1. Alla vill ha en så frisk hund som möjligt.

När man väljer en arbetande ras, såsom fieldtriallabrador, så vill man ha en hund som håller för det man tänkt sig göra med den. Det är otroligt ledsamt att träna upp en hund till höga nivåer för att sedan bli av med sin jakthund/tävlingshund pga skador på leder eller liknande. Alltså låg leder högt på listan över vad jag ville prioritera. Jag har varit oerhört förskonad från ledfel i mina kullar så jag vet att Ayla kommer från starka linjer ledmässigt. Ralph är ju en irländsk import och avläst med ett annat system, men det är inte inte fy skam att komma med så fina siffror som han har 0-0, givetvis A-höfter även hos oss. Så med två A-höfter och ett HDindex på 108 tycker jag det ser riktigt fint ut. Armbågarna ser också riktigt, riktigt bra ut med U.A på båda föräldrarna och ett ED-index på 106. Båda är också Clear för PRCD-PRA och Ralph är även CNM-testad Clear. Båda två arbetande hundar som används och som inte varit skadebenägna eller haft andra skavanker. Viktiga saker, inte sant?

2. Alla vill ha trevliga hundar.

Jo visst är det så att man kanske skaffar fieldtriallabbe främst med syfte till arbete, men en oerhört viktig bit i livet för ALLA hundar är att ha ett bra psyke som gör att de kan hantera vardagen som sällskapshund/familjemedlem också. Ayla är ju Stockholmstjejja och lever sin vardag med matte Jenny i ett alldeles vanligt lägenhetsområde där det finns lekande barn, andra hundar, massor med människor och allt det där andra. Ralph bor i Småland på en kennel där jakt står i fokus och där samarbete och samexistens med andra hundar är oerhört viktigt och prioriterat. Båda två är glada, öppna hundar som fungerar utmärkt både i kända miljöer som på nya äventyr. Toleranta, orädda och med stor aptit på livet. Hos mig föds ju valparna upp i vår familj med tre barn, en katt, tre knasiga bullterriers och med kor och hästar precis inpå, så nog hinner de få träffa på mycket valparna innan de lämnar oss vid 8 veckor.

3. Fieldtriallabradoren som ras är inte för alla.

Säkert vet du redan att jag inte har krav på dig som valpköpare att du måste jaga för att få köpa valp av mig. Men det är fortfarande det jag fokuserar på i min avel. Visst är jaktlabben en fantastisk brukshund/lydnadshund/tullhund/blindledarhund/rallylydnadshund/servicehund etc, men anledningen till att den är allt detta är att uppfödare genom generationer fokuserat på egenskaper knutna till den jakt man ska bedriva med en labrador. De måste vara snabba för att kunna ta en runner på fältet, de måste vara lyhörda för att man ska kunna få dem till rätt område för apporten, de måste vara fokuserade för att kunna markera fallet vilt, de måste vara stresståliga för att kunna orka timmar i omväxlande arbete och vila, de måste ha otroligt starkt psyke för att fortsätta kämpa i kallt vatten/oländig terräng för den sista fågeln. Utnyttja gärna det för andra delar av hundsportandet, men glöm inte att det du köpte var en hund avlad för jakt! Alltså valde jag en hane som jagar fantastiskt bra till unga tiken Ayla som hittills fokuserat på sin lydnadskarriär. Med Ralphs starka prestationer, underbara jaktliga stamtavla så tror jag att de där egenskaperna jag värderar så högt ska finnas där, redo att användas i nästa generation.

4. Alla tycker om att se en vacker hund.

Det är ju förstås så att även om man som jag främst avlar på egenskaper så vill man ju ändå att hunden ska vara ett fint exemplar av sin ras. Jag vill ha snygga jaktlabbar som ser ut som de gamla bilderna på dåtidens labradorer. Hundar som är vinklade fram och bak, som har starka ryggar, fina svansar och bra pälsar. Jag vill ha ett milt uppmärksamt uttryck som utstrålar styrka, värdighet och vänlighet. Ayla är genuint sunt byggd, hon har en fin blick som speglar hennes personlighet, men hon har alldeles för lätt benstomme och fladdriga öron. Jag ville förstärka hennes exteriör med att hitta en hane med ett vackert huvud och en rejäl benstomme. Ralph har ett av de vackraste huvuden jag sett på en jaktlabbe och han är helt genom en hane från alla vinklar! Härliga starka tassar och en bra päls.

5. Alla tycker om att kunna få välja.

Eller nja, det är inte riktigt sant...*s* Jag tycker om att få välja. Jag älskar att ha kullar med blandade färger. Parade jag gula Ayla med en gul hane så hade jag bara fått gula valpar och jag tycker ju att det är så fint med svart med. Alltså fick svarta Ralph, som inte sällan lämnar just härliga honungsgula valpar bli pappa till Aylas kull. Nu kan vi hoppas på en valpbukett i blandade färger i början av mars!

Jag har bara spaltat upp det som varit viktigt för mig och hur jag har tänkt. Kanske håller du inte med och kanske är det just nu som du bestämmer dig. Jag hoppas bara mina rader har tagit dig en liten bit in i min uppfödarvärld?

