Svenska Bullterrierklubben har en otroligt trevlig tradition. Den består i att alla bullterrierentusiaster samlas i början av augusti för 2 hela dagar i bullterrierns tecken. Det innefattar en dag för miniatyrernas bedömning tillsammans med standardbullarnas valpar och på söndagen bedöms standardbullterrierna. Däremellan har man en härlig kvällstillställning med inbjudna hundar i en Trophy Show, god mat och en kul auktion fylld av bulliga saker. Att man dessutom lagt sitt årsmöte ihop med detta gör ju att man får många deltagare även på detta - utmärkt för demokratin!!!!!

Förra året var första gången på många år som jag var där. Jag träffade Bacons mamma Bibbi och hennes pappa Elvis och så blev jag kär förstås. I en röd snedögd skönhet från Korea, Annelis Proper! Ja, lite extra klappade också hjärtat för stilige Zappa. Det ska bli otroligt kul att se dem alla igen! Anna har dessutom lovat att vara gullbullevakt och sällskap. Vi är lyckligt lottade, jag och Gullan som har världens bästa Anna som reskamrat och hejaklack.

Jo, och så var det ju en annan sak också. *klurar* Nja, jag håller på det ett tag till men det är sött, brunt och vitt och kommer långt ifrån. Ni som vet får lova att hålla tyst ett litet tag till, okey?

Fick rapport av Sofia som berättar att Kaffe/Sally verkade ta sin flytt bättre och bättre och nu väntar ny rapport efter deras semester i Dalarna. Jag håller förstås tummarna att allt går bra!

En liten taxdam har idag fått en alldeles egen Sofia och Kristoffer att bestämma över. Visserligen kommer livet bli tomt här hemma utan en låååång hund att snava över, men hon förtjänar verkligen ett nytt hem där hon får vara Älskad och Uppskattad för den hon är.

Vi önskar lycka till med henne och vet att hon kommer få det bra där uppe i huvudstaden!

Det är sommartid nu och sommartid innebär för många den lyckliga tiden då man får ta hem sin valp. Men för många blev äventyret som hundägare kort, redan efter semestern återlämnas valpen pga diverse anledningar. Det här är ett jobbigt scenario, inte bara för valpen utan också för köparen och slutligen uppfödaren. Det finns många sätt att minimera risken för det här scenariot.

Det mesta bygger på information, kunskap och insikt. Det här är något som inte bara faller på uppfödarens lott, det faller också på valpköparen. Att ta reda på fakta, att bearbeta fakta och att inse att de val man väljer kommer att påverka hundens framtida liv.

Att välja ras.

Många väljer ras med ögonen och med hjärtat. Den lilla valpen är så sockersöt och hur kloka är inte bordercollies? Lyckade hundköp görs ofta med hjärnan och bygger på att an faktiskt valt en ras som passar den livssituation man har på alla plan, inte bara utseendemässigt. Du behöver tänka över en mängd saker, här är några exempel:

* Aktivitetsnivå.

 Vill du ha en hund som kräver fysisk och mental träning året om? Vill du ha en hund som ska kunna springa lös med dig i joggingspåret? Trivs du bäst i soffan med kortare promenader? Vill du träna? Vilken aktivitetsnivå har den hundras du funderar kring? Köp inte en hund av en aktiv ras om du inte kan ge den ett aktivt hem. Köp inte en kortbent, trubbnosad dvärghund om det du gillar allra bäst är längdskidåkning. Var förnuftig och tro inte mer om dig själv och din förmåga till aktivitet än vad du verkligen förmår - en hund ändrar inte din aktivitetsnivå i sig, den måste passa i det du erbjuder just idag!

* Storlek.

 Jag tycker om medelstora hundar, jag vill ha plats i min bil till varor och jag vill kunna få plats i soffan, samtidigt vill jag kunna röra mig fritt i skog och mark och jag tycker om att kunna cykla med min hund. Alltså har jag valt medelstora hundar. Tycker du om STORA hundar, så ska du ha plats och råd till det. Tycker du om SMÅ hundar så ska du ha insikt i att de är just små hundar och att detta *kan* begränsa deras möjlighet att hänga med på milpromenaden på fjället.

* Pälstyp.

Visst är de vackra? Afghanerna med böljande pälsar, storpudel i full lejonklippning och de strama airedalterrierna i sina röda och svarta fält. Jojo, visst är de!! Men kommer du att orka och vilja sköta om den här pälsen? Har du insikt i hur mycket tid det tar att sköta den tilltänkta hundens päls? Uppfödaren anger ofta hur lång tid det tar för honom /henne att borsta och sköta och glömmer tyvärr ofta att tänka på att de har både handlaget och erfarenheten samt alla de redskap som behövs för att göra det effektivt. Kanske kan det vara klokt att kolla med ett trim redan från början, för att få en uppfattning om vad det skulle kosta att sköta hunden hos en professionell hundfrisör? De allra flesta raser besitter någon form av pälsvård, om vi bortser från de riktigt korthårig som klarar sig gott med regelbundna bad. Men kostnaden kan sticka iväg och ínte ser en nedklippt shihtzu ut som de de där vackra pälsböljande hundarna du tyckte var så vackra? Är du beredd på skillnaden om du bestämmer dig för att klippa din hund istället?

*Ursprung/syfte.

 Att välja en ras innebär ju också att man bör känna till vad hundrasen har för historia och vilket syfte den har. Nu menar jag förstås inte vad hunden användes till för 100 år sedan, utan vad hunden är idag. Köp inte en aktiv brukshund om du inte gillar att träna, köp inte en jakthundras om du inte planerar att jaga och var medveten om attt våra vallande hundar faktiskt kan behöva få valla för att må bra. De allra flesta familjer söker en glad och käck sällskapshund som ska fungera bra i det vanliga svenska svenssonlivet. Det är utmärkt och det är just det som du ska berätta för uppfödaren av just den ras du tänkt dig. Köp en sällskapshund om det är en sällskapshund du söker, låt bli jakthundar/brukshundar/vallhundar och andra arbetsredskap, det gör både dig och din hund till vinnare!

*Sjukdomar.

Det här är ett tråkigt kapitel men det behöver sägas lika fullt. Det är så att de allra flesta hundar har någon fallenhet för s.k. rasbundna sjukdomar. Det här är något som du bör veta som köper hunden och det här är något som alla uppfödare skall vara insatta i för just sin ras. INGEN uppfödare ska vilja "slarva över" informationen om rasbundna sjukdomar - ärlighet vara längst och ger dessutom en rättvis bild av vad det är man kan förvänta sig som ägare av just den här rasen. Tyvärr finns det en utbredd myt i samhället att blandraser skulle vara friskare, jag vill starkt påpeka att så inte är fallet!!!!!! Uppfödare av rasrena hundar lägger ner enormt mycket tid och pengar för att hälsoscreena sina hundar INNAN avel, vilket gör att man kanske inte kan använda den där tiken man hoppats på för att hon kanske inte klarade alla hälsotest. I många fall gör man tester på hundar för sjukdomar som är så ovanliga att kanpp 2-3% av individerna inom rasen drabbas, men man gör fortfarande testet. Det kan ju för utomstående se ut som att rasen är hemskt sjuk, medan det man verkligen gör är att se till att rasen inte ska bli hemskt sjuk.

Blandraskullar kan vara nog så trevliga, men jag ser sällan/aldrig att föräldrarna till kullen är undersökta på alla de upptänkliga vis som våra rasrena hundar är. För hur många av cavalierblandraserna har en förälder med undersökt hjärta? Hur många av rottisblandraserna har mentaltestade och röntgade föräldrar? Hur många av pudelblandraserna har ögonlysta och knäundersökta föräldrar? Listan kan göras längre, men jag tror att du förstår vad jag menar.

