F-kullen har nu flyttat till sina nya hem. Det blev 5 fina hem till 5 fina valpar. 4 av dem nya för mig och jag hoppas att jag ska få lov att vara en liten del av dessa valpars kommande liv och framtid. Det känns i alla fall otroligt bra, så även om det är hiskeligