Det är otroligt givande för mig som insyltad/inbiten hundsportare att jobba med hundar professionellt. Jag kan aldrig tillåtas förlora kontakten med de vanliga hundägarna och hur de vanliga människorna ser på just sin hund, hundraser, hundvård, hunduppfostran eller allt det där andra som utgör vardagen.

Det är givetvis också oändligt givande att vidga sina vyer bort från de egna raserna och iakkta eller rent utav delta i diskussioner rörande andra rasers problem. I flera av de arbetande raserna återkommer man ganska ofta till uppdelningen av rasen i en s.k arbetsyp och en s.k showtyp. De ena laget håller stenhårt på sin typ och slåss för dens förträfflighet medan motståndarsidan gör precis detsamma. På varje sida brukar det sedan finns folk som ivrar för att dela rasen. Det är just den där tanken med att "dela rasen" som föranleder detta årets första blogginlägg.

Vi kan väl börja med att titta bara på begreppet hundras och att det är tämligen brett för den vanliga människan. Lyssna på den här konversationen (tagen direkt från mitt jobb)

- Välkommen till Svans & Elegans, det är Hanne.

- Jo hej, klipper ni hundar?

- Ja då, vi klipper både hundar och katter. Hur kan jag hjälpa dig?

- Min hund behöver trimmas.

(Första trappsteget: menar kunden att hunden ska klippas eller trimmas?)

- Men det hjälper vi dig gärna med. Vad är det för ras på din hund?

- Det är en sådan där shissu-lahappso, men han är rätt så tovig.

För kunden är det självklart att hunden är en ras, han/hon svarar aldrig något annat än de raser som ingår i blandrasen (om det inte är en 4-vägskorsning ungefär). Vilket förstås är extremt hjälpsamt eftersom jag med ledning av detta kan konstatera att shihtzu/lhasa apsoblandrasen antagligen behöver klippas ner och aldrig behöver trimmas en enda gång. Vi tar nästa konversation:

- Ja, hej det är Hanne!

- Hej jag heter XXX och jag läste att ni ska ha valpar?

- Jo, det stämmer bra det, vad trevligt att prata med dig. Förhoppningsvis får vi valpar i slutet av februari.

-  Har de stamtavla?

- Ja de kommer att ha stamtavla då det flyttar vid 8 veckor och så är de vaccinerade...(ni vet hela harangen?)

- Fast jag vill ha en svart tik?

- Okej, då får vi hålla tummarna för att det blir många sådana då. Det är det folk vill ha mest.

- Men det är de där smala va'?

Jo, det är ju förstås riktigt mina labradorer av fieldtrialtyp slarvigt kallade jaktlabbar är förstås smalare i folks ögon. Inte för att hullet behöver skilja mellan dem utanför att folk tror att det är det som skiljer dem från andra labradoruppfödares hundar.

En vän till mig har AHT, American Hairless terrier. Flera av er därute känner till AHT och de blir mer och mer populära med sin gumminakna hud och terrierkynne. Men AHT får inte registreras i Sverige, de är nämligen bara godkända i den ena av de stora kennelklubbarna däröver. UKC (United Kennel Club) och inte AKC som råkar vara SKK:s samarbetspartner. Det betyder härvid lag att AHT inte kan registreras i Sverige. Att det finns fler AHT i Europa/Sverige än det finns gotlandstövare i Europa/Sverige spelar ingen roll.

Vi måste alltså vara försiktiga med att svänga oss med begrepp som inte har samma värde hos oss alla: shisslahappsoägaren, smala labbevalpköparen, AHT uppfödaren och jag har inte samma syn på vad som gör en hund till en individ av en ras. För mig finns det bara en enda sak som gör en hund till just en individ av just den här rasen. Kan ni gissa vad?

HUNDEN IFRÅGA HAR EN STAMTAVLA UTFÄRDAD AV SKK ELLER ANNAT FCI-landSOM SÄGER VILKEN RAS DEN ÄR!

Så det där snacket med att dela raser blir bara tomt dravel i mina öron. Det finns inget som heter jaktlabrador för i stamtavlan står det Labrador retriever på såväl min smala fasanmissil som på BIS-vinnande tjocksmocken. Det finns inget som heter working aussies för i stamtavlan står det Australian shepherd precis lika mycket som det står Australian shepherd i den toppvinnande utställningshundens. Det som däremot finns lika reellt i verkligheten som i stamtavlan är variationen att inrikta aveln på den del av rasstandarden du själv finner vara mest intressant.

Men om man själv har valt att helt rikta fokus på en del av rasstandardens delar så måste man ju förstås inse att andra delar lätt blir lidande. Då kan man inte anse att rasstandarden ska ändras eller tro att andra uppfödare gjorde fel som la sitt fokus på andra delar. Jag tar aussien som exempel igen: man kan inte säga att en aussie ska vara som ett spjälstaket med byggnad som en Border Collie bara för att den kroppsbyggnadstypen är mer effektiv när hunden ska valla och det är ju det hunden ska göra. Om alla vallare skulle vara MEST effektiva så skulle de väl allihop se ut som BC? Istället har vi en hel grupp bestående av vallare av olika typer, allt från OES till Lancashire Heeler via Pumi och Welsh Corgi Cardigans. Dessa särskiljer sig säkert en massa åt i psyke och vallningsteknik, de har olika historia och de har absolut helt skilda rasstandarder. Men att försöka närma Australian shepherds mot BC exteriört med motiveringen att det skulle vara bättre för dem i vallningen gör ju att hela rastillhörigheten haltar betydligt. Rasstandarden skrevs ju för att man enkelt ska kunna särskilja en rasindivid från en annan ras olika individer.

Mina labradorer är egenskapsavlade i generationer och har fått fantastiska apportörs/jaktegenskaper under dessa generationers riktade avel. Någonstans under vägen har man släppt allt mer på den exteriör som står beskriven i rasstandarden, eller åtminstone valt att tolka den annorlunda. Utställningsfolket har likaså gjort avsteg från den och förändrat sina hundar åt motsatt håll. Idag finns det inte längre hundar som kan upprätthålla den höga jaktliga kapacitet som krävs för att kunna bli SeJCH och kunna ta cert på utställningar. Rasen är fortfarande inte delad! Rasstandarden och rastillhörigheten rymmer alla variationer eftersom hunden fortfarande är stambokförd som Labrador retriever.

Fler uppfödare/engagerat hundfolk borde inse att det är just denna variation som ger den genetiska variation vi behöver i avelsarbetet. Förutom detta ger det också blivande valpköpare möjligheten att få en mer specialanpassad hund som bättre kan fylla de behov man har som valpköpare och göra valpköpet så mycket mer lyckat. Inte är det väl fel att den vanliga familjen köper en Labrador retriever? Inte är det väl fel att den toppmotiverade träningsnarkomanen köper Labrador retriever? Inte är det väl fel att jägaren köper Labrador retriver? Men tänk så knasigt det hade blivit om de tre hade valt fel Labardor retriever?

Så ta din passion som uppfödare och rikta den mot det egna arbetet och den egna visionen av den perfekta represntanten för rasen och lägg mindre tid på att racka ner på andra uppfödares visioner och "versioner", det finns gott om plats för alla. Lägg mer tid på ditt egna arbetet och hur du ska kunna uppnå det än att sätta käppar i hjulet för andra uppfödare med krav, regler inom rasklubbar etc. Ni kan samexistera! Det är inte fel att diskutera och debattera, men glöm inte att människan med den andra visionen antagligen är lika stark i sin vision om dne perfekta hunden som du är ...fast tvärtom?!

Ett gott nytt år på er alla!