Det känns märkligt att bara ha en liten kille i valplådan. Så märkligt att jag faktiskt bestämt mig för att han inte behöver vara det. Vi får gå omkring med mopp istället. Bill är numera egen herr i huset. Han låter sin trinda lilla kropp upptäcka flera meter i taget. *storler* Han är fet som en liten gris och vid 4 veckor har man märkligt nog inte så mycket ork, men att han somnar mitt i allt utforskande är egentligen mest sinnesskärpande för resten av familjen. Han somnar nämligen där man minst anar det. Imorse var det på badrumsmattan (vi har golvvärme där).

Ännu märkligare är det att av de 5 valpköpare jag hade på kö för hanvalp så var det ingen som stod kavr. Jag fattar aldrig sådant där. Kan man inte höra av sig innan då eller? Om man vet att man skaffat annan hund, bytt jobb, böjat plugga eller vad det nu än är. Man kan väl bara skicka iväg ett sms eller mail och avanmäla sitt intresse? Jaja, inget att grubbla mer på. Lille Bill får stanna tills någon klok människa kan ge honom det hem han förtjänar. Tills dess gosar vi fritt med honom. Ja, om man ska kalla det fritt efter att ha betalat kejsanrsnittsräkningenm. Huja!

Hayley är nu officiellt röntgad och vi väntar med spänning på resultat. Först ut var ju Tammie med prima höfter och armbågar. Grattis Susanne!

Bullan är en liten stjärna och för att hon inte ska vara så ensam..*harklar mig* så har vi skrivit upp oss för en till liten bullfröken. Jag kan inte för mitt liv fatta varför jag inte skaffat en sådan tidigare!!!!!

Iadg väntar domaruppdrag. Jag ska få njuta av en massa vackra valpar. Det är riktigt riktigt mysigt att få döma bara valpar en hel dag. Ni får gärna säga hej om ni har vändorna förbi Moheda Bollhall.

Han växer min lille prins. Tre veckor imorgon och redan i färd med att upptäcka världen. Jag känner mig lite ledsen för att han inte får upplevea syskon och syskonlek, men när han blir lite större så kommer säkert syrran Hayley och bullan Bacon att leka med honom. Dessutom behöver han ju aldrig vara i en valphage utan kommer att få ramla runt fritt med de andra. Bra social träning helt enkelt.

Men ser ni vad stor han blivit? Och gullig!

Em smula blådisiga och rätt så knipiga ännu betraktar nu Bill världen. Men vad söta de är. Ska se till att få hem kameran från jobbet och lägga upp bilder i helgen.

Imorgon dömer jag Boxerklubbens Påsksmäll i Moheda. Ser mycket fram mot att få träffa en mängd trevliga och vackra hundar med tillhörande ägare. Det är mysigt med inofficiella utställningar och en utmärkt startpunkt för nybörjare och unga hundar. Välkomna dit om ni har vägarna förbi!

Lille Bill är en svart sammetsnos som är lika välpussad av alla i familjen. Sötaste lilla plutten. Vi väntar med spänning på att han vill se världen och inte bara bli sedd. De är så ljuvliga med sina svart knappögon!

Annars njuter vi av vårsolen och det känns fantastiskt skönt att åter kunna gå i skog och mark. Bullan är precis slutkörd efter att ha vandrat hela helgen.

Något otäckt hände  däremot i lördags. Barnen hade kompisbesök och åskan gick bland kullarna här hemma. Ett stort vitt ljussken lös upp hela huset och knallen var öronbedövande. Barnets kompis fick en rejäl stöt och blev förstås skiträdd. Lite tröst gjorde saken en smula bättre och då mannen och jag skulle kolla var det hänt så kom en precis likadan smaäll. Blå eld sprutade ur väggutagen och lukten kommer jag aldrig glömma. TVÅ blixtnedlag i/i nära anslutning till huset.  Vi satte barn och bulla i bilen för att vara på den säkra sidan. Efter att ambulansen kommit ut för att kolla av barnvännen och brandkåren inspekterat och kontrollerat huset och polisen kollat med oss om allt vär väl, så kunde lugnet åter lägra sig.

Jag gillade inte åska innan och jag gillar det inte bättre nu. Men i mars?

Förresten vill jag avsluta dagens inlägg med en hälsning till en av mina DUKTIGASTE valpköpare Jenny, som faktiskt anmält sin kloka svarta Nike på 3 stycken lydnadsklass 3 tävlingar. Bra jobbat, jag vet ju vilken målbild ni har!!

Jag höll föredrag om pälsvård och hur man bäst jobbar med pälsen på sin hund. Träffade en massa trevliga människor och en fantastiskt underbart rar liten brun siberian husky kille. De är så fina! Jag ska ju nu inte ha spets fler gånger men man kan ju inte annat än le av lycka när man ser något så vackert!

I övrigt var dagen bra, jag saknade Anna på jobbet. Anna stackarn drabbades av magsjuka OCH förkylning. Men idag har hon lovat att vara frisk igen, så det hoppas jag på.

Helgen ska vikas åt en träningsdag med gula hunden imorgon och en hel dag på taxutställningen i Moheda. Där ska Anna och jag klippa klor och putsa taxar fina till utställningen. Ska bli spännande att se om det ger lite mer nytillströmning i kundkretsen. Fröken Kaffe ska vara förevisningsobjekt, förstås.

Nu är det dags för morgonpromenad innan vi sticker iväg till skola, dagis och jobb! Allt väl till er!

Det får bli SKYBAR EXCEPTION som den lille svarte ska heta. Själv gillade jag Edit, men jag får väl vika mig för massan.

Han är så himla go, men vilket fetto! Han äter och sover och mamma Space valde igår att själv följa med på kvällsrundan. Tänk vad fort de läker efter hysterekotomier och snitt? Annat än vi halvtaskiga människor som knappt orkar gå en vecka efter en vanlig vaginal förlossning. Min svarta pärla!

Igår började jag vårträningen med min gula. Helvete rent vad snabb hon är! Jag bad om en hund med mer geist och mer gnista då jag parade Space med Lee och det är verkligen vad jag fått. Det här kommer handla mycket om att jag ska hitta joysticken när jag för henne. Läckert! Igår övade vi fotgående, stanna-kvarpositioner och tecken. Bara korta korta pass för maximal input och stabilitet. Det grämer mig otroligt att jag missar Unghundsderbyt, men så är det när man är föreningsmänniska med för många järn i elden. men håll utkik efter min gula, SKYBAR DEKADANCE, hon kommer att slå er alla med häpnad! *inte partisk alls*

Ja det är vad vi kallar honom här hemma. Den svarta tjocka korven som är så välputsad att Scillas matte Anna-Lena undrade om han kanske planerade att bli nakenhund. Space sköter sin lille grabb exemplariskt.

Vi är fortfarande glada att de båda mår bra och önskar alla er andra STORT lycka till med valpinförskaffandet. Ja med undantag av Anna-Lena som vi morrar lite på för att hon är för pjåskig med sin kloka svarta!!

Nu är snön borta. Äntligen och livet leker för oss retrievernördar. Längtar massor efter att få komma igång med vårträningen. Hayley har mycket att lära in för kommand eprovsäsong. Men vi vet ju vad som finns där inne, bara att slipa på och plocka fram.

I övrigt hoppas på vi på att lille Sudden piggnar till och att Ulrika snart bestämmer sig för vem som ska bli pappa till Ginzas kommande bedlingtonkull.

Allt gott!

// Hanne

Han äter, sover, blir tvättad, äter, sover, äter, äter, äter och så hinner han med ett par pip. Tja, mamma Space blir ju inte precis utsjasad av en liten kille så han är så välmatad och välputsad man kan bli.

Söt som socker och svart som lakrits. Kan det bli bättre?

Tja, jo, han kunde ju kanske få ett namn förstås. Jag lägger ut en omröstning på det så får jag se vad ni tycker.