Begär ärliga svar av din uppfödare och kolla ALLTID med din rasklubb innan du bestämmer dig för en ras eller uppfödare. Här ska man vara insatt i och kunna alla hälsoaspekter inom den tilltänkta rasen.

Om alla gjorde sitt detektivarbete innan valpen skaffades så skulle det innebära fler lyckliga hundköp. Och du? Lycka till med just Din valp och njut av en härlig sommar, det ska jag göra med mina hundar!!!!

Varje år får vi läsa i dags-och kvällspressen om hundar som antingen dött eller varit nära att dö till följd av sina ägares beslut att lämna kvar dem i bilen. SKK presenterade för många år sedan följande tabell som viusar hur varmt det verkligen blir i bilen:

Trots att denna tabell publiceras om och om igen och trots att den finns med i varenda katalog och vartenda starprogram jag någonsin läst på sommarhalvåret så fattar människor samma dumma beslut. Varje arrangerande klubb med självaktning måste alltså avsätta funktionärer som kollar av bilarna för att se så att alla hundar mår bra. Onödigt personalinsats egentligen, men hellre detta än att hundar skall plågas ihjäl för att människor är helt dumma i huvudet!

Jag hör på utställning efter utställning, i Sverige och utomlands, att man kallar på ägaren till den och den bilen för att det finns hundar som mår dåligt i den. Hur kommer detta sig? Man kan inte skylla på okunskap hos aktiva hundägare som valt att delta med en eller flera av sina hundar, men inte alla och följdaktligen lämnat resten i en kokhet bil. Människor som väljer att ta en aktiv del av hundsport borde vara klokare, mer insatta och göra riktigare val!

Om man är en vanlig svenssonfamilj som länar hunden på en skuggig plats i bilen en förmiddag för att sedan ta en runda på IKEA, som sedan kom att innehålla både lunch och glass samt milslånga köer vid betalning och utlämning, för att komma ut till en bil i fullt solsken med en avsvimmad eller död hund i sig, så kan jag MÖJLIGEN förstå att man inte insett faran. Man har inte kunskap om att hundar bara kan svettas genom tungan och kyla av sig på detta sett. Jo, jag vet att de kan det genom tassarna också, men den huvudsakliga avkkylningskällan är konstant hässjande. Man trodde inte det skulle bli så varmt och man trodde inte det skulle ta så lång tid etc.

MEN AKTIVA HUNDSPORTANDE ÄGARE?

De här människorna som lämnar sin hund i bilen för en plågsam död eller åtminstone kraftigt lidande och ångest borde verkligen veta bättre. Det är med bakgrund av detta som jag hoppas att SKK skulle kunna skärpa till sina befintliga regler. Jag har en del förslag som kanske tål att funderas på.

1.) I anmälan till tävling/prov/utställning skall ägaren kryssa i att man är införstådd med att hundar inte får lämnas utan uppsyn i varma bilar och att man ger arrangören rätt att krossa rutan i de fall då det finns tveksamheter om hundens välbefinnande. Man skall också upplysas om att i de fall då arrangören behöver bryta sig in i bilen så kommer fallet gå direkt till polisanmälan och till SKK:s disciplinnämnd.

2.) Ägare som lämnat hund i varm bil och där arrangören behövt kalla på ägarna via högtalarsystem och liknande skall då de anländer till den varma bilen få skriva under en anmälan som sedan går direkt in till SKK för registrering. 2 sådana anmälningar skall leda till anmälan till SKK:s Disciplinnämnd.

3.) Ägare som blivit anmälda till SKK:s Disciplinnämnd för Hund-i-varm-bil skall rendera minst 1 års tävlingsförbud samt strukna resultat från den tävlingen där händelsen inträffat.

4.) Ägare som erhållit tävlingsförbud för Hund-i-varm-bil bör innan de åter får tävla uppplysas om faran med att lämna hunden i varm bil och skriva under en försäkran om att detta inte skall upprpeas. Sker förseelsen igen skall medlemmen uteslutas!

Jag är inte mycket för förbud och piskor. Jag tror mer på upplysning, utbildning och morötter istället. Men efter att i åratal ha hört samma uppmaning på varenda tävling/utställning/prov gå ut till de deltagande människorna och TROTS detta sker olyckor, så har jag fått nog! Jag lyssnar gärna på dina tankar i saken och har du fler förslag på hur vi ska göra, så för fasiken skriv dem i kommentarsfältet!

Biomekanik är en viktig kunskapsdel för alla oss uppfödare. Biomekanik är en vetenskaplig fastställd grund till hur levande djur/människor fungerar i sin rörelse, uppbyggnad utifrån enkla mekaniska lagar.

Det är förståelsen för och insikten i biomekanik som gör att man faktiskt kan se på en häst om den kommer att vara en duktig travare, hopphäst eller foxhunthorse. Det är kunskapen om varför en hund som skall tillbringa timmar i rörelse runt en fårhjord behöver kunna trava snabbt och uthålligt behöver ha en lång rygg och varför den ryggen behöver vara välvd.

Att veta ursprunget till våra olika raser ger oss en vink om varför de har det utseende de har. Vi kan titta på så många olika raser, men låt mig starta med vinthundarna. Vinthundar har långa ben med raka mellanhänder och välvälvda tassar med långa klor för att de ska kunna galoppera och för att mellanhanden och tassen skall vara fjädrande mottagare i höghastighetsgalopp. Vinthundar har tunna men djupa bröstkorgar för att de ska kunna vara snabba i sina sidorörelser och kunna kasta sig åt sidorna i förföljelse av bytesdjuren men ändå ha kvar lungkapacitet väl skyddae innanför bröstkorgen. Vinthundar har låååånga svansar för att kunna behålla balans och smidighet i skarpa kurvor. Vinthundar är långa i länden i förhållande till sin kropp för att de ska kunna ha en fungerande smidig överföring av kraften från breda välmusklad lår till frontens styrning. Vinthundar har torr stram hud och ofta väldigt kort päls för att deras ursprungsländer är varma och extra päls skulle vara hindrande. Vinthundar är magra och atletisk byggda för att kunna vara SNABBA, extra tyngd är inte nödvändigt de ska inte fälla stora bytesdjur!

Terriers är byggda för att kunna hålla råttor och andra skadedjur i schack. De behöver ha starka käkar och välutvecklade bett. En terrier ska kunna gå ner i gryt varför det vore direkt olämpligt att ha vinthundarnas djupa bröstkorg. En terrier skall kunna gräva sig ner i hålor så den behöver ha starka, raka ben och tassar. En terrier ska kunna tåla en dust med en grävling och därför har de tjock hud som tål belastningar eller väldigt hårt spänd hud som är svår att få tag i.

Rasrena hundar är allesammans uppfödda med ett syfte. Det här syftet kan ha varit allt från sällskap till jakthund, grythund, kamphund eller varför inte vakthund? Alla raser är resultatet av människans önskan om att skapa en hund som skall fungera optimalt till de ändamål de var tänkta för. Idag har vi kanske inte längre behov av den ultimata grythunden, men vi uppskattar fortfarande våra friska, starka och snabbtänkta terriers! Vi kanske inte jagar varg längre i stora pack men vi finner fortfarande skönhet i den irländska varghundens stora trygga väsen. Att förvalta generation efter generation av genomtänkt avel är en ynnest som vi hunduppfödare har. Vi får förvalta ett arv och det är något vi är alldeles extra stolta över.

Se bara hur lika de är sitt ursprung våra bedlingtons av idag, mer än 100 år senare! 

Jag är så ledsen ikväll. Jag har från forumet http://www.tasssartillsverige.net mottagit så grava hot att jag nödgas stänga min blogg för såväl kommentarer som nya inlägg. Mina barn skall INTE dras in i stympningsdebatter eller liknande.

Polisamälan kommer att göras inom kort för jag kan faktiskt inte se att ett inlägg om en i mina ögon vacker schäfer ska rendera i hot mot min person eller mina barn. Besök gärna forumet själv och bilda dig din egen uppfattning.

KORRIGERING: Givetvis är det inte forumet som i sig hotat mig utan enskilda medlemmar och en fraktion ur deras led. Jag har tillskrivit deras admin och hoppas att dessa ser problematiken snabbt och går in och redigerar/administrerar det som skrivs öppet i tråden. De mail från privat personer som dimpt ner i min mailbox kan jag inte ens veta om de härstammar från detta forum, då jag nekas medlemskap.

Det är många år sedan nu som förbudet mot kupering trädde i kraft. Jag har fortfarande inte lyckats vänja mig helt. Jag kan inte hjälpa att jag tycker att svansen på en dobermann stör toplinen, att amerikansk cocker har en gräsligt ful pinne och tja att boxern är så mycket snyggare med sin korta stump. Men finns det en lag så får vi ju förstås rätta oss efter den, men visst kryllar sig tånaglarna när man ser en fullkuperad bouvier des flandres eller riesenschnauzer?

Jag tillbringar mycket tid med att läsa och diskutera på olika rasers forum världen över. Det är spännande att se hur man funderar kring boerboel eller varför man tycker att linjeavel är den enda rätta vägen bland uppfödarna av chihuahua i UK. I vilket fall som så hittade jag en fantastiskt intressant diskussion kring avel på internationella bulleforumet. Bullarna har ju sina hälsoproblem och någon tog upp aspekten av att man kanske skulle vara hjälpt av att korsa in en annan ras för att förbättra hälsoproblemen och öka genpoolen. I Sverige har detta ju gjorts på clumberspaniel bla.

Men det jag också fann var otroligt givande artiklar om genetik och avel samt utvärderingen av ett projekt som Dr. Bruce Kattanach, Steynmore boxers genomfört. Han tyckte alltså precis som jag att kuperade boxrar var vackrare, men han fann en annan lösning.

Dr. Kattanach valde alltså att korsa sina boxers med en welsh corgi pembroke. En ras som föds med stubbsvansar men som fortfarande är korthåriga, håller rätt typ och som inte hade omfattande genetiska hälsoproblem. Han parade dessa och valde sedan att gå vidare endast med stubbsvansade avkommor som han korsade med rasrena boxrar.

Första generationen.

Resultatet är slående, efter endast ett par generationer har man alltså fått fram en hund som ser ut som en boxer men som föds stubbsvansad. I generation 6 finns det inget annnat att säga än att det är slående vackra stubbsvansade boxrar.

Andra generationen.

Femte generationen.

Sjätte generationen.

Vill du läsa mer om hans projekt? Kika på hans länk: http://www.steynmere.com/

Jag är full av beundran för hans arbete och för den passion man har om man går vidare med sin tanke på det här sättet. Förstå vilka krafter han måste haft emot sig!

Det här är inte en helt enkel fråga att besvara, eftersom alla har olika förväntningar, önskningar och rent av kravlistor. Det skiftar mellan olika raser, olika åldrar, olika yrken och givetvis från person till person. Jag listar de främsta sakerna jag anser att man kan kräva av sin uppfödare, du kanske har egna krav eller tankar. Det är helt okej, så länge du förankrar dem hos din tilltänkta uppfödare och är ärlig med de krav du har och förväntningar du vill se uppfyllda. Nåja, låt oss börja.

1.) Valpen skall vara registrerad hos SKK.

Uppenbart krav hos oss som föder upp rasrena hundar. Jag har inget emot blandraser, långt därifrån, men jag kan inte uttala mig om de människor som föder upp blandraser, så det här blir ett inlägg för uppfödare/valpintressenter inom den rasrena hundvärlden, okej? Alla valpar ska registreras hos SKK. Är de inte registrerade hos SKK är de inte rasrena. Jag bryr mig inte ett dugg om ifall det finns massvis med champions bakom föräldrarna eller vad det nu kan vara. Valpar som inte är registrerade i SKK är inte rasrena, oavsett vad någon försöker säga dig. Det är inte dyrt att registrera så det är ingen undanflykt/ursäkt och NEJ! man kan inte registrera sin valp själv i efterskott!

2.) Valpen skall vara veterinärbesiktigad och chipmärkt då du hämtar den.

Det betyder att veterinärintyget inte får vara äldre än en vecka gammalt och det är faktiskt valköparens ansvar att noga granska detta papper. Det är det enda papper som du har som bevis för att du faktiskt köpte en valp du trodde var frisk, ifall det sedan skulle visa sig att du haft oturen att få en sjuk valp. Chipmärkningen garanterar att din hund är just din hund och att du lätt kan identifiera den ifall den skulle springa bort etc.

3.) Uppfödaren skall skriva ett köpeavtal eller fodervärdsavtal med dig då valpen hämtas eller då handpenningen erläggs.

SKK har tillsammans med Konsumentverket gjort ett avtal som man ska använda sig av. På det här avtalet finns alla dina rättigheter som valpköpare och/eller uppfödare med. T.o.m. allt det finstilta. Det är båda parters ansvar att läsa noga vad som står.

4.) Valpen ska få finnas hos sin mamma fram tills dess den är 8 veckor gammal.

Valpar behöver sin mamma, inte bara för mjölk, värme och skötsel de första veckorna i livet utan också för fostran och social samvaro. Du ska alltså kunna få träffa mamman om du hämtar din valp runt 8 veckors ålder och vid alla besök innan dess.

5.) Ärlighet om rasbundna sjukdomar/uppfostran/skötsel/vård/träning!

Uppfödaren skalll vara mån om att upplysa sina tilltänkta valpköpare om allt det ett valpköp av just den här rasen innebär. Man ska vara ärlig om de sjukdomar som finns inom rasen och du som valpköpare ska våga ställa de "jobbiga" frågorna. Uppfödare som väljer att mörka eller istället tala illa om sina uppfödarkollegor och deras sjuka hundar ska man akta sig noga för. Varje uppfödare talar för sina valpar/hundar och allt annat är bara skitsnack. Akta dig för sådana människor! Samma sak gäller mängden pälsvård eller träning/aktivering som rasen behöver. Låt dig inte duperas av uppfödare som säger att bedlington inte kräver pälsvård eller attt shihtzus är enkla att ha i full päls, att rottweilern är en perfekt soffhund eller att det inte finns höftledsfel inom ett stort antal raser. Fråga andra människor än din uppfödare och se om du får samma svar och du som uppfödare: ljug inte, polera inte sanningen utan var ärlig!

6.) Genomförda hälsotester

Som seriös uppfödare bör man vara insatt i de hälsoprogram som finns för rasen samt faktiskt testa sina avelsdjur för de sjukdomar som finns i rasen. Uppfödaren skall vara insatt i sjukdomen och kunna svara på frågorna runt dem. Be att få se korrekta papper på testresultat och är du uppfödare skasll du vara stolt över att du faktiskt gör detta, det är något positivt oavsett om resultatet visar endast kärnfriska hundar eller om även Du fött upp hundar med defekter. ärliga uppfödare berättar om detta, de står för sina "trasiga" valpar eftersom de vet med sig att de gjort allt i sin makt för att förhindra det och nu tar ansvar för den enskilda valpen samt dess ägare och dessutom tar hänsyn till detta vid fortsatt avel. Lita på att din uppfödare faktiskt vet vad den sysslar med!

7.) Livstidssupport!