Det här blogginlägget tänkte jag mig skulle handla lite om hur JAG möter valpspekulanter och vad du kan förvänta dig samt kanske några svar på de frågor man kan ha.

Många valpspekulanter hör av sig via epost först, man ger kanske en kort presentation av sig och vad man letar efter. Vissa skickar sms och undrar om planer och kommande valpar och åter andra ringer som första kontakt. För min del är alla de sätten bra sätt att ta kontakt på. En enda gång under mina 20 år som uppfödare har jag varit med om valpspekulanter som bara stod i dörren en förmiddag. Det är INTE ok! Att ha kennel/uppfödning innebär inte att man är öppen för hembesök utan att ha bestämt tid osv.

Detta för oss osökt in på nästa del i valpspekulerandet. Givetvis ska du kunna komma på besök innan valparna är födda eller kanske då kullen är född och redo för besök, det är ett jättebra sätt för både dig som valpspekulant som för mig som uppfödare att ta pulsen på varandra och för dig att träffa just mina hundar och se hur just jag har det. För det här är en viktigare bit än vad många människor tänker på. Om du inte gillar uppfödaren, om du inte känner att du får svar på dina frågor eller möts av en attityd du inte gillar eller kanske en hundhållning du tycker verkar opassande eller kanske av hundar du inte tycker verkar rastypiska/friska/trevliga, ja då tycker jag att du ska dra öronen åt dig alldeles oavsett vad ni har pratat om tidigare och alldeles oavsett hur söt valpen än är! Förtroendet för uppfödaren måste finnas från start för finns det inte då, ja då har man inget förtroendekapital att ösa ifrån ifall det visar sig bli så att valpen man köpt kanske bli sjuk/skadad/får andra problem. Det finns ALLTID fler uppfödare, välj någon annan om det inte känns bra!

I förtroendekapitalet och i detta med att du ska kunna känna dig trygg ligger också att uppfödaren ska kunna redogöra för vilka sjukdomar som finns i rasen. Du ska kunna kräva och få se hälsointygen på de ev. hälsotester som gjorts. Uppfödaren ska villigt berätta om vad föräldradjuren har lämnat tidigare osv. Givetvis ska du också får reda på hur just den här rasen behöver skötas/tränas/hanteras. Var noga med ditt valpköp, din valp kommer bli din familjemedlem och det är NU du kan påverka vem denna familjemedlem blir.

När tiken är dräktig eller när kullen ännu är på planeringsstadiet så är det många som väljer att ställa sig på kö för en valp och då tycker jag det är toppen att man berättar ärligt vad man vill ha sin hund till och ifall man står i kö även hos andra uppfödare. Hos mig får valpspekulanter tipset att kolla just bloggen och när jag vet att en tik är dräktig så får de som satt upp sig på väntelista en liten gräddfil med nyhetsbrev via mailen med lite mer info om kullen och valparna. Det ska inte kosta pengar att stå på väntelistan - det är i mina ögon helt oacceptabelt!!! Man kan när som helst hoppa av eller ångra sig, men visa uppfödaren respekten att så tidigt som möjligt dra dig ur. Det är inte pinsamt eller konstigt, men det är inte roligt att som uppfödare sitta med 2 avhopp då valparna är 6-7 veckor och man redan skickat iväg sina andra spekulanter till andra kennlar. Det går bra med ett enkelt sms för att avboka din valp!

Hos mig får ingen välja valp, man får komma med önskemål men eftersom det är jag som träffar valparna mest så är det också jag som känner deras personligheter mest. Givetvis ska du själv välja vilket kön och kanske vilken färg du föredrar, men vilken av valparna i kullen du kommer kunna få är det jag som avgör. När man skriver köpekontrakt på valpen så  gör man det på en exakt valp och då är det just den individen som är din kommande valp.

När valparna är födda brukar jag meddela dem som har möjligehetn att kunna få en valp i kullen inom 2 dygn. Då kan det också vara bra att tänka efter en extra gång, är vi säkra på att vi vill ha en valp ur den här kullen? Om man då tackar ja så brukar jag vänta fram tills dess att valparna är runt 3 veckor innan vi tar emot besök. I samband med första besöket eller om man är långväga kanske via mail/telefon så brukar vi skriva kontrakt på valpen och köparen erlägger handpenning. Handpenningen är 15% av köpeskillingen. När handpenningen är betald så skriver vi kontrakt och ni får med er en kopia av kontraktet hem.

I en stor kull blir det många valpköpare och tik och valpar måste också kunna få en lugn och behaglig uppväxt så ha realistiska förväntingar på hur ofta och hur länge du kan få hälsa på. En bra tumregel för valpbesök och även för de första inledande besöken på en kennel är att man inte stannar längre än 2 timmar. Det är mycket uppskattat av uppfödare att man håller överenskomna tider eller hör av sig om man är sen/ställer in. Alla mina uppfödarkollegor vet hur det är att vänta på folk som inte kommer - och det är minst sagt tråkigt. Du har en uppfödare, men uppfödaren har många valpköpare. Det ska inte betyda att du är oviktig eller inte ska få den tid som just du behöver, men respektera att andra valpköpare också har rätt till sin tid.

Till slut är du inte längre spekulant, du har tillsammans med uppfödaren valt och skrivit kontrakt på just din valp och genom magin av detta är du numera valpköpare. Grattis!! Hoppas att det känns som ett rätt beslut fattat på bra grunder. Hur det är att vara valpköpare hos mig får bli ett annat blogginlägg.

Kloka Ayla som valp

Vi kan väl börja med det allra roligaste? Kennel Skybar väntar vårvalpar i form av av härliga labbevalpar av klassisk fieldtrialmodell, eller helt enkelt jaktlabbar. Den här gången är det vår lydnadsstjärna Ayla som ska få vara mammaledig från sitt flitiga tävlande. Trots att hon och matte Jenny tillhör den svenska talangtruppen i lydnad så bestämde vi oss för att våren 2013 är en bra tid för Ayla att få vara mammaledig. Si mars hoppas vi då på ett gäng gula och svarta labbevalpar!!!

Ayla heter i stamtavlan Skybar Friendship och är givetvis röntgad fram och bak, A/A och U,A Hon tävlar elitlydnad med matte Jenny och har bara just hunnit nosa på det jaktliga, men visar fina talanger såsom stadga, näsa och uthållighet. att hon är både förig och fokuserad vet vi ju med de fina resultat hon har i lydnadsringarna. Läs mer om Ayla och Nike (SeLCH Skybar Collateral) på matte Jennys fina blogg: http://aylanike.wordpress.com/2013/01/03/

Som Aylas stlige kavaljer valde vi Raplh, eller Portlick Ralph som han heter. En maskulin hane med stor kraft och utstrålning i såväl arbete som vardagsliv, men utan att för den skull förlora i will-to-please eller jaktlust. stort tack till en av mina bästa vänner Birgitta på kennel Meadowlark för att vi fick chansen att låna Ralph.

Stilige Portlick Ralph!!!

Den här kullen tror jag och hoppas på ska bli en kull för dig som vill ha en arbetande hund som ska kunna ge dig både prestanda för de riktigt höga klasserna och i de viktiga situationerna. Alldeles oavsett om ditt intresse ligger på hundsport, praktisk jakt eller ett aktivt liv i övrigt. Är du nyfiken på att höra mer om kullen, så är du förstås varmt välkommen att höra av dig eller surfa in på hemsidan www.kennelskybar.se

Bacon är en värdsvan resenär, vi har rest många mil ihop och jag har en stor trygghet i hennes mentalitet och hennes stora personliga trygghet. Hon bryr sig föga om ifall resan går via 20 timmar i bil till England och Cruft's eller via 3 timmars flyg till Madrid eller för all dell 50 minuter till Hässleholm. Hon verkar inte se skillnad på Europasieger i Dortmund, världsutställning i Paris eller årets julutställlning inofficiellt i Moheda. Jag vet hur det kommer sig... vi har rutiner och vi gör inga avsteg.

1. Bacon reser alltid i en av sina två burar. Den hopfällbara stålburen om vi åker bil, annars i den flyggodkända plastburen. Det skapar en lugn och avskrämad miljö för henne, där hon vet att hon kan sova lugnt. INGEN pratar med Bacon i buren, vill man prata med henne så får man ta ut henne. Bur = lugn och ro.

2. På morgonen innan avfärd har vi en särskild runda som vi går. ALLTID oavsett om det är spörgen, gassande sol eller hagel. Vi går den bara då vi reser, ingen annan gång. Signalen är tydlig för Bacon - hon vet att vi är på väg.

3. Den rosa väskan är starkt förknippad med resande och show för Bacon, så när den plockas fram så sover Bacon under bordet där väskan står. Man åker inte på show utan den helt enkelt. I den rosan väskan finns allt, den är som Dr Snuggles väska - det som inte finns i den behövs inte.

4. På utställningsplatsen har hon allt på samma sätt varje gång. Vi provspringer ringen med Bacon iklädd rätt halsband/koppel och jag visar henne att den älskade pipisen är med. Därefter så får hon återgå till att sova i buren.

5. Då klassen innan Bacon börjar konkurrensbedömas så tar jag ut Bacon. Då är det bara vi som gäller, vi pratar inte med andra alls. Jag pratar bara med Bacon, gärna sittandes på golvet med henne nära nära nära. Jag vill att hon ska förstå min sinnesstämning och vad jag vill att hon ska göra. Nu är hon ju en bångstyrig, självständig tjej så det kan ta lite tid.

6. Vi sätter stor stolthet i att vara först på plats. Bacon orkar stå, stå, stå och showa i stort sett hur länge som helst och jag vill att domaren vet redan från början vilken hund som alltid är på rätt plats och som jobbar sig genom alla klasser.  Vi ser till att ha gott om utrymme till de andra hundarna.

7. Halsbandet bakom öronen då vi ska springa förklarar för Bacon att det är nu hon får dra i koppel och ligga längst fram i kopplets fulla läng. Det är här Bacons absolut mest enastående showpersonlighet ligger - hon ska vara först och främst...på 1 meter eller 3 spelar henne ingen roll. Man springer med huvudet högt längst fram!

8. När bedömningen avklarats så är det slutbelöning som gäller: den rosa eller den gula pipisen och lektid med denna är det som Bacon jobbar för. Hon vet att den belöningen kommer utanför ringen och hon har tålamod och förväntan. Så tro inte att vi tjurar då vi lämnar ringen - vi har bara vår avslutande rutin att göra klar.

Den här våren har innefattat följande utställningar:

VALLS, Spanien - Bacon blev Best In Show 2:a!!!!

CRUFTS, England - Bacon oplacerad i öppenklassen och en stor besvikelse förstås.

SKÅNEBULLEN, Hässleholm - Bacon BIS Runner up!!!

Dortmund British Dog Festival-  Bacon 2:a bästa tk av 28 tikar med res CC!!!

EUROPASIEGER, Dortmund - Bacon Vice Europa Siegerin 25 tikar

Vi laddar nu inför våra kommande 5 utställningar

World Dog Show, Salzburg

Primavera RSCE, Madrid

Monografica, Madrid

ÖsTeK, Norrköping

ÖKK, Norrköping

Sedan är det dags för min vackra Bacon att få vara mammaledig hoppas vi!

Vi hade just avslutat dagens finaltävlingar då vi skulle passera alla dessa människor som firade med öl, "skönsång" och allmänt stoj och stim. Ni kan ju själva föreställa er kulturkrocken mellan uppsnoddade malteserägare med sina telningar i puppycarts och brölande medelålders män med åtminstone ett halvt flak öl innanför skinnvästen... Det var lite festligt, men det som verkligen slog mig var hur otroligt ill det står till med allmänheten och deras förtroendekapital för hundar. Min väninnas stora grupp 2-hundar är visserligen just stora och av en tyngre herdehundstyp, men lika trevliga och rara som man kan förvänta sig av mentalt stabila hundar oavsett ras. Min lilla Bacon är ju som bekant en miniatyrbullterrier på stadiga 17 kilo, mycket skrämmande inte sant? Men eftersom Tyskland har flera delstatsområden som har regler runt hundägande/hundraser osv så har man alltså lyckats skrämma upp sina medborgare rätt rejält.

Det var alltså inga som helst problem för oss att passera köerna in på stadion, folk flyttade sig som om vi var Moses med staven. Men nog hade jag föredragit om det skett i respekt/vänlighet och inte av rädsla för min hund. Jag vet att den tyska klubben för Bullbreeds jobbar stenhårt med att informera om raserna och att försöka få bukt med allmänhetens fördoma, men det verkar otroligt tungt. Om man läser statistiken i Tyskland så är det absolut flest människor som bits av schäfrar och på nummer två återfinns schäfermixar. Det är också de två raser/rasmixar som det finns flest av, så det hela verkar endast följa logikens banor. Men eftersom det är just dessa raser som folk har, så har politikerna inte satt/ inte vågat sätta regler kring ägandet av dessa. Jag tycker inte det är konstigt alls, men jag finner det märkligt att man har regler runt bullterrier och nota bene endast bullterrier och am staff. Staffordshire och minatyrbullterrier klarar sig, men endast av den enkla anledningen att de är små....

Tyska bullbreedklubben fick genom sina skrivelser genom hos tyska kennelklubben att ansöka hos FCI om skilda rasnummer på minatyrbullterrier/bullterrier med hänvisning till att man på så sätt skulle kunna rädda åtminstone en ras. För mig är det så galet, så håret reser sig i nacken och på armarna och jag vill morra dovt. Man offrar alltså bullterriern... och inte nog med det - man tvingar på detta på ALLA andra länder och jag är övertygad om att man inte alls tänkt genom detta. FCI accepterade och nu ses miniatyrbullterrier och bullterrier som två helt skilda raser, inte mer lika än miniatyrbullterrier och tax eller bullterrier och pekinese. Galet och helt uppåt väggarna fel.

Vad spelar då ett rasnummer för roll? Mina skäl kan jag lista här:

1.) Solidaritet med sina släktraser, man offrar inte en för att rädda sin egen - för var så säker att då är det din ras som står på tur nästa gång!!!!!

2.) Minatyrbullterrier och bullterrier har SAMMA rasstandard ner till sista ordet förutom storleksangivelsen. Precis som pudel och tax, de har samma nummer oavsett storlek eller hårlag/färg. Varför skulle vi ha det på annat sätt?

3.) Om syftet var att rädda miniatyrbullterrier hur har man då tänkt att försvåra ägandet av bullterrier ska hjälpa? Hur ska vi då kunna dra nytta av varandras kunskaper, veterinärmedicinska framgångar/projekt osv?

4.) Om man förbjuder bullterrier (vilket ser ut att kunna vara på väg...) hur ska man då kunna göra s.k. interbreeds? Man kan ju inte få avla med en ras som är förbjuden? Tyska miniatyrbullterrieruppfödare har kommit otroligt långt i sin avel med hjälp av interbreeds och 2:a generations interbreeds och nu har man i rena förskräckelsen och med hänvisning till FCI-numren och lagarna kommit fram till att endast hundar under ett visst mått ska få avelsrättigheter. Ni ser att inavelsdepressionen och flaskhalsen närmar sig med stormsteg? I kombination med att folk är helt fanatiska med att bara avla på hundar med CLEAR-status avseende PLL så förespår jag lite bittert att om 5 år så ligger Tyskland i botten på Europa då det gäller mins. Vilken skam!

5.) I Sverige innebär detta att våra domare inte kan få vidareutbilda sig på båda våra raser vid samma tillfällen utan att de behöver söka på två olika raser. Jag vet vad det innebär, man kommer strunta i lillebror och minatyrbullterrierna kommer att bli ett avskrap på botten som bara kommer dömas av terrierallrounders eller allrounders. Vem ska då visa uppfödarna rätt väg framåt?

Jag är mycket mycket bekymrad och tiden får utvisa om jag har rätt eller fel, men jag hoppas att alla uppfödare inser att den stora genetiska variationen ligger i våra interbreeds och i våra Carriers. Själv glädjs jag åt att Bacons planerade kull kommer innehålla båda!

Ha tilltro till dig själv – gör inget med/mot din hund bara för att någon annan säger det!

Vad menar jag med det då? För mig är det just så enkelt, din drömhund och din bild av den perfekta hunden finns bara i din egen vision. Det som är någons drömhund kan vara en annan persons mardröm. Det du tycker är smart och klokt kan vara rena galenskapen för någon annan. För någon är det extremt viktigt att hunden kan sitt, ligg och hit – jag kan inte säga att jag ens bemödar mig med att lära mina hundar det. Har jag då rätt eller är det den som har en väldrillad hund som har koll? Den som har en hund som är välanpassad i dess familje- och hemsituation och som är en uppskattad familjemedlem är den som har rätt! För det är DU som ska leva med din hund, ingen annan. Jag har bullterriers och det är inte en ras som svarar bra på tvång, lika lite som man får vara slapphänt eller inkonsekvent. Om man inte gillar hundar som hoppar fyrfotahopp rakt upp på din mage i soffan, om man inte gillar hundar som tvärvägrar att ta ett steg in i duschen utan måste baxas vilt sprattlande in i badrummet, om man inte gillar hundar som anser att höjden av njutning är att rulla runt i soffans alla kuddar fastän man just doppat sin lekamen i lera innan – tja då har man förstås svårt att se humorn i det hela. Bulleägare har inte ouppfostrade hundar, de har bullterriers!

Jag har labradorer, det är hundar som inte trivs med att inte få formella beslut fattade åt sig. De behöver uppgifter att lösa och de blir allra lyckligast när de får utföra jobb åt sin ägare. Det spelar egentligen inte så stor roll om det jobbet är att apportera fågel, dra av strumpor på sin handikappade matte eller leta kantareller, men de vill få göra viktiga uppgifter. Det betyder inte att de är viljeslösa kritter som inte kan fatta egna beslut, de är labradorer!

Så inte nog med att människor utan raserfarenhet kommer att peppra dessa nyblivna hundägare med råd om det mesta från foder till motion via träning och leksaksinköp, dessa hund-förstå-sig-påare kan totalt förstöra självförtroendet och tilltron till den egna förmågan att faktiskt veta vad den egna hunden mår bäst av.  Det finns inga skäl att tala om för andra hur de ska sköta/uppfostra sin hund. Det är inte hjärnkirurgi eller raketforskning att äga en hund. Det är inte så att ett par misstag eller felaktiga val gör att hunden blir ett barnbitande monster! Om man istället tar och konsulterar det sunda förnuftet och tar in de bitar av kunskap man uppskattar från andra, så kommer mixen av kunskap och eget tänk att bli just de rätta redskapen för att skapa den egna drömhunden.

Vid ett par tillfällen har jag saknat civilkuraget/modet/tilltron att inte göra som jag blivit rådd eller tillsagd att göra. Resultatet har alltid blivit ankskit. Man kan inte sälja in ett koncept till en hund om man inte själv tror på det. Det finns inga tvärsäkra råd eller lösningar, lika lite som det finns absoluta totalfel. Det finns bara en mängd olika vägar och lösningar till ett mål, som visserligen också kan te sig otroligt olika, att få en trevlig hund som passar just mig!

Så tänk på det nästa gång du brinner av längtan att tala om för en annan hundägare att den gör fel!

Kanske har ni inte samma mål? Kanske har ni inte samma vägar till målet? Kanske är det du ser ske ett val som gjorts medvetet? Och slutligen: är den kunskap du planerar att meddela denna hundägare så viktig att det är värd att rubba tilltron hos hundägaren?

20 Basic Breeding Principles by Raymond Oppenheimer

1. Don't make use of indiscriminate outcrosses.  A judicious outcross can be of great value; an injudicious one can produce an aggregation of every imaginable fault of the breed.

2.  Don't line breed just for the sake of line breeding.  Line breeding with complimentary types can bring great rewards; with unsuitable one, it will lead to immediate disaster.

3.  Don't take advice from people who have always been unsuccessful breeders.  If their opiinions were worth having, they would have proved it by their successes.

4.  Don't believe the popular cliche about the brother or sister of the great champion being just as good to breed from. For every one that is, hundreds are not.  It all depends on the animal conceerned.

5.  Don't credit your dogs with virtues they don't possess.  Self-deceit is a stepping stone to failure.

6.  Don't breed from mediocrities.  The absence of a fault does not in any way signify the presence of its corresponding virtue.

7.  Don't try to  line bred to two dogs at the same time; you will end by line breeding to neither.

8.  Don't assess the worth of a stud dog by his inferior progeny.   All stud dogs sire rubbish at times.  What matters is how good their best efforts are.

