kennelskybar

Alla inlägg under augusti 2011

Av Hanne Winninge - 30 augusti 2011 06:04

Det här blir ett trassligt, drastiskt och extremt generaliserande blogginlägg. Jag har aktivt försökt att polarisera mina tankar för att få dem lättare att följa, livet är förstås inte riktigt så enkelt och det är alltid mycket lättare att kategorisera andra människor än sig själv. Det är inget illa ment, utan bara tankar som snurrat länge i mitt huvud och som jag behöver få utlopp för. Med denna långa brasklapa så sätter jag tänderna i uppgiften.


Våra hundar har vitt skilda ursprung, om man med ursprung menar användningsområde, historisk tillblivelse, geografiskt område osv. Att detta har gjort hunden till vår planets mest diversifierade art är helt och hållet människans förtjänst och kanske är det ur vår önskan att rättfärdiga detta skapande som vi hittar orsaker till att förklara varför just den egna rasen är så oerhört speciell. Det är nämligen så, hundmänniskor anser alltid att den egna rasen är mer speciell och mer unik än alla andra. Hundarna är personligare, visar större prov på egenskaper/utseende som skiljer dem inte bara från andra utan också inom den egna populationen.  En bedlington terrier skiljer sig inte bara extremt mycket från resten av terriergruppen, är man uppfödare av rasen tycker man också att det är extremt stor skillnad mellan hundar från USA mot England och t.o.m från olika kennlar i vårt eget lilla land. För mig är det enkelt att bara titta på en hund i rasringen och jag kan säkert med 90% säkerhet tala om för dig vilken kennel hunden härstammar från, baserat på klippning, typ, päls och temperament. Bedlington är SÅ unika!!!! Bullshit! Bedlingtons är inte ett dugg unika och inte är de särskilt olika varandra heller. Det är min erfarenhet, det är mina ögon som ser skillnaderna och fokuserar på dem INOM rasen medan om någon utomstående frågar om rasen så blir bedlington plötsligt en betydligt mer homogen grupp som innehar egenskaper, beteenden, utseende som gör dem till en grupp av hundar som särskiljer sig. Förstår ni min utgångspunkt?


Det är denna önskan om att betrakta den egna rasen som unik och den egna individen som den mest unika som på något sätt måste vara drivkraften bakom en massa hanteringsfrågor/uppfostringsfrågor jag ser folk bemöta med sina hundar. Jag ska ta exempel igen:


1.) Rottweilers är en ras som ska vara kraftfull såväl mentalt som fysiskt. Den ska vara modig, redo till försvar och den ska "stand it's ground". Med detta kommer förstås att man kan förvänta sig små uppbubblande utbrott av aggression. Sålunda är det aggression/försvarslust som ägaren ser och tolkar hundens morrande som. Hunden som spänner upp raggen och stint stirrar på grannens förbipasserande labrador. Härvidlag kan ägaren agera på två sätt: a) En rottweiler ska också vara en väluppfostrad brukshund som ska lyssna på vad ägaren säger och med detta i bakhuvudet så korrigerar hundägaren hundens beteende. b) Rottweilern är en gårdshund som ska få vakta sin gård och man ser rottisens ilskna skällande och rusande längs med staketet som en naturlig handling för rasen och låter den därvidlag hållas och stänger dörren trygg i sin förvissning att gården är vaktad!!


2.) Bullterriers är envisa, tjockskalliga, egensinniga clowner som bara gör det som de själva vill. De är maniska på gränsen till OCD. Alltså ser bullterrierägaren det som ett utslag av bullens stora personlighet då den tjurnackat vägrar att gå mer och sätter sig som en padda mitt på vägen. När bullterriern timme efter timme jagar sin boll/solkatt/svans så är det "bara" så som bullar är. Inget man noterar som ett problem, men nog är det ett problem? Detta även om det är typiskt för rasen.....Precis som vaktandet är naturligt för en rottis....


