På jobbet är det bråda dagar just nu. Hundar och katter ska bli julfina i himlande mängd. Många av våra kunder är också renodlade kloklippskunder som faktiskt kommer in för att slippa bråket om klorna hemma.

Många av dessa skäms. De har hört att kloklippning ska vara så enkelt, att man ska kunna göra det själv, att man BORDE göra det själv. Skuldfällan är enorm och med svettiga handflator, darrande händer och oroligt sinne ger man sig sedan i kast med uppgiften. Fullständig katastrof väntar. Hunden vill inte, den stretar och drar och rycker som om man hotade att slita ut klorna istället för att klippa dem. Matte/Husse försöker förtvivlat lugna hunden och dessutom vill man måtta lite lagom med klotången. PANG! Man klippte i pulpan och blodet tränger fram, ångesten är plötsligt så tjock att man kan ta i den. Hunden får panik och skriker och kastar sig iväg, i ren reaktion på Matte/Husses underliga ångestbeteende. Kloklippning är förstadiet till döden, hunden är tvärsäker! Nästa gång är hunden på G redan från början. Ibland tar man då in förstärkning och man är 3 personer som ska klippa klorna på den stackars skräckslagna hunden. Tacka fasen för att det dröjer mellan gångerna då!

Nej, ta hjälp av folk som inte tycker det är otäckt att klippa klor utan som ser det som en högst vardaglig rutin. Vi har så många hundar som glatt svansar in för kel, bus och godis och innan dess är det det där med kloklippningen som en liten bisak. Jag tänker främst på stora rottis Frida som innan dess alltid blivit sövd för att få klorna klippta efter att veterinär och 5 djursjukvårdare lagt sig på henne. Hon står stadigt på alla fyra tassarna och låter oss hantera henne med samma lugn som hon bemöter världen med i övrigt. Klorna klipps och Frida vet att om man är rottis hos oss så vankas extra stora godsaker. En gång i månaden är hon vår gäst och nu kan Husse lugnt slappna av och stå bredvid. Tänk om han kommit från start?!

Lilla pinschermixen Stella är full av energi och hatar med passion att man tar i hennes tassar. Matte finner det hela obehagligt så hon sitter snällt i vänthallen och låter oss få klippa Stellas klor. Stella är en liten klipsk hund så hon vet att utnyttja varje svaghet till att fly, därför sitter hon i Annas famn medan jag klipper klorna. Olika hundar kräver olika strategier, men att det går att klippa utan panik, bråk och utbrott är verkligen en viktig del av det hela.

Så snälla du! Döm inte de människor som inte kan klippa klorna på sin hund, hjälp dem hitta någon som kan hjälpa dem. Är du en av dem som skäms för de långa klorna, som drar dig för att klippa dem eller som helt enkelt bara tycker det är svårt och bökigt? Gå till ett hundtrim och låt oss hjälpa dig rätt i din kloklippningsstrategi. 50 kr i månaden, det låter väl som ett fyndpris för bra relation, god hantering, korta klor och det bästa av allt: sinnesfrid för både dig och hunden?!!

Bullar är fräcka hundar - ni har hört mig säga det innan och ni lär höra mig säga det igen.

Men de har en manisk sida som inte får tämjas för hårt, men som inte får släppas fri heller. De kan helt zonka in på bollar, pinnar eller i Bacons fall vattenkannor i plast. De kan leka i timmar med samma föremål helt obrydda om världen runt omkring. De är maniska när de leker också. De leker hett, intensivt och påstridigt. De sover förvisso maniskt också: liggandes på rygg inknölade bland soffans kuddar med ljudliga fiasr som förskönar området.

Bullterriers är rörliga hundar, enligt deras egen uppfattning är de typ den hundiga reinkarnationen av Herkules. Rena halvgudar med vilja av stål, svällande muskler och en massa uppdrag att genomföra. De river ständigt upp sår på nosen, tassarna, magen eller bröstet i sin fullkomliga övertygelse om att de är små pansarbeklädda luftvärnsmissiler. Jag har aldrig skrattat så mycket som när Bacon försöker jaga ifatt labbarna i skogen.

Men jag tror att bullterriers kan vara riktigt roliga att jobba med, deras maniska sida borde kunna gå att forma till jobbintensitet och frenesi. Jag vet ju att Bodil lyckades väl i sin Bodils minicirkus, iaf med träningen. *harklar*

Sedan vet jag flera bullar som är duktiga på viltspår. Kika på Veronicas hundar bara, www.bulliebompa.se

Och på det internationella forumet mötte jag den här underbara killen: agilityproffset själv!

Och i slowmotion för mer extrem display av styrka och vilja.

Men jag kan väl bara säga en sak och det är att min egene privata lilla träningsdröm är Bacon som Freestyletjej. Jag tror vi ska viga vår vinter åt det. Någon som vet hur man börjar? Boktips? Fram tills dess så får hon lite utlopp för sin rörliga vilja och envetenhet på jobbet. Titta bara så fint hon springer på löpbandet.

Gissningar var många - men svaret fick utebli. Ett dygn hos veterinärerna på Djursjukhuset gjorde mig ett par tusenlappar fattigare, men Bacon blev granskad på längden och tvären med kontrast och utan. De hittade ingenting alls.

Men efter dropp och övervakning fick vi hämta hem vår lilla tös igår. Nu gäller Hills I/d ett tag framöver, sedan får vi hårdträna för Finland. Det är 17 respektive 14 hundar anmälda och vi vill ju vara fit for fight.

Lilla Bacon är sjuk. Så sjuk att jag i morse tvingades lämna henne hos snälla doktor Cecilia Löhnn på djursjukhuset. Hon har inte varit pigg de senaste dagarna. Hon har kräkts, varit lite slö och idag tröt aptiten helt.

Vi fick akuttid hos Cilla (som faktiskt är gammal bullterrierägare, kuriosa) som genast kände över buk och kände en del spänningar och en inte helt tömd tarm. Röntgen visade inget allldeles anmärkningsvärt, men eftersom Cilla vet väl vad min älskade Gulla betyder och för att hon är en klok veterinär la in min lilla docka på dropp och kontraströntgen.

Nu får jag sitta här hemma utan min Gulla och undra vad som fattas henne. Möjligen kan det vara något organsikt som satt stopp, som en strumpa eller liknande berättade Cilla efter den första röntgen.

Nu återstår att se om min lilla blir en riktig bullterrier och får sitt blixtlås på magen.

Håll tummarna, snälla, för att hon mår lite bättre imorgon och får komma hem till mig igen.

Martin Rapps foto visar buken på en förstoppad hund. Läs mer hos leg Vet Berit Wallin Håkanssons flik på Hundsport... http://www.hundsport.se/redaktionellt/veterinaren_mapp/diagnos_forstoppning.html

Jag är i extas! 17 miniatyrer anmälda för ryske specialisten Elena Yerusalimskaya. Och bara 13 standards.... Ni ser, jag visste det. Minisarna är på frammarsch och det med rätta. Jag lägger upp en bild bara för att öva mig att fira framgångar!

... kommer här ett foto till av Bacons favoritplats i världen.

Bacon och Hayley for som dårar i morse. Hann med att knäppa ett par bilder iaf.

Som ni vet har mina hemsidor levt ett stilla insomnat liv. Det är inte dags att återuppväcka dessa döda, nej det är dags för nytt. Den här gången har jag tröttnat på att vara egen webbmaster. Jag gjorde min första 1995 och sedan dess har jag hållt i med devisen att innehåll är bättre än form. Nu är det faktiskt så att det ena inte utesluter det andra, så i en tidig julklapp till mig själv har jag nu köpt en ny hemsida.

Det ska bli otroligt spännande att se om hon kan få designen att gå hop med min förryckta fantasi om hur jag vill att den ska se ut.

Men jag behöver lite hjälp av er. Kan ni kika på den befintliga hemsidan : www.kennelskybar.st och se vad av innehållet ni anser det är värt att omarbeta för att passa bullterrier och jaktlabbar och vad vi skall lämna att ruttna i cyberrymden? Jag vill ha ER hjälp att göra en sida som har både innehåll och form nog för att passa det klarast lysande stjärnan Bacon.     

PS! Titta på världens gulligaste Baconvalp för ungefär ett år sedan. Liten blir stor!