Det fins ungefär en miljooooon olika hundraser att välja mellan. Ja åtminstone känns det så om man tittar på SKK:s lista över antalet registrerade raser och då har jag ändå vetskapen att det finns en massa raser som inte är godkända i FCI men som likafullt är raser. Om man då ska köpa hund, så är det ganska många som inte köper brorsan till den söta blandrasvalpen grannen har eller blir satta att ta hand om moster Fridas överviktiga mops som arvedel.

Nej istället vänder man sig till diverse olika ställen för att finna information om hundraser. Man kan ju inte förvånas över att man då läser på om raser man redan känner till? Varför skulle man läsa på om den underbara trevliga, sociala och alldeles utmärkta aktiva sällskapshunden löwchen om man känner till golden retriever, cavalier king charles spaniel, papillon, shihtzu och så chefens jättesöta och kloka kelpie? Nej givetvis går man till de raser man har en bild av både hur de ser ut och där man har en förväntan om beteende och personlighet. Alltså förvånar det föga att det är mer eller mindre samma raser som ligger 10 i topp på flest registrerade hundar varje år, den här listan ser fascinerande olika ut mellan olika länder. Varför? Jo självklart är det så att man åtrår det man ser, det konstaterade min egen husgud Hannibal Lecter redan i När lammen tystnar och jag skriver under på det. Här finns det stora fördelar för valpköparen, man har etbalerade uppfödare som genom en stark fungerande rasklubb hunnit med att konkret arbeta med sina mål inom såväl hälsa som mentalitet. Det finns möjligheter att välja en enormt erfaren kunnig uppfödare som man kan få stöd av och när du slutligen kommer med din cockerspaniel valp till valpkursen så vet kursledaren, av erfarenhet, hur man bäst bemöter just din lille telning. Alltså har de redan etablerade raserna ett stort försprång när det ska skaffas ny hund till hemmet.

Nästa grupp av hundraser är de raser som för tillfället boomar: det har varit dalmatiner, det har varit chihuahua, det har varit chinese crested dog och nu upplever jag att det är ett enormt uppsving för små doggraser såsom fralla, mops och intresset riktas även åt mina älskade miniatyrbullterrier (köp ingen, de är hemska och ondskefulla och måste alla bo hos mig....) Tyvärr är det här lycksökarnas marknad, här kan man snabbt tjäna enkla pengar på att prångla ut valpar där intresset är störst. Det är inte länge sedan en insmugglad vavva kostade runt 20 tusen i Skåneregionen och först fram var den som fick köpa. Madness!!! Men vad ska man säga, vill folk väldigt gärna ha något och är beredda på att betal dyrt för att få det, ja vips är hundhandlarna där och tar en stor del av kakan. Det tragiska efterspelet drabbar tyvärr ofta både den enskilda hunden och familjen som köpte den. Sjukdomar, hälsoproblem, brist på uppfödarstöd osv leder ibland fram till att hunden avlivas tidigt och inte sällan träffar jag människor som konkret berättar att nästa gång köper de blandras för att rasrena hundar är så söneravlade och alla rashundsuppfödare är bara ute efter pengarna. Ren ridå alltså. Men man kan förstås också finna lika kunniga uppfödare här och kanske är de uppfödare som nystartar med en annan ras. Jag vet oändligt många rottisuppfödare som idag har små mopsar eller frallor på kenneln, de har givetvis ett ton erfarenhet av hälso- och mentalitetarbete inom rashundsaveln OCH de är vana att hjälpa valpköpare. Ingen fara å färde där inte.

Udda raserna som har sin utvalda fanclub av ständigt återkommande valpköpare och där nytillskotten av valpköpare alltsom oftast innefattar familjemedlemmar, släktingar, nära vänner eller på andra sätt involverade människor i en redan befintlig individ av den aktuella rasen. Jag tänker på peke, schipperke, många av de numerärt små terrierraserna och alla de där andra fantastiska hundraserna som jobbar lite i skymundan. Uppfödarna har hållit på länge, rasen är tämligen homogen och man vet vad man får när man köper en av dem. problemet är bara att så långt ner i hundboken kom inte den presumtiva valpköparen, man hade redan fastnat för sheltien, wheatenterriern eller lagotton. Synd, mycket synd för i dessa udda raser finns det verkligen hundraser för den kräsna och med väldigt säregna utseenden eller egenskaper: jag menar PUMI kan det finnas mycket läckrare ras att arbeta med? Här tycker jag emellertid att många uppfödare har en knepig inställning: det verkar fult att föda upp fler hundar? Man ska liksom hålla sig lite exklusiv? Märkligt tycker jag som tror att ju fler individer det finns av en ras desto lättare är det att bedriva ett bra avelsarbete.

Jag avslutar med den grupp hundar som jag själv har absolut svårast att hänga med på. Raser som med sitt ursprung, sitt beteende eller t.o.m sitt utseende är så unika att jag finner det tveksamt om de ens hör hemma i ett modernt svenskt samhälle. Uppfödarna verkar drivas av någon självpåtagen Gudsroll där de i självgott envälde styr inte bara över rasen utan även över vilka som ska få tänkas köpa en. Jag pratar inte sund eftertanke till om familjen som ska köpa kan klara av rasen utan som någon galen form av intalad seriositet där bara särskilt utvalda kan tänkas ens få hälsa på rasen. Hundar med extrema vaktegenskaper, med låg socialt betende, gärna kombinerat med rädslor och misstänksamhet. Tjohej vad läskigt. Jag kan emellertid hålla med uppfödarna av dessa raser i EN sak: det krävs särskilda människor för de här raserna....jo just det särskilda människor ÄHUM.

Så om jag inte ska dela in hundar efter ras utan efter efterfrågan och popularitet så skulle min lista se ut som ovan. Är du som uppfödare/valpköpare medveten om att det är så här rangordningen ser ut? Är det då så konstigt att vi finner en massa urtrevliga raser som aldrig får ett uppsving registreringsmässigt? I min värld är många av de mer udda raserna betydligt trevligare än flera av de etablerade. På mitt jobb finns det ett par raser som ALLTID är trevliga och det är också de raser jag rekommenderar generellt till folk: borderterrier och cavalier king charles spaniel. De flesta labradorer är bra, de flesta shihtzus är bra, de flesta flattar är bra men extremt aktiva och stressiga (jag är ju som bekant svag för hype). Det finns en massa raser jag aldrig skulle rekommendera någon beroende på familjhundarnas mentalitet, men vill du veta dem får du skriva mig ett PM. Jag listar ogärna de s.k skräpraserna som Anna och jag slår tärning över vem som behöver ta på trimmet.

 

Tina

16 november 2011 09:27

Vilken härlig läsning du bjuder på ida Hanne!
Jättekul, och extra kul eftersom jag ofta/alltid letar info om raser jag inte redan känner till, men tror att jag kanske skulle vilja ha en dag...

http://wwww.tinric.com

Hanne Winninge

16 november 2011 09:39

Tack Tina, jo du är ju en av de där som letar, kollar och träffar. Tänk om alla gjorde så, men så ser det ju inte ut alltid tyvärr. Folk skulle välja hund mer på temperament än på utseende.

 

Sara

17 november 2011 19:39

Vilket kanon inlägg detta borde ju spridas i hela Sverige, Jag kan bara hålla med tänk om människor la lite mer tid på att faktiskt ta reda på vad dom köpte för hund tänk så mycket lättare dert skulle vara för alla!

http://www.sarastassar.se

 

Sara

17 november 2011 19:43

Och just det du har så rätt det finns ingen läckrare hund än Pumi att arbeta med ;) tyvärr verkar många uppfödare glömma det i jakten på att producera valpar!

http://www.sarastassar.se

 

Christina

5 december 2011 20:22

Jättebra inlägg! Tyvärr verkar det som att det håller på att bli en boom även för min hundras.

http://christinarooth.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När man som uppfödare planerar en kull så är ju huvudsyftet att man ska få valpar, men bakom valet av vilken hane och vilken tik som ska användas är lite mer utförligt än att man bara väljer på slump. Jag tänkte jag skulle berätta lite grann om hur j...

Det börjar ju som bekant arta sig till valptider här hemma i huset på landet. Ayla har nu gått 4 veckor och Jenny som är hennes fodervärd rapporterar flitigt att man ser en liten putmage och att hon inte riktigt ännu vågar säga säkert att hon är dräk...

Det var länge sedan jag skrev i bloggen , det ska medges men jag hoppas i alla fall att den långa skrivkrampen lagt sig och att jag kan fylla bloggen med blandade inlägg igen.     Kloka Ayla som valp   Vi kan väl börja med det allra roliga...

  Bacon är en värdsvan resenär, vi har rest många mil ihop och jag har en stor trygghet i hennes mentalitet och hennes stora personliga trygghet. Hon bryr sig föga om ifall resan går via 20 timmar i bil till England och Cruft's eller via 3 timmars...

Vi var i Tyskland i helgen, jag och underbara lilla B. Givetvis var det show som stod på schemat och den här gången på Westfalenhallen i Dortmund. Westfalenhallen ligger mitt inne i Dortmund och har den stoooora fotbollstadion Signal Iduna Park som g...