3.) Chinese Cresteds är små dvärghundar som ägarna gärna vill klassificera som urhundar snarare än dvärghundar med sällskapssyfte. Urhundar får nämligen vakta sitt hus, sin gård, sin flock  och sin ägare med morrande och skällande, åtminstone är det den försklaringen jag mött mest frekvent. Kinesers ägare ser inte heller samma sak hos sina hundar som rottisägaren ser hos sin rottis när de stirrbligar på ghrannens passerande labrador. De ser inte uppbubblande aggressioner. De ser rädslor och osäkerhet. Hunden kastar sig i utfall ut i kopplet eller attackerar burens väggar för att den är rädd och osäker. Självklart blir då handlingen ägaren utför helt annorlunda. Aggression kräver ju en helt annan hantering än rädsla. Så kinesen som kommer med svansen mellan öronen och gör utfall är rädd och behöver få en egen plats där andra inte stör trygghetszonen, medan rottisen med största säkerhet får en reprimand för sitt beteende eller åtminstone elaka blickar från resten av världen.


Är det så enkelt? Att i vår önskan att ha den unikaste hunden med de unikaste rasegenskaperna hittar vi också den infallsvinkel på beteenden som gör att vi väljer olika uppfostringsmodeller?


Jag ser det här väldigt tydligt när människor har sina valpar. Man har läst så mycket om rasen och lyssnat på uppfödarens allt prat om det unika och speciella att man glömmer bort att den lilla valpen först och främst är just en hundvalp av arten hund. En hundvalp som har samma naturliga beteenden som en varg, om än i mycket modererat upplägg. Den lilla valpen är dessutom så söt så den kan inte riktigt ges samma regler som den vuxna hunden. Den visuellla bilden av hunden påverkar oss, det är svårt att vara krävande och sträng mot en vit fluffig westievalp som bara "bits på lek". Kanske är det lika svårt att inse att rottisen faktiskt ÄR osäker eller att kinesen ÄR aggressiv? Baserat på våra egna bilder av rasen och det vi tagit in på andra sätt?


Vad finns det för generaliseringar om hur DIN ras är? Vilka problem är utslag av rasens UNIKA egenskaper och egentligen alltså inge problem utan raskaraktäristika? Tänk efter, det var en intressant resa för mig.


Av Hanne Winninge - 29 augusti 2011 06:31

Ibland är det så att det kan ta emot i skrivandet, så har det varit ett tag och då blir det helt enkelt inget bloggande. Jag förstår att det kan vara trist för mina läsare, men eftersom jag skriver mer för mig själv och för att bibringa klarhet i alla snurrigheter som försiggår i min vindlande hjärna än för att underhålla min förvisso väldigt trevliga läsekrets, så struntade jag i att blogga när det kändes motigt. Men nu känner jag mig sugen igen!


 


Jag ska börja med att ge en kort resumé av sommaren 2011. 4 veckors semester med båt, Blekinge skärgård, dagsutflykter, god grillmat och stadsfestivaler har varit en lisa för själen och jag ser fram mot höstens alla aktiviteter. Tack till underbara svärmor som passade grånästa Space och tack till Jenny för att du hade min gula klättermus Hayley. Katten Socks fann sig väl tillrätta på kattpensionat medan vi andra njöt av Hanö, Tjärö, Tärnö, Ekö, Funkö, Harö och alla de andra ljuvligheter som finns i och runt Ronneby. Jonas styrde som vanligt oss med säker hand runt alla öar. Jag kan inte segla och det känns så otroligt tryggt att vara med Jonas på båten. Lugnt, metodiskt och med enorm kompetens löser han alla de saker man kan träffa på under våra seglatser. Med en eller ett par bag in box att avnjuta i varma solnedgångar är minnen för livet. Romantik i min smak: svettig, saltstänkt i slitna jeansshorts och bikinitopp med tillhörande valkar och fortfarande få känna sig som kvinnan i hans liv. Jag är lyckligt lottad på många sätt.


