Så här skriver domaren June Ottewell om min underbara vackar stiliga fröken Bacon:

1 Winninge’s Bulliebompas Gill Sans, super little br/w, lovely head & eye, mouth correct, very well balanced & moved well, liked her a lot. RCC

Bästa minigrisen min!!!

Lilla fröken Vit växer. Kan man dra i stoppspaken nu?

PLL(Primär linsluxation) har jag redan skrivit tusentals rader om, men jag måste nog ändå fortsätta ett tag till. Kort resumé för nytillkomna läsare: PLL är en sjukdom som finns på ett stort antal terrierraser, men också på tibetansk terrier, chinese crested och lancashire heeler. I korthet betyder det att trådarna som linsen i ögat hålls på plats med tillbakabildas eller går sönder. Då trillar linsen ur läge, antingen utåt eller inåt. Det ger förstås total blindhet och är mycket smärtsamt för hunden. Hundar som drabbas av detta avlivas ofta direkt då första ögats lins luxerar, men det finns operationer att göra samt att man kan behandla med ögondroppar. Emellertid är sjukdomen ett stort gissel för de raser som drabbas. Nuförtiden finns ett DNA-test, hunden kan vara anlagsfri, bärare eller genetiskt sjuk. Tyvärr finns det enligt OFA och AHT som utför testen en felmarginal som innebär att även vissa bärarhundar kan utveckla sjukdomen. Man anger procentsatsen till mellan 5-20%. Hur vanligt detta är vet man inte än och det är väl därför man satt en så konstigt bred procentsats som felmarginal.

Nåväl på minibull har PLL verkligen utgjort en av de stora avelshindren och rädslan för PLL har gjort urvalet kämpigt att plocka ur. Med dna-testet framstod saker plötsligt som oändligt mycket ljusare. Man kunde helt enkelt i det närmaste minimera risken för att få sjuka hundar. Lycka! Lycka! Lycka!

Så resonerar bullevärlden fortfarande och tur är väl det med nästan hälften av alla minis som bärare! Bärare som äntligen kan användas med en genetiskt frihund och bara ge 50% bärare i nästa generation. Inavelsdepressionen känns plötsligt inte monstruöst stor. *pustar ut*

I chinese crested världen däremot så är hysterin fortfarande lika stor. Folk avlivar carriervalpar, kastrerar carrierhanar, omplacerar carriertikar och reducerar priset på carriervalpar. Carrier är lika med livslång paria i stil med epilepsi, PRA eller annat. *upprörd* Nu hör ju till saken att CCD också har en alldeles egen form av retiopati som tydligen är förvirrande lik PRA och en av hundvärldens stora inom ögon (leg. vet K. Narfström) har gjort en stor, otroligt omfattande analys av denna sjukdomen. Nya riktlinjer har gått till veterinärerna som ögonlyser och vi får väl se om denna form av retinopati så sakteliga får ett eget namn. Ett kanonjobb av henne och crestednetwortk som står bakom. Hon redovisade projektet i Kumla i höstas. Så långt är allt bra OM hon nu bara hållit sig till sin bit: nämligen att prata om ögonsjukdomar pp kines och alldeles särskilt den nya diagnosen. Så gjorde hon inte, istället gick hon ut med sin egen åsikt att man inte borde avla på PLL-carriers.

Vid en direkt fråga via mail om hur hon ser på avel med carriers så svarar hon så här:

"Hej X! Jag anser att man inte ska avla på säkra anlagsbärare för linsluxation (säkra anlagsbärare är ju de som testats som sådana samt hundar som är föräldrar eller avkomma till "sjuka", där linsluxation konstaterats).
Många hälsningar,Kristina "

Ibland önskar jag att folk hade vett att inte uttala sig i frågor där de inte alls verkar kunna förutspå resultatet av sina uttalanden. "Om en SÅ duktig veterinär som Narfström säger att man inte ska avla på carriers, då vågar inte jag använda min carrier", snacket rusar i uppfödarleden och vips! Vi har förlorat 50% av avelsmaterialet inom mini och mer än 20% på kineserna.

Bra jobbbat K.N Bra jobbat!

Hoppas att hon å det snaraste kan gå ut med ett förtydligande innan skadan är ännu större. Var inte genetiker, råd inte uppfödare OM du inte verkligen förstår hela problematiken och inser vilken snöboll du sätter i rullning!

Jag vet efter att ha pratat med GENETIKERN Nicolette Salmon-Hillbertz att den enda vägen att gå är att ALLTID fortsätta använda carriers, du förlorar hela den genetiska variationen i ett nafs om du ska utesluta carriers. Vad hamnar du då i? Ur askan i elden blir alltsom oftast resultatet.

Gå till K.N om du vill ha en diagnos på din hunds ögon, diskutera i timmar om hur utvecklingen ser ut bland ögonbottnar på olika raser, men vill du veta något om genetik bör du kanske konsultera en genetiker? Jag pratar inte utbyggnad med målaren, trots att han är en jävligt duktig målare, för han bygger ju inte hus: han målar dem!!!!

Hayley har nu gått som mest 4 veckor och som minst 3,5 vecka. Det är alltså dags att dra fram min trogna vapendragare måttbandet. Jag mätte Space också så att ni får lite jämförrelsematerial just idag:

Hayley är 58 cm runt magen. Space är 50 cm runt magen.

Än så länge är det för tidigt att plocka fram min måttkalender för bra analyser, men om en vecka eller så.

Människor är mjuka, bullar är hårda. Två bullar är tyvärr inte dubbelt så hårdas, utan allt sker i logaritmisk ökning.

Två bullenäsor som vill hälsa morgonbuff kan orsaka avsevärd skada. I mitt fall näsblod. Två glada bullar på morgonhälsningshumör är emellertid värt det. Bullar är förträffliga i sin hälsninsgtaktik. De lurar ner en på golvet med sina gulliga sträckningar, morgonknorrningar och lååååånga gäspningar. När de fått ner en på sin egen nivå anfaller de med glada skutt och sprattlande ben. Ingen har anklagat betongsuggor för att vara smidiga och flexibla.

Tokbullar! Mina tokbullar! Vilken vidunderligt härlig ras att väckas god morgon av! Labbarna sitter fortfarande stilla och väntar på att det ska få bli deras tur. Att bli morgonlycklig av labbar innebär att se dem sträcka ut på fältet med sina smidiga kroppar och starka muskler. Det ska jag göra nu!!

Jag har tänkt en del på vad jag ser hos andra hundägare och alldeles framförallt vad jag ser som brister i hundägandet hos de människor som inte har välfungerande hundar.

En sak som jag ser genomgående är att de allra flesta hundägare går till vägs ände i sin omsorg för sin hudn. Man är orolig för att kloklippningen ska vara smärtsam, att hunden inte vill bli borstad pga smärta, att plockning av håret i öronen gör hunden ledsen osv. Syftet är ju gott, man vill att hunden ska vara lycklig och må bra. Problemet blir bara när man tar denna önskan om att ge den bästa maten, de finaste leksakerna, undvika smärtsamma behandlingar(kloklippning/borstning/öronrengöring osv) och tänker att eftersom jag är så SNÄLL så borde ju min hund vilja vara mig till lags och göra mig glad tillbaka.

Hundar funkar ju inte så. De lever i nuet - som Cesar Milan så flitigt påpekart. En av de mest användbara mantran jag har på mitt arbete, då Husse/Matte tvekar eftersom hunden inte VILL bli klippt. Hundar reagerar bara i varje given situation, visserligen på grundval av tidigare erfarenheter, men aldrig rigida eller oförmögna att bryta beteenden.

Hundägare som har problem med sina hundar har oftast faktiskt problem med en enda sak. De har massor med respekt FÖR hunden, men får ingen respekt AV hunden. Här kan massor av respektträning hjälpa så oändligt långt. Detta kallas ibland alfametoden och de som dissar den här taktiken hävdar att alfahunden inte håller på med att etablera lydnad/fostran på sina flockmedlemmar hela tiden. Det är inte sant! Vargar lever i ständig signaldans, där den ranglåga gör bäst i att veta sin plats och den ranghöge bara tolerar vissa skiftningar.

Nåväl. Respekten jag vill att min hund ska visa mig är följande.

1.) Respekt för min person. Man springer inte rakt in i mig vid lek. Man hoppar inte rakt upp på mig. Man kastar sig inte rakt över mig i soffan. Man närmar sig respektfullt med en önska om att få vara nära, inte ett respektlöst krav som inte ger mig respekt för min person. Det spelar ingen roll om hunden är en rädd chihuahua eller en stimmig labbehane: MIN kropp är MIN och DU ska visa mig RESPEKT! På samma sätt kastar jag mig inte heller över en hund, jag närmar mig den vänligt med en önskan om att få röra/beröra/hantera.

2.) Respekten för min yta. Jag äger samtliga ytor i mitt hem. Det är MIN soffa, MIN säng, MITT köksgolv och det är MINA regler som gäller om dem. Om man som gäst i mitt hem lägger fötterna på mitt köksbord blir jag sur och säger till vederbörande. Om jag bjuder på middag hemma hos mig så brukar inte mina gäster slita ryggbiffen ur händerna på mig. Mina barn har visserligen sina rum, men de ska vara städade för de är egentligen MINA rum som de lånar, på MINA villkor. Hunden får finnas hemma i mitt hus och reglerna ska vara tydliga så att hunden har en möjlighet att alltid göra rätt, då spelar det ingen roll om man är i soffan om hunden vet att regeln är: när jag vill sitta i MIN soffa så får du flytta på dig eller vara i mitt knä.

3.) Respekten för min dominans. Här reagerar många stort - dominans har blivit ett skällsord, något fult man ska skämmas över och akta sig för. På samma sätt som det är fult att vara en auktoritet om man är lärare. Folk har förväxklat dominans med fysiskt övervåld, övergrepp och psykisk illvilja. Man har förväxlat auktoritet med auktoritär och på vägen förlorat dem båda. Hundar har antingen en ledare eller är en. De är enkla och tydliga, antingen har de accepterat din dominans och respekterar den eller så har de INTE gjort det och då är de själva sin egen flockledare. Att inneha dominans över sin hund innebär inte att man ska missbruka den, det innebär att du har ett verktyg som bygger på en tillit till din förmåga att leda. Leder gör man med förtroende, kärlek och glädje men utan att vara rädd för att sätta regler/gränser och backa upp dessa regler och gränser vid behov.  Respketen för min dominans gör att hunden väljer att lyda mig för att den litar på att jag fattar kloka beslut: jag ÄR flockledaren. Mitt beslut kanske går över hundens förmåga att förstå: de flesta hundar hajar nog inte vitsen med vaccinationer, tandborstning, kloklippning etc, men de litar på att jag vet vad jag sysslar med och accepterar det.

Hundägare är duktiga på att visa sin hund RESPEKT men allt för många ser att man också har rätt att begära RESPEKT tillbaks. Hur ser du på saken? Tycker du att jag är full av gammelmodiga idéer och har en annan tanke? Det är helt okej - bara du vet VARFÖR du fostrar din hund som du gör och att du inser resultatet av detta val.

Idag är det minst 3 veckor sedan lilla fröken Gul parades och på söndag är det 4 veckor sedan första parningen. Det är så spännande vid den här tiden i dräktigheten. Man har stora förhoppningar på vad som ska gömma sig därinne.

Jag har ju en liten statistikbok här hemma, med mått på mina tikar från deras kullar. Jag tror att Hayley ska få sin alldeles egna sida i den boken. För om man kikar nu så ser man en liten mjuk valpmage.

Imorgon ska jag se om jag inte kan få ett foto på den också. Tillsammans med mått. Jag återkommer.

Det finns en mängd regler, lagar och förordningar att hålla koll på som uppfödare. Jordbruksverket, Länsstyrelsen, SKK: alla har de möjligheter att sätta upp regler. Dessa regler är förstås till syfte att hjälpa hundar i deras välbefinnande och inte för att förstöra livet för oss hundägare/uppfödare. Men vissa saker är ju bara tokiga, fast syftet är bra.

På http://socialahundar.blogspot.com/  har Christina redan skrivit en otroligt läsvärd redogörelse för varför det blir så knasigt att inte få använda bur. Läs den: den är väldigt klargörande!

Om man sedan betänker att en jakthund får sitta 8 timmar och behöver rastas var 3:e timme om den ska förvaras i bur, medan man anser att det bara får vara 6 timmar och varannan timme för en utställningshund, så fattar åtminstone inte jag skillnaden. Är jakthundar tåligare eller är det utställningshunden som lider mer?

Tur att färjan till England gick från Holland och inte Sverige, för annars hade ju inte Bacon fått följa med (max 3 timmar i stillastående bil) Fast det är klart färjan rörde ju på sig....

Regler blir så konstiga i många fall och jag tror att många gånger skapar man regler för att det ska se bra ut och för att man ska kunna ha gränsvärden för de tokar som faktiskt tror att man kan ha en hund i bur 6 timmar per dag, varje dag, hela livet. Men risken är ju att vi som skulle kunna hantera burförvaring  tas ifrån en fin möjlighet till begränsning av unghundens framfart, sjuklingens tillfrisknande eller marodörens förstörelselusta eftersom vi dessutom är människor som inte vill bryta mot lagen. Synd, mycket synd!