De allra flesta uppfödare tycker om kontakter med sina valpköpare genom åren. Vissa anordnar läger, träffar och ser till att man kan samlas flera gånger i hundens liv. Vissa uppfödare erbjuder sig att passa valpen under semestrar eller vill låna just Din hund till utställningar eller prov. Men alla uppfödare uppskattar ett vykort/ett mail eller ett telefonsamtal någongång under hundens liv för att få höra hur det går och ta del av dina tankar kring valpen. Uppfödaren kan ju sina hundar, sin ras och är kanske den som är allra bäst lämpad att rådfråga kring alla de bekymmer/frågeställningar som uppstår under hundens liv. Ta vara på den kunskapen och hör av dig till din uppfödare! Du som uppfödare bör se varje samtal som en bra feedback och utvärdering av din uppfödning och även om det är mycket trevligare med ros än med ris så finns det saker att lära i mötet med din valpköpare och du får möjlighet att spela en viktig roll i hundens utveckling om du är ödmjuk och lyssnar på vad din valpköpare berättar. Du som valpköpare bör heller inte glömma att du har EN uppfödare till din hund, medan din uppfödare kanske har 100 valpköpare eller med. Ha lite tålamod med att svaren kan dröja och att vi ibland inte har tid att lyssna på precis allt, vi försöker vårt bästa men ibland går det inte till hundra procent.

Jag är glad att få vara uppfödare, jag är stolt över att få ha valpköpare som har förtroende för mig och som vågar berätta om bekymmer och dela glädjeämnen och jag är glad att få vara den människa som sålde valpen du nu ger ett fantastiskt hundliv! Lyckan över att få vara hunduppfödare kan ibland få det att riktigt svämma över av käsnlor och den dagen då din hund inte längre finns hos dig, glöm inte bort oss. Glöm inte bort att berätta för din uppfödare att vännen du saknar inte finns, för hos oss klappar hjärtat ännu för den lilla valpen vi en gång hade i vår valplåda!

Vi måste väl svalka oss i hettan? Jag hittade badbilder på glada hundar. Vi som är inne får njuta av svalkan virtuellt istället. 4 dagar kvar före semestern...Nedräkning definitivt!

Som ni kanske har sett har jag gjort en ny omröstning gällande just valppriser. Det är en intressant spegling av ekonomin tycker jag. Vissa hundraser är synnerligen mer värda ekonomiskt än andra. Jag har alltid undrat över vad som styr denna prisutveckling.

Rent generellt kan man väl säga att jakthundsraser är de billigaste och just nu är små doggraser de dyraste. Varför är det så? Inte är det bara tillgång och efterfrågan som gäller, det finns mer bakom. Ökad popularitet brukar leda till höjda priser initialt för att sedan totalhaverera i rena priskriget då alla uppfödare försöker få avsättning för sina valpar.

Man skulle kunna tro att raser som genomför många hälsotester, mentaltester, arbetsprov etc skulle vara dyrare, men så är inte alls fallet. Sällskapshundarna är dyrare än jakthundarna och brukshundarna.

Man skulle kunna tro att en liten mängd valpar i en ras skulle öka priset, men så är det ju inte heller. Det måste ligga mer bakom. Jag tror att man inom en ras känner sig för och man vill ju som uppfödare inte ligga vare sig högst eller lägst i prisbilden, så man anpassar sitt pris.

Jag har rent personligen stor aversion mot prutare och snicksnackare när jag säljer mina valpar. Människor som försöker pruta får aldrig köpa valp, inte ens om de accepterar grundpriset efter att ha försökt pruta. Det är dålig takt och ton i min värld. Min valp är värd varenda krona och inser inte köparen det, så blir det ingen valp heller. Jag behåller hellre hela kullen osåld hemma då.

Kaffe som liten valp hos uppfödaren

Kaffe 8 månader

I dagarna har jag slutligen bestämt mig för att fina fröken Kaffe ska få ett eget hem att uppfostra och taxifiera. Hon är en underbar liten tjej som skulle förtjäna att ha en egen Matte/husse som hade all tid i världen för henne. Jag satt alltså här och våndades över vilket pris jag skulle sätta på min 4-åriga taxdam som är viltspårsmeriterad, utställd med CK och så långt från problemhund man kan komma. Att hon är en dansk import är ju egentligen bara intressant för någon som skulle vilja avla..

Så vad tror ni? Vilket pris satte jag?