9.  Don't allow personal feelings to influence your choice of a stud dog.  The right dog for your bitch is the right dog, whoever owns it.

10.  Don't allow admiration of a stud dog to blind you to his faults.  If you do, you will soon be the victim of autointoxication.

11. Don't mate together animals which share the same fault.  You are asking for trouble if you do.

12,  Don't forget that it is the whole dog that counts.  If you forget one virtue while searching for another, you will pay for it.

13.  Don't searh for the perfect do as a mate for your bich.  The perfect dog for every bitch does not exist -- never has, never will.

14.  Don't be frightened of breeding from animals that have obvious faults, so long as they have compensating virtures.  A lack of virtues bis by far the greatest fault of all.

15.  Don't mate together non-complementary types.  An ability to recognize type at a glance is a breeder's greatest gift.  Ask the successful breeders to explain this subject --- there's no other way of learning.  (I'd define non-complimentary types as ones which have the same faults and lack the same virtures).

16.  Don't forget the necessity to preserve head quality.  It will vanish like a dream if you do.

17.  Don't forget that substance plus quality should be one of your aims.  A fool can breed one without the other.

18.  Don't foret that a great head plus soundness should be one of your aims.  Some people can never breed either.

19.  Don't ever try to decry a great terrier.  A thing of beauty is not only a joy forever, but a great terrier should be a source of aesthetic pride and pleasure to all true lovers of the breed.

20.  Don't be satisfied with anything but the best.  The second best is never good enough.

Jag tycker det finns så mycket klokskap i dessa 20 punkter. Vad tycker du?

1. Min egen uppfattning.

Inte helt konstigt så går man först till sig själv och sina egna privata erfarenheter. Där blir svaret att nej minibullar är inte ett dugg sjuka. Mina är aldrig sjuka, har aldrig varit sjuka i annat än högst ordinära saker som en magsjuka, en öroninflammation och en avsliten sporre. Däremot så är jag mer varsam med dem än jag är m,ed mina labbar och än vad jag har varit med mina andra raser just för att jag fått höra så mycket om deras stora aptit på livet som inte sällan renderar i öppnade mag och tarmkanalaer för att plocka ut nappar, strumpor, bollar och typ vedträn. Vidare är jag hysteriskt noga med deras päls/hudvård. Ingen bulle får vara smutsig hos mig - de badas minst en gång i veckan. Huruvida det hjälper mot s.k. hudproblem eller om det bara är ett resultat av mitt yrke som hundfrisör och egna kontrollbehov vet jag inte. Jag vet att mina hundar inte har hudproblem. Å andra sidan så är min äldsta inte ens 3 år än, så vad vet jag egentligen?

2. Andra bulleägares uppfattning.

Men alla är inte lika lyckligt lottade som jag och många är de bulleägare som kämpar med furunkulos, njurproblem, hjärtfel och känsliga magar etc. Hur ska jag med respekt för dessa kunna säga att bullterriern är en frisk ras? Det kan jag förstås inte och mitt hjärta lider med dem som har bullar som har så överhopande hälsoproblem. En sak verkar vara genomgående, man får gärna problem med flera saker om man får problem med en. Bullar verkar vara som korthus, stabila tills ett kort glider då faller allt samman. Bullar verkar göra även detta med sin underbara mani och frenesi, varför göra något lite när man kan göra det mycket?

3. Försäkringsbolagens krassa statistik.

Här har man det då svart på vitt. Bullterriern och minibulle är överrepresenterade på en rad områden. Det märkliga här är att försäkringsbolagen ser raserna som en. Lite som att dvärgpudlar skulle ha samma sjukdomsbild som storpudel, med det undantaget att det knappat funnits minibullar nog att ha statistik för. Jag vet inte - jag har inga belägg annat än alla dessa otaliga samtal med miniägare. Minibullarna verkar inte ha riktigt samma frekvens av de tråkiga sjukdomarna, även om de inte alls är förskonade från dem. Jag skulle så gärna vilja se hur statistiken skulle se ut om man delade upp dem.

Så med detta i bakhuvudet så vet alla ansvarsfulla uppfödare att vi vill testa våra tilltänkta avelsdjur. Svenska BullterrierKlubben har en historia av rigorösa hälsoprogram och jag ska bara snabbt gå genom vad vi testar och anledningen till att vi testar just detta.

Patella (knän)

Veterinär med specialistkompetens gör en rad olika böjningar i hundens knän. Man vill veta om knäskålen ligger så väl på plats att man inte kan peta den ur läge, luxera, den. Vissa raser har en hög frekvens av patellaluxation, där hunden själv under promenad kan luxera knät. Givetvis smärtsamt och resulterar inte sällan i kostsamma operationer. Här finns det olika grader från 0 till IV, endast O är s.k. fria patellor.

Hud (okulär besiktning)

Veterinären går genom och tittar på hundens hud över hela kroppen för att leta efter tecken på atopisk dermatit, furunkulos, demodicos, svampinfektioner etc. Bullterriern är en oförsiktig ras, så det är inte sällan man kan finna skrapsår på nosens ovansida, repor på den mjuka magen eller kanske små sårskorpor efter våldsam lek med en polare. Jag hoppas att veterinärerna som skriver under det här intyget letar efter just besvärliga sjukdomar och inte lättare hudskador efter ett aktivt bulleliv. Det här intyget är jag kanske en smula skeptisk mot eftersom det bara visar upp hundens status just en dag.

Hjärta

Jag har bara använt mig av SKK:s blankett vilket gör att man kan få det hela registrerat hos SKK senare. Veterinär med specialistkompetens lyssnar på hundens hjärta för att kunna fastställa att allt låter normalt och att hunden inte uppvisar några symptom på hjärtfel. Inom bulle förekommer framförallt aortastenos och mitralisdysplasi, tvåp allvarliga hjärtfel som kan finnas i olika grader men som vi Sverige anser vara direkt diskvalificerande för avel.

Njurar (kissprov)

Genom ett enkelt kissprov som skickas för analys så avgör man njurarnas funktion genom att avläsa den s.k. UPC-halten. Vi vill att värdet ska ligga under 0,3 för att vi ska vara så säkra som möjligt på att njurarna har en god funktion. Hos bulle förekommer en ärftlig form av nefrit, som man vill kunna upptäcka i tid.

BAER-test (hörsel)

Det förekommer både enkelsidig dövhet och totaldöva hundar i båda rasvarianterna. Detta kan man enkelt testa redan hos små valpar med ett test som heter BAER. På så sätt vet man om hunden är fullt hörande eller inte. Man anger värdet i + för hörande och - for döv. En fullt hörande hund får värdet +/+, en s.k. unilateral får värdet +/- eller -/+ beroende på öra. Fullt döva givetvis -/-.

DNA-test för PLL (Primär linsluxation)

Hos minibull finns det en rasbunden sjukdom som drabbar ögonen, där linsen faller ur plats pga av att trådarna som ska hålla faste den återbildas. Idag har vi ett DNA-test för denna sjukdom och alla avelsdjur ska testas före de går i avel. Hundar som helt saknar anlag får beteckningen Clear, hundar som har ett anlag Carrier och de som har två sjuka anlag får beteckningen At Risk/Affected. Man får para Clear med Clear eller Clear med Carrier. Affectedhundar är förbjudna att använda i avel enligt svensk djurskydd.

Ögonlysning

Det här är ett gammalt eftersläpande krav från rasklubben eftersom man egentligen bara letar efter tecken på PLL och inte har lagt någon vikt vid övriga diagnoser. Jag tycker inte det finns någon rim och reson i att ögonlysa hundar som har fått DNA resultatet Clear om man inte avser att screena rasen på övriga ögonsjukdomar.

Så om man då gjort alla dessa tester på längden och tvären och samtliga utfallit med fina resultat, ja då kan man ta sin hund i avel. Trots alla våra tester av föräldradkjur så föds det bullar/minibullar som får sjukdomar. Men uppfödarna bryr sig och vi screenar våra avelsdjur för absolut det mesta vi har som är rasbundet. Så vill man ha en bulle/minibulle får man nog inse att man köper valp efter några av de mest hälsotestarna föräldrarna någonsin.

Håll till godo - för nog är de bara helt ljuvliga?

Jag är egenföretagare, jag är entreprenör och jag är en selfbuiltwoman. Det betyder att jag mycket väl vet hur viktigt det är att bygga upp ett varumärkesnamn och jag arbetar varenda dag med att bibehålla, utveckla och förbättra mitt eget varumärkesnamn. I varje möte med varje kund är jag PR-ansvarig, kundtjänstansvarig, kvalitetssäkerhetskontrollant, säljare och hantverkare. Att sitta på flera stolar är en av de bästa bitarna med att driva just eget företag. Då jag startade mitt företag visste jag att den största anledningen, enligt mitt förmenande, till att så många kvinnors företag går åt skogen egentligen inte var en bristande idé utan bristande PR. Med rätt reklam och rätt säljegenskaper kan man sälja snö i Alaska och sand i Sahara. Säljardriften måste vara stor oavsett om du är rörmokare, hundfrisör eller om du säljer märkesjeans i outletbutik på nätet. Jag såg så många av mina (faktiskt främst kvinnliga) kollegor inom egetföretagandet få plocka ner sin rörelse efter det första året eller möjligtvis år 2. Men det jag däremot aldrig hade sett var deras reklam. Att föda upp hundar är en del av mitt företagande, men där levde jag i förnekelse betydligt längre tid. Visst hade jag hemsida och visst annonserade jag mina valpkullar och med åren så fick mitt kennelnamn en viss förankring i bedlingtonvärlden och jag märkte att familjer med intresse i att arbeta med sina bedlingtons valde mig i stor utsträckning. Men egentligen kan man inte säga att jag fattade aktiva beslut då det gällde att marknadsföra min kennel. Det var egentligen först i samband med att jag bytte ras till miniatyrbullterrier som jag bestämde mig för att på ett mer engagerat plan bygga upp mitt eget varumärke. Jag har valt att ha proffshjälp med logotype, jag har valt att ha en AD för våra annonser, jag har en proffessionellt byggd hemsida. Mina runt omkring attiraljer till utställningar är nogsamt utvalda och gjorda för att vara förstaklass. Vårt burskynke är en fullständig fest i pompa och ståt, min jacka är en del av mitt varumärke och Bacon och Yihoo har båda egna fancard. Inget av detta är gratis och inget av detta är en slump. Inget av detta är heller tänkt för att skriva andra på näsan eller för något annat än att de utgör en del av det varumärke jag nu bygger upp för min kennel. Mina annonser är placerade i de tidningar där jag ser störst värde för deras genomslagskraft (och där jag har råd…men HundSport verkar coolt). Jag har en budget för varje år då det gäller min PR för min kennel. Det betyder förstås att den reklam jag gör den gör jag för mig och min kennel! Den reklam jag gör, den gör jag för att skapa en position på marknaden. Jag har inga valpar att sälja, så det är ett långsiktigt arbete jag påbörjat. Emellertid verkar denna uttänkta strategi vara lite av ett rött skynke. Jag har lagt ett par dagar på att fundera kring detta och jag kommer egentligen inte fram till annat än att jag kanske borde förklara hur jag tänker. Med det här inlägget har jag gjort det och räcker inte det, ja då tar jag resten av åsikterna som avundsjuka och missunnsamhet snarare än konstruktiv kritik eller ärliga frågor. Så min kära uppfödarkollega – har du en PR strategi och en budget eller har du valt på annat sätt?

Det är mest bilder på de gula, för innan de öppnat ögonen stort blir svarta mest klumpar i bildform.

Och jo jag tvättar trasmattorna varje dag - labbevalpar är ena riktiga bajsmaskiner. Tur att mamma Hayley har en pedantisk ådra. Snart dags att få tidningspapper istället, men trasmattor ger så bra fäste för små labbetassar.

Med sin starka tilltro på det egna och på sitt eget sätt att förhålla sig till avel har man linjeavlat/inavlat sig fram till sina rasers absolut starkaste individer, både då det gäller nedärvning och typ. Här finner man mina rasers främsta individer och det är inte utan att man får rysningar över hela kroppen av förväntan. I år möter Bacon och Yihoo dessutom än fler overseas visitors med de nya enklare införselreglerna. 36 andra tikar i vår ras och 30 hanar. Att vi dessutom kommer möta en massa underbara minibulleintresserade från hela världen gör bara det resan värd. 108 mil till hamnen i Hoek van Holland, sedan 8 timmar med båt och slutligen 20 mil i ett vårbeklätt England från Harwich till Solihull.

I år blir bilen fylld med nanny-Anna, prohairdesigner Jack och minibullarna Bacon, Yihoo och Leeon samt som en liten fripassagerare ner till Hengelo borderterriern Ingrid. Jag kan bara säga att jag ser fram mot den här resan och jag ber er hålla tillgängliga tummar och tår för våra svenska minibullar kl. 9 på söndag morgon.

Fram tills dess ber jag er bära följande sak i minnet!

Mit svar är Javisst!

Jag är inte en unik person, jag är ingen extra sensitiv person, jag är inte på några sätt något alldeles extra. Inte för någon annan än för mig själv. För mig själv är jag viktigast i världen, för jag har bara en jag och jag kan bara vara ett jag i ett liv. Därför vill jag våga vara det där jaget i varje sekund - jag vill vara jag och jag är det jag vågar!

Därför vet jag att när människor möter mig för att berätta för mig hur JAG är att de inte mött sig själva. Därför vet jag att min känsla för mig är en ständig påminnelse att fortsätta våga vara jag fullt ut.

För svaret Javisst! är svaret på frågan: Tycker du om det jag som du känner?

Det var bara det jag ville säga ikväll, som en note to self!

Det känns bra att så många av dem redan har väntande och längtande familjer. Nu har ju ett par av dem inte bara stamtavlenamn utan också namn som de ska kallas för. De blir så otroligt mycket mer personliga för mig som uppfödare då de får namn, det är därför som jag ALDRIG kallar mina valpar för något som ägaren inte själv valt. Glädjen i att döpa sin valp är bara ägarens.

Just nu vet jag att en av de gula killarna fortfarande letar efter ett hem till sig... Han vill nog gärna ha ett aktivt hem där han kan få apportera, vara med och bli älskad, precis som de hem som hans syskon har som väntar.

Låt mig stolt få presentera Taffys och Hayleys fina valpar, G-kullen på kennel Skybar

SKYBAR GESTURE (Gul hane)
SKYBAR GAZOLINE (Gul hane)
SKYBAR GIDDIUP (Svart hane)
SKYBAR GAZELLE (Gul tik)

SKYBAR GENUINE (Svart tik)

Jag lovar håller er uppdaterade!

Nu kan man känna de där stretande sprattlande valprörelserna i hennes mage. På kvällarna ligger hon tungt vid mina fötter framför soffan. Lite förvärkar har hon nog allt, för kvällarna är fyllda av stånkande och ommöblerande av tassar och mage. Fina fina gula!

Jag postar lite motivationsbilder från förra årets F-kull...

Mina barn har sportlov så jag har perfekt valpningsvaktschema. Personligen tror jag nog inte att det blir förrän söndag/måndag men man vet aldrig. Ni intresserade som står på väntelistan får gärna skicka mig ett mail med era mobilnummer så att jag kan skicka er SMS när vi har fått valpar - om ni vill alltså. kennelskybar@hotmail.com är adressen!

Nu blir det morgonpromenad med resten av gänget!