Ruben har vuxit och blivit så stor den här sommaren. Han är klok som en bok den pojken och även om han har sin fars grubblande sinne, så är det något särskilt med min förstfödde son. Han som alltid ställer upp, som man alltid kan lita på och som allt sedan födseln varit en så otroligt filosofisk liten individ. Jag hoppas att han som begynnande tonåring fortfarande känner att jag kan få finnas i hans liv och ta del av hans tankar. Han är fin och jag är så stolt över honom.


 


Knas-Adam bestämde en bit in på sommaren att han ville prova att vara flintis. Sagt och gjort. Vi rakade med hyvel bort allt hans guldbruna hår. Med kaxig attityd har han mött sommaren med sitt stora leende och gröna ögon. Smidig som en säl har han dykt och bekantat sig med vattnet i år. Pojken med EQ:n som redan vid snart 10 år fyllda får sina skolkamraters mammor att rodna lätt när han riktar sin uppmärksamhet mot dem. Sin fars son skulle jag tro, men barnet jag har mest gemensamt med. Ilskar, rädsla, lycka, frustration, stress eller kärlek - allt lika tydligt och med samma intensitet. Adam är en känslomänniska som sin mamma, men med fantastisk EQ. Varmhjärtad och full av omsorger!


Sofia är en stark unge. Hon är stark som få. När Adam en gång klagade över vikten på hundmatsäcken så suckade bara Sofia böjde på knäna och kastade upp 15 kilossäcken på axeln och gick. Hon är 7 år gammal! Hon gör 250 situps på raken och är den enda i familjen som kan göra chinups tills någon säger stopp. Hon är nog inte så flickig heller min Sofia, eller är hon det? Hon tycker om att ha mammaSpa med mig. Tvätta hår, göra inpackningar, måla naglar och sådant. Så lite kanske. Jag upptäckte under sommaren att hon tänker i bilder. En så spännande utmaning det kommer bli att lära henne saker teoretiskt. Om bokstaven A ÄR Adam och bokstaven F är Felicia ja då förstår jag att ordet PRIVATSKOLA blir full av folk som trängs och inte alls kan ljudas fram. Har aldrig sett det synsättet hos ett barn. Jättehäftigt!


 


Hundarna då? Jag har fått rapporter från nästan alla av mina valpar och det verkar gå som på räls. Bilder har anlänt från Gizmo, Skarv och Ayla, Bosse får jag se på FB och Billy hoppas jag få möta IRL alldeles snart.


   


Min egen bulla har varit en fantatsisk rasrepresentant i årt. Som allra första miniatyrbullterrier i Sverige vann hon terriergruppen i Norrköping. Över 4000 anmälda hundar och en superstark terriergrupp som vanligt. Lilla WW-11 SEV-11 Bulliebompa's Gill Sans showade sig hela vägen fram till gruppsegern för Mr William Devillenueve. Tårarna rann och skrattet bara bubblade fram. En underbar dag och en underbar eftermiddag som jag fick dela med Anna och många många andra. Bacon är och förblir mitt hjärtas hund och jag glädjs så åt henne. Lilla Yihoo har fått debutera hon med. Hon vann juniorklassen med CK på svensk vinnare och blev 3:a bästa tik med reservcert på sin första show. Vilken fin officiell debut. Nu längtar vi efter EuroDogshow och kampen om EuW-11!!


 


Jag har en tanke om uppfostran och sätt att se på hundars mentalitet utifrån ras som jag gärna vill dela med er alla. Kan det få lov att anstå tills  imorgon?

Presentation


Välkommen till kennel Skybar och min blogg. Jag skriver om ditten och datten, mest om hundar och allra oftast om miniatyrbullterrierna Bacon och Yihoo. Fast jag föder förstås upp arbetande jaktlabradorer...

Fråga mig

22 besvarade frågor

Omröstning

Vad tycker du om de nya utställningsreglerna?
 Bra, lätta att hänga med på.
 Man får väl lära sig, men just nu är det lite krångligt.
 Jag saknar att de inte placerar 5 hundar.
 Varför inte ändra till FCI-regler direkt?
 Vad då är det nya regler?
 Excellent borde betyda att man fått CK...

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29 30
31
<<< Augusti 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards