Jag hade ambitioner för dryga vecka sedan att jag skulle börja blogga lite mer frekvent.  Hösten är en underbara årstid för min kreativa skaparsida och det är nu jag brukar spruta ur mig artiklar, noveller och all sköns blogginlägg. Men så blev det ju inte, för det fanns saker som hamnade emellan.

Min äldsta son råkade ut för en ofattbar olyckshändelse och hela de senaste dagarna har helt kretsat kring honom och hans mående. Han stod i vägen för kompisens golfswing då de låtsasspelade lite här hemma. Kraften i en järnklubba är förödande. Ruben säger fortfarande att han blir så rädd av det minnet att han får ont. Järnklubban träffade honom efter tillslaget på bollen och försköt hela hans vänstra ansiktshalva 1 cm i sidled. Multipla frakturer och en pussel av små små benbitar i och runt ögon och näsrot.

Ambulans till sjukhuset och röntgen och väntan i timtal. Slutligen sydde de och tejpade ihop honom och skickade plåtarna på remiss till MAS och Dr Hilmi Desai, som är specialist på just rekonstruktiv ansiktskirurgi.

Jag följde med Ruben när till Malmö för operation och dr Desai var en fantastisk man som verkligen kunde förklara för oss vilken tur vi hade som ens hade en son i livet och vilket mirakel det är att han har full syn på båda sina ögon. Efter 26 år som rekonstruktiv kirurg hade han aldrig sett värre skador på de här ansiktbitarna. De var alldeles häpna över att han var så pigg, mådde så bra och kanske var det just detta som gjorde att operationen i tisdags blev så framgångsrik. 3 timmar pusslade de med hans anikte och jag ser nu nästan en vecka senare att resultatet är fantastiskt. Han svullnad har börjat försvinna och i det stora hela ser det ut som Ruben - min älskade son.

Han har varit en sådan hjälte genom hela det här. Inga klagomål över väntan, inget gnäll över otaliga blodtryck, blodprov, mediciner eller förflyttningar. Han har bara lugnt accepterat det hela, en enda liten svacka hade han då vi kom ner till barnkirurgen i Malmö och dagen innan operationen. Men är det konstigt att man önskar att det inte hade hänt? Det önskar jag fortfarande.

Nu vet ni iaf, varför jag inte skrivit om något. Men jag ska skriva ett inlägg om regler, lagar, rekommendationer och mina tankar runt dessa. DET vill jag göra, så det blir ikväll eller imorgon. Nu ut med mina hundar, hösten ger utrymme för friska morgonpromenader. Jo just det. Bacon var visst i Holland och tog 2 Bästa tik med 3 cert och vann sin klass på Eurodog. Småsaker i sammanhanget men ändå.