kennelskybar

Alla inlägg den 4 januari 2012

Av Hanne Winninge - 4 januari 2012 19:30

In recent weeks, a feeling came creeping, or rather struck me in the face and then remained as a stubborn brain irritation. Many of my friends have already received their fair share of whining on this bit, but hjärnirritationen does not seem to subside so I try to write a blog post about it. With great risk of sounding overblown, pompous, self-righteous or round out the outright crazy - but you can take it (think of myself as living with it! * S *)

 

Bacon is a dog in my life, she is the star in my sky, the apple of my eye, she is the klarastse pearl in the can, the best punchline in Parliament, by far the most delicious sweets in the bag and if we are going to be a little easier Bacon is MY dog and I'm her man. Our own elected little togetherness teases sometimes gallfeber on the family and very special man in my life because I throw myself down on the floor and greet long, long, long time for bacon if I had been away before I see him ... or kids (more ashamed now )

Bacon happen besides this also be a miniature Bull Terriers who win a lot of rings, she displayed a lot of rings and I spend quite a lot of money on her to show her tip-top and where I want, in the style I want and the way I like. Bacon is simply a star not only for me but also for the breed in Sweden, and if I should judge on the number of appreciative mail / sms / comments a fairly well-known lady abroad.

 

In the beginning, Bacon JUST my heart dog and then we started walking from puppy classes to the official classes, the goal was just to continue to have fun, to set out where we thought it was funny and when we could. The goal, like expanded over time, of course, as the success came. I think no big winners promote as such and had such plans in front of him as 8 weeks puppy, so perhaps is the development completely natural? We have ventured out of our comfort zone and put in much of Europe now, but never have we had something different in mind than that we go because we have fun, to a dog show is so fun and because it makes our band incredibly much stronger. Of course I also realize that the little brindlegrisen would hardly landed at Cruft's, in Spain or even in Holland if she did not win their classes - then we would certainly kept us around and come out like that as my Bedlington did (type 5-6 times per year) But of course it is also true that you have goals with their exhibition travels. I went not with Bacon to Stocholm this year to not win the Nordic Winner title, of course, was the goal and this time we did not target ... Yihoo did and it was of course furious fun.

 

Many of the mini-bull people have hejat on us and become still as excited to see Bacon win, they think she deserves it and they are happy for us and perhaps even some of the breed's sake - we have seen in groups, and has actually won three of them! Such is nice advertising for a race that lives a secluded life in the terrier group's charismatic lineup. But the tone has changed ... bull people are still just as happy ... they're not competing with us. In other places it sounds suddenly different, you may hear the most bizarre rumors about Bacon and me.

Yes, I realize of course that there is always talk, I realize of course that it must be sad to see the same dogs win again and again. This even though I barely shows in Sweden.

Nowadays, it's like the important thing is for them to win without Bacon NOT win. Never mind the dog that wins just is not she. And you know one thing, it makes me really sad. Hate me happy, happy to have their own Win, become sour because you did not win and hope like that Bacon should be beaten by your dog. But why on earth should it be the best in the entire show that Bacon was beaten? She has not done you anything, she is the same happy little dog no matter what and we had much fun together even though we did not win. This feeling is extremely disappointing for one race desire, and I hate it too.

Sure, I might imagine - perhaps I have tokfel. Let's hope?

 

BUT if I can not get enjoy my dog ​​to the lost and because it is my friend, then I think you are out there doing wrong. Turn us, came up with a better dog, for another judge and beat us! I mean that's what we must do every time, come up with a better dog, yes even the best dog, for otherwise we can not win! There is no injustice built into it. Bacon has a lot of exterior flaws, do not believe that I am not aware of them! There are a lot of neat mini buns out there that certainly is prettier than her, it makes it very safe. But take them out now and give us an honest game about it! You can beat us, we have most evidence of the matter, last year it happened three times in a bitch and three more times in the battle for BOB and BOS. Although more than 20 exhibitions yet.

Why do I write as this whining / klaggande / angry post? In order to build my sympathies, styrkekramizar or what? No, because right now so disturb this setting so much that I notice that I will take this into consideration when I plan my shows for years. I do not watch anymore on awards lists, maps, and think, 'Well, what fun, it seems exciting. Dit we go! " No, I have started to think: "Oh, so if we are beaten there then we have lost, you might want to get home?" Because I do not want to give them the benefit to see the Bacon get a slap!

 

Madness - madness! I'm not such a man! I villl not be such a man! How do you know what I'm going to do? I will notify the bloody World Exhibition in Salzburg, and go there and not think a single second more on we go there as unmown World Winner and that we can be beaten. For now it's over with the spray! I refuse: Bacon, Yihoo, Anna and I'm going to Salzburg just as we planned and we will be just as fun as we thought. And do you know? I will be swine disappointed if we did not get placed in our champion class, but what someone else says about it I will not bother my head about. I mean look at the pictures below ... how much fun we had not?

       

I will take this argument as my late New Year's resolution! Do you think I can keep it? Probably not, but I'll try anyway.

Av Hanne Winninge - 4 januari 2012 06:57

Under de senaste veckorna har en känsla kommit krypande, eller snarare slagit mig i ansiktet och sedan legat kvar som en envis hjärnirritation. Många av mina vänner har redan fått sin beskärda del av gnäll rörande den här biten, men hjärnirritationen verkar inte avta så jag provar att skriva ett blogginlägg om saken. Med stor risk för att låta uppblåst, pompös, självgod eller runt ut av regelrätt galen - men ni får ta det (tänk på mig som lever med det!!!*s*)


 


Bacon är Hunden i mitt liv, hon är stjärnan på min himmel, the apple of my eye, hon är den klarastse pärlan i burken, den bästa punchlinen i Parlamentet, den allra godaste karamellen i påsen och om vi ska vara lite enklare Bacon är MIN hund och jag är HENNES människa. Vår egenvalda lilla tvåsamhet retar stundtals gallfeber på familjen och alldeles särskilt Mannen i mitt liv eftersom jag kastar mig ner på golvet och hälsar länge, länge, länge på Bacon om jag varit borta INNAN jag hälsar på honom...eller barnen (mer skamsen nu)


Bacon råkar förutom detta även vara en miniatyrbullterrier som vinner mycket i ringarna, hon visas mycket i ringarna och jag lägger tämligen stora pengar på henne för att kunna visa henne tipp-topp och där jag vill, i den stil jag vill och på det sätt jag vill. Bacon är helt enkelt en stjärna inte bara för mig utan även för rasen i Sverige och om jag ska döma på antalet uppskattande mail/sms/kommentarer en ganska välkänd dam även utomlands.


 


I början var Bacon BARA mitt hjärtas hund och då vi började gå från valpklasserna till de officiella klasserna var målet bara att fortsätta ha kul, att ställa ut där vi tyckte det var roligt och när vi kunde. Målet har liksom utvidgats med tiden, givetvis allt eftersom att framgångarna kommit. Jag tror ingen storvinnare promotades som en sådan och hade sådana planer framför sig som 8 veckorsvalp, så måhända är utvecklingen helt naturlig? Vi har vågat oss ut från vår comfortzone och ställt i stora delar av Europa nu, men aldrig har vi haft något annat i tankarna än att VI åker för att VI har roligt, för att hundutställning är så kul och för att det gör våra band otroligt mycket starkare. Givetvis inser även jag att den lilla brindlegrisen knappast skulle hamnat på Cruft's, i Spanien eller ens i Holland om hon inte vann sina klasser - då hade vi säkert hållt oss i närheten och kommit ut så där som mina bedlingtons gjorde (typ 5-6 ggr per år) Men självklart är det också så att man har mål med sina utställningsresor. Jag åkte inte med Bacon till Stocholm i år för att inte vinna Nordisk Vinnartiteln, självklart var det målet och den här gången nådde vi inte målet...Yihoo gjorde och det var förstås rasande kul.


 


Många inom minibullefolket har hejat på oss och blir fortfarande lika glada över att se Bacon vinna, de tycker hon förtjänar det och de är glad för vår skull och kanske t.o.m lite för rasens skull - vi syns i grupper och har ju faktiskt vunnit 3 av dem! Sådant är fin reklam för en ras som lever ett undanskymt liv i terriergruppens karismatiska lineup. Men tonen har förändrats...bullefolket är fortfarande lika glada...de konkurrerar ju inte med oss. På andra ställen låter det plötsligt annorlunda, man får höra de mest bizarra rykten kring Bacon och mig.

Jo, jag inser förstås att det alltid pratas, jag inser förstås att det måste vara tråkigt att se samma hund vinna om och om igen. Detta fastän jag knappt visar i Sverige.


Nu för tiden är det som att det viktiga inte är för dem att vinna utan att Bacon INTE vinner. Skitsamma vilken hund som vinner bara det inte är hon. Och vet ni en sak, det gör mig faktiskt ledsen. Hata gärna mig, ha gärna egen vinnarskalle, bli sur för att du inte vann och hoppas gärna att Bacon ska bli slagen av just din hund. Men varför i hela friden måste det vara det bästa på hela utställningen att Bacon blev slagen? Hon har inte gjort er något, hon är samma glada lilla hund oavsett vad och vi hade lika roligt tillsammans fastän vi inte vann. Den här känslan är extremt nedslående för ens tävlingslust och jag hatar den också.


Visst, jag kanske inbillar mig - jag har kanske tokfel. Vi kan väl hoppas?


 


MEN om jag inte kan få glädjas åt min hund för att den vinner och för att det är min VÄN, då tycker jag att ni därute gör fel. Slå oss gärna, kom med en bättre hund, för en annan domare och slå oss! Jag menar det är ju det vi måste göra varje gång, komma med en bättre hund ja rent av den bästa hunden, för annars kan vi inte vinna! Det finns ingen orättvisa inbyggd i detta. Bacon har en massa exteriöra brister, tro inte att jag inte är väl medveten om dem! Det finns en massa snygga minibullar därute som säkert är snyggare än henne, det gör det alldeles säkert. Men ta ut dem då och ge oss en ärlig match om saken!! Det går att slå oss, vi har flertalet bevis för den saken, förra året hände det 3 gånger i tikklassen och 3 gånger till i kampen om BIR och BIM. Visserligen på mer än 20 utställningar men ändå.


Varför skriver jag då detta gnällande/klaggande/ilskna inlägg? För att skaffa mig sympatier, styrkekramizar eller vad? Nej, för att just nu så stör den här inställningen mig så mycket att jag själv märker att jag tar med det i beräkningen då jag planerar mina utställningar för året. Jag tittar inte längre på domarlistor och kartor och tänker: "Ja vad kul, det verkar spännande. Dit åker vi!" Nej, jag har börjat tänka: "Jaha, så om vi blir slagna där då har vi tappat, man kanske borde bli hemma?"  För jag vill inte ge dem vinsten att se Bacon bli slagen!


 


Galenskap - madness! Jag är inte en sådan människa! Jag villl inte vara en sådan människa! Så vet ni vad jag tänker göra? Jag ska anmäla till den där satans världsutställningen i Salzburg och åka dit och inte tänka en enda sekund MER på att vi åker dit som oslagna Världsvinnare och att vi kan bli slagna. För nu är det slut med det tänket! Jag vägrar: Bacon, Yihoo, Anna och jag ska till Salzburg precis som vi planerat och vi ska ha precis så skoj som vi tänkt. Och vet du? Jag kommer bli svinbesviken om vi inte blir placerade i vår championklass, men vad någon annan säger om saken DET ska jag inte bry min hjärna om. Jag menar titta på bilderna nedanför...hur roligt hade vi inte?


       


Jag ska ta detta resonemang som mitt försenade nyårslöfte! Tror ni jag kan hålla det? Antagligen inte, men jag ska försöka i alla fall.


Presentation


Välkommen till kennel Skybar och min blogg. Jag skriver om ditten och datten, mest om hundar och allra oftast om miniatyrbullterrierna Bacon och Yihoo. Fast jag föder förstås upp arbetande jaktlabradorer...

Fråga mig

22 besvarade frågor

Omröstning

Vad tycker du om de nya utställningsreglerna?
 Bra, lätta att hänga med på.
 Man får väl lära sig, men just nu är det lite krångligt.
 Jag saknar att de inte placerar 5 hundar.
 Varför inte ändra till FCI-regler direkt?
 Vad då är det nya regler?
 Excellent borde betyda att man fått CK...

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4 5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2012 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards