägger fötterna på mitt köksbord blir jag sur och säger till vederbörande. Om jag bjuder på middag hemma hos mig så brukar inte mina gäster slita ryggbiffen ur händerna på mig. Mina barn har visserligen sina rum, men de ska vara städade för de är egentligen MINA rum som de lånar, på MINA villkor. Hunden får finnas hemma i mitt hus och reglerna ska vara tydliga så att hunden har en möjlighet att alltid göra rätt, då spelar det ingen roll om man är i soffan om hunden vet att regeln är: när jag vill sitta i MIN soffa så får du flytta på dig eller vara i mitt knä.


 


3.) Respekten för min dominans. Här reagerar många stort - dominans har blivit ett skällsord, något fult man ska skämmas över och akta sig för. På samma sätt som det är fult att vara en auktoritet om man är lärare. Folk har förväxklat dominans med fysiskt övervåld, övergrepp och psykisk illvilja. Man har förväxlat auktoritet med auktoritär och på vägen förlorat dem båda. Hundar har antingen en ledare eller är en. De är enkla och tydliga, antingen har de accepterat din dominans och respekterar den eller så har de INTE gjort det och då är de själva sin egen flockledare. Att inneha dominans över sin hund innebär inte att man ska missbruka den, det innebär att du har ett verktyg som bygger på en tillit till din förmåga att leda. Leder gör man med förtroende, kärlek och glädje men utan att vara rädd för att sätta regler/gränser och backa upp dessa regler och gränser vid behov.  Respketen för min dominans gör att hunden väljer att lyda mig för att den litar på att jag fattar kloka beslut: jag ÄR flockledaren. Mitt beslut kanske går över hundens förmåga att förstå: de flesta hundar hajar nog inte vitsen med vaccinationer, tandborstning, kloklippning etc, men de litar på att jag vet vad jag sysslar med och accepterar det.


Hundägare är duktiga på att visa sin hund RESPEKT men allt för många ser att man också har rätt att begära RESPEKT tillbaks. Hur ser du på saken? Tycker du att jag är full av gammelmodiga idéer och har en annan tanke? Det är helt okej - bara du vet VARFÖR du fostrar din hund som du gör och att du inser resultatet av detta val.

Av Hanne Winninge - 24 mars 2011 06:49

Det finns en mängd regler, lagar och förordningar att hålla koll på som uppfödare. Jordbruksverket, Länsstyrelsen, SKK: alla har de möjligheter att sätta upp regler. Dessa regler är förstås till syfte att hjälpa hundar i deras välbefinnande och inte för att förstöra livet för oss hundägare/uppfödare. Men vissa saker är ju bara tokiga, fast syftet är bra.


http://socialahundar.blogspot.com/  har Christina redan skrivit en otroligt läsvärd redogörelse för varför det blir så knasigt att inte få använda bur. Läs den: den är väldigt klargörande!


Om man sedan betänker att en jakthund får sitta 8 timmar och behöver rastas var 3:e timme om den ska förvaras i bur, medan man anser att det bara får vara 6 timmar och varannan timme för en utställningshund, så fattar åtminstone inte jag skillnaden. Är jakthundar tåligare eller är det utställningshunden som lider mer?


 


Tur att färjan till England gick från Holland och inte Sverige, för annars hade ju inte Bacon fått följa med (max 3 timmar i stillastående bil) Fast det är klart färjan rörde ju på sig....


Regler blir så konstiga i många fall och jag tror att många gånger skapar man regler för att det ska se bra ut och för att man ska kunna ha gränsvärden för de tokar som faktiskt tror att man kan ha en hund i bur 6 timmar per dag, varje dag, hela livet. Men risken är ju att vi som skulle kunna hantera burförvaring  tas ifrån en fin möjlighet till begränsning av unghundens framfart, sjuklingens tillfrisknande eller marodörens förstörelselusta eftersom vi dessutom är människor som inte vill bryta mot lagen. Synd, mycket synd!

Av Hanne Winninge - 22 mars 2011 07:15

Ibland dyker det upp intressanta ämnen på forum och i bloggosfären, ett av de senaste intressanta ämnena jag stött på är diskussionen om halsband/koppel.  Här finns det väl lite slarvigt indelat tre olika typer av infallsvinklar: de personer som vill ha ett halsband/koppel/sele som funkar på hunden och är snyggt men som just inte funderar så mycket på saken. De personer som lagt ner stort möda på att utforska alla kynologiska beaktningar och väljer något som aboslut inte kan skada hunden på något endaste sätt och så finns det de som väljer ett koppel/halsband/sele utfifrån ett specifikt behov: det kan vara antidrag, halsens utformning eller slitage på pälsen eller vad som helst annat.


Det här är alltså min indelning av människor, gravt generaliserande jag vet, men för enkelhetens skull så tillåter jag mig detta.


 

Olika raser verka ha olika stora mått av dessa tre kategorier. I retrievervärlden är det självklart att man använder retrieverkoppel. Alltså snören i en ögla som träs över halsen och blir en liten snara. I änden av kopplet finns en ögla. Fördel: enkla att ta av och på, billiga och finns i en massa roliga färger och utformningar. Jag är själv en sucker för retrieverkoppel.


I pälshundsvärlden använder få något annat än kedjelänkar som träs försiktigt in i pälsen för minsta slitage eller riktigt breda fodrade halsband som ska ge en stor yta som hindrar pälsen att slingra sig och dras ut/tova.


 

I många av doggvärldens raser väljer man selar. Jag utgår att det beror på att det kan vara svårt att få ett halsband att sitta kvar om halsen är bredare än huvudet. Samma sak gäller för många av spetsarna, sele på. Fast där misstänker jag att det är ett infernaliskt dragande man vill åt (eller snarare försöker rå bukt med)



I brukshundvärlden är det stryp som gäller, i dressyrlänk av nylon eller med kedja. Folk verkar tro att de som har kedja på sina hundar är de som använder sig av 70-tals hunduppfostran med ryck och slag, jag har inte sett ett enda samband än!  Personligen hade jag alltid stryp på mina rottisgrabbar. Jag hade koll på mina killar, men jag ville inte riskera att något skulle hända som gjorde att jag inte kunde FÅ kontroll snabbt. Sålunda blev det dressyrlänk i nylon. Snabbt, snyggt och med ett utmärkt syfte.


 

Bedlingtons är bra hundar, de vill helst gå i koppel vid din sida. Halvstryp av kedjemodell funkade bäst för mig. Gärna som allt-i-ettkoppel för enklare användning. Här ser jag dock att fler och fler använder tjocka vadderade halsband. Jag tycker det ser för grymt fult ut på smala bedlingtonhalsar, så jag hade aldrig satt på det på någon av mina hundar.


 

Nåja. Oavsett vilket koppel/halsband/sele du väljer så se till att det sitter som det ska. Inga för små halsband som drar åt över öronen, inga för små selar som klämmer och gör ont, inga för stora selar som åker ner över armbågarna och förstör den naturliga rörelsen hos hunden.


Allra viktigast av allt är att du har koppel på din hund för att samhället förväntar sig att du ska ha koll på din hund och vill se det visuellt. DU vet redan att du har koll på din hund och kontakt med din hund utan koppel - för inte får du panik och skriker hysteriskt om du råkar tappa ditt koppel????


Så avslutningsvis ett ord om dessa flexikoppel, dosor, rullkoppel eller vad man nu vill kalla dem. De har absolut en funktion: för den redan tränade hunden som redan kan gå i koppel och redan kan vara lös. Man tränar inte inkallning med flexikoppel eller låter hunden tro att den är nästan lös för att den har 10 meter koppel att röra sig i. Min gamla tax Gustaf fick med ett blint öga och i det närmaste helt döva öron gå i flexi de sista åren, eftersom han inte längre kunde ha riktigt lika bra koll på var vi var och för att jag trodde jag skulle dö av tristess då alla fläckar skulle behandlas innan vi kunde gå vidare.


I senaste Hundsport fick den allvetande gurun Anders Hallgren åter stå oemotsagd i sitt tjafsande. Strypkoppel ger whiplash-skador hävdar han bestämt. Även vid ytterst små belastningar. Konstigt att inte hela brukshundsvärlden och retrievervärlden kryllar av hundar med nackskador och whiplashsjukskrivningar. Fjantigt värre. Som om vi inte visste att det går nerver i hals och nacke? Klart det gör och klart är det också därför ett strypkoppel ger bättre kontroll, kontroll man faktiskt kan behöva! Jag gillade inte herr Hallgren innan, han har redan haft rent bizarrt konstiga idéer om vad hundfrisörer och andra som jobbar med hund har för inställning till hundar,  suck. Den här krönikan gjorde inte saken bättre. Jag säger aktivt nej tack till allt Anders Hallgrenande - jag är inte mycket för gurus över lag.

Av Hanne Winninge - 7 mars 2011 15:20

Det är populärt med "mjuka metoder" då det gäller hunduppfostran. Var och varannan hundtränare säger sig jobba med mjuka metoder. Man skulle ju kunna tro att det innebär att man ger korv hela tiden eller bara kastar bollar och klickar frenetsikt. Jag vet inte. Jag har inga ord för min uppfostran.


Det jag däremot har är en stor skillnad på uppfostran och träning. Uppfostran är grunderna för mitt liv med hunden. Här ingår vett och etikett och de ramar jag har för att trivas med min hund. Man kan ha olika regler/ramar beroende på vem man är, men de ska vara obevekliga. Om man har bestämt att hunden inte får sova i sängen så ska den inte vara i sängen, då åker den ner om den försöker. Om man inte vill ha en hund som hoppar på en, då blir man arg då den hoppar. Om man inte vill ha en hund som drar, då ser man helt enkelt till att den inte drar. I vett och etikett ingår också grundläggande saker som att man inte bits, man inte morrar på folk, man inte vaktar saker och att man inte attackerar eller hotar andra hundar.


Uppfostran innebär egentligen en himla massa förbud för saker och ting. Det är våra lagar! För att kunna ha lagar behöver man konsekvenser ifall man bryter lagen. Hundar upplever inte utebliven belöning som bestraffning, alltså behöver vi etablera ett NEJ! Nej är ett röstkommando som hunden sammankopplar med att omedelbart avbryta vad den håller på med. Jag lär mina hundar nej med fysisk tillrättavisning. Vissa hundar är mjukare i sin läggning och andra behöver mer kraft i tillrättavisningen. Yihoo och jag hade en uppgörelse om ett laxfoliepaket imorse. Hon behövde stor referensram för Nej! *flin*


Träning däremot är när man vill att hunden SKA göra något. Du vill att hunden ska sätta sig då du ber den, du vill att hunden ska vinka på kommando, du vill att hunden skall komma då du ropar etc. Alla dessa är aktiva handlingar. Detta till skillnad från uppfostran då du istället kräver passivitet. Man kan förstås tvinga en hund till att aktivt lyda dina kommandon, men det är ett dåligt sätt. Här passar motivation, positiv inlärning eller just mjuka metoder in som hand i handsken.


För mig blir problemet när hundägaren inte ser skillnaden mellan uppfostran och inlärning/träning. Man bestraffar inte in ett önskat beteende! Men lika lite som man gör det, lika tokigt blir det om man inte regelbrottet ger konsekvenser. Hundar är fysiska djur, de förstår fysiska tillrättavisningar likaväl som de förstår fysiskt beröm.


Hitta balansen mellan uppfostran, kärlek och glädjen vid inlärning!

Av Hanne Winninge - 7 mars 2011 07:03

Jenny är ju en del av talangtruppen i lydnad och det är jag stolt som en tupp över. Inte för att jag har särskilt mycket med det hela att göra. Jennys talang, timmar på planen och motiverande träning ligger helt till grund till dessa stora framgångar. Nike är ju faktiskt inte ens tre ännu.


Nu har Jenny även fått chansen att rapportera från talangtruppens läger. Gå in och läs den härliga artikeln på följande länk:


http://www.brukshunden.se/?c=nyheter&i=las_artiklen&n=_rapport_fran_talanglager


Så mycket klokskap och motivation. Och så säger folk att man bara ska sälja jaktlabbar till jägare....

Av Hanne Winninge - 31 januari 2011 08:17

Vissa av oss har den stora lyckan att kunna få arbeta med det bästa som finns: hundar. Vi kan vara hundfrisörer, djursjukvårdare, hunddagispersonal, uppfödare, veterinärer, hundmassörer, hundtränare eller kanske något helt annat. I vilket fall kan man nog säga att vi har en sak gemensamt: vi ÄLSKAR hundar. Oavsett ras, oavsett ålder, oavsett päls, oavsett humör. Rakt ut finns den där, den uttalade glädjen i att varje dag få möta människans allra bästa vän.


Visst är det roligt att få göra hundar fina och att skapa klädsamma frisyrer, ta bort tovor och få en härligt väldoftande hund att lämna till Husse/Matte. Men allra härligast är dock mötet med den enskilda hunden. att få träffa en alldeles speciell hund och skapa en relation med denna hund. Att lära känna en hund är som att få en liten del romantik i sitt dagliga liv och vem vill inte det?


 



På mitt jobb kommer hunden ofta in med viss tvekan och skepsis och inte kan jag lasta dem. Jag ska dra bort päls vid trimning, reda tovor, plocka öron, klippa klor och bada. Inte sörskilt roliga saker för någon hund och det är dessutom det enda jag får göra med den här hunden. Jag är glad över att så många som det ändå är kostar på sig ett par svansviftningar och en puss innan de lämnar salongen. Hundar är uppfriskande ärliga i sina signaler, de gillar inte att blir kloklippta eller få öronen plockade och man kan läsa det på hela deras kroppspråk. Tänk att få ge just den där uppmuntran, tryggheten och omsorgen som ändå gör att hunden kan uppskatta när behandlingen är avslutad och ge mig en av de aboslut mest glädjande sakerna med mitt yrke: ett par svansviftningar och en vänlig hälsning. DÅ vet jag att jag har världens bästa jobb och att hunden vet att jag har gjort mitt yttersta för att behandlingen skulle vara så skonsam som möjligt och att vi har en relation tillsammans.


Jag kan inte säga annat än att jobba med hund på heltid är det absolut bästa jag kan tänka mig att göra och jag hoppas jag har förmånen att få göra det i många, många år till!

Presentation


Välkommen till kennel Skybar och min blogg. Jag skriver om ditten och datten, mest om hundar och allra oftast om miniatyrbullterrierna Bacon och Yihoo. Fast jag föder förstås upp arbetande jaktlabradorer...

Fråga mig

22 besvarade frågor

Omröstning

Vad tycker du om de nya utställningsreglerna?
 Bra, lätta att hänga med på.
 Man får väl lära sig, men just nu är det lite krångligt.
 Jag saknar att de inte placerar 5 hundar.
 Varför inte ändra till FCI-regler direkt?
 Vad då är det nya regler?
 Excellent borde betyda att man fått CK...

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2013
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards