Ibland är det så att det kan ta emot i skrivandet, så har det varit ett tag och då blir det helt enkelt inget bloggande. Jag förstår att det kan vara trist för mina läsare, men eftersom jag skriver mer för mig själv och för att bibringa klarhet i alla snurrigheter som försiggår i min vindlande hjärna än för att underhålla min förvisso väldigt trevliga läsekrets, så struntade jag i att blogga när det kändes motigt. Men nu känner jag mig sugen igen!

Jag ska börja med att ge en kort resumé av sommaren 2011. 4 veckors semester med båt, Blekinge skärgård, dagsutflykter, god grillmat och stadsfestivaler har varit en lisa för själen och jag ser fram mot höstens alla aktiviteter. Tack till underbara svärmor som passade grånästa Space och tack till Jenny för att du hade min gula klättermus Hayley. Katten Socks fann sig väl tillrätta på kattpensionat medan vi andra njöt av Hanö, Tjärö, Tärnö, Ekö, Funkö, Harö och alla de andra ljuvligheter som finns i och runt Ronneby. Jonas styrde som vanligt oss med säker hand runt alla öar. Jag kan inte segla och det känns så otroligt tryggt att vara med Jonas på båten. Lugnt, metodiskt och med enorm kompetens löser han alla de saker man kan träffa på under våra seglatser. Med en eller ett par bag in box att avnjuta i varma solnedgångar är minnen för livet. Romantik i min smak: svettig, saltstänkt i slitna jeansshorts och bikinitopp med tillhörande valkar och fortfarande få känna sig som kvinnan i hans liv. Jag är lyckligt lottad på många sätt.

Ruben har vuxit och blivit så stor den här sommaren. Han är klok som en bok den pojken och även om han har sin fars grubblande sinne, så är det något särskilt med min förstfödde son. Han som alltid ställer upp, som man alltid kan lita på och som allt sedan födseln varit en så otroligt filosofisk liten individ. Jag hoppas att han som begynnande tonåring fortfarande känner att jag kan få finnas i hans liv och ta del av hans tankar. Han är fin och jag är så stolt över honom.

Knas-Adam bestämde en bit in på sommaren att han ville prova att vara flintis. Sagt och gjort. Vi rakade med hyvel bort allt hans guldbruna hår. Med kaxig attityd har han mött sommaren med sitt stora leende och gröna ögon. Smidig som en säl har han dykt och bekantat sig med vattnet i år. Pojken med EQ:n som redan vid snart 10 år fyllda får sina skolkamraters mammor att rodna lätt när han riktar sin uppmärksamhet mot dem. Sin fars son skulle jag tro, men barnet jag har mest gemensamt med. Ilskar, rädsla, lycka, frustration, stress eller kärlek - allt lika tydligt och med samma intensitet. Adam är en känslomänniska som sin mamma, men med fantastisk EQ. Varmhjärtad och full av omsorger!

Sofia är en stark unge. Hon är stark som få. När Adam en gång klagade över vikten på hundmatsäcken så suckade bara Sofia böjde på knäna och kastade upp 15 kilossäcken på axeln och gick. Hon är 7 år gammal! Hon gör 250 situps på raken och är den enda i familjen som kan göra chinups tills någon säger stopp. Hon är nog inte så flickig heller min Sofia, eller är hon det? Hon tycker om att ha mammaSpa med mig. Tvätta hår, göra inpackningar, måla naglar och sådant. Så lite kanske. Jag upptäckte under sommaren att hon tänker i bilder. En så spännande utmaning det kommer bli att lära henne saker teoretiskt. Om bokstaven A ÄR Adam och bokstaven F är Felicia ja då förstår jag att ordet PRIVATSKOLA blir full av folk som trängs och inte alls kan ljudas fram. Har aldrig sett det synsättet hos ett barn. Jättehäftigt!

Hundarna då? Jag har fått rapporter från nästan alla av mina valpar och det verkar gå som på räls. Bilder har anlänt från Gizmo, Skarv och Ayla, Bosse får jag se på FB och Billy hoppas jag få möta IRL alldeles snart.

Min egen bulla har varit en fantatsisk rasrepresentant i årt. Som allra första miniatyrbullterrier i Sverige vann hon terriergruppen i Norrköping. Över 4000 anmälda hundar och en superstark terriergrupp som vanligt. Lilla WW-11 SEV-11 Bulliebompa's Gill Sans showade sig hela vägen fram till gruppsegern för Mr William Devillenueve. Tårarna rann och skrattet bara bubblade fram. En underbar dag och en underbar eftermiddag som jag fick dela med Anna och många många andra. Bacon är och förblir mitt hjärtas hund och jag glädjs så åt henne. Lilla Yihoo har fått debutera hon med. Hon vann juniorklassen med CK på svensk vinnare och blev 3:a bästa tik med reservcert på sin första show. Vilken fin officiell debut. Nu längtar vi efter EuroDogshow och kampen om EuW-11!!

Jag har en tanke om uppfostran och sätt att se på hundars mentalitet utifrån ras som jag gärna vill dela med er alla. Kan det få lov att anstå tills  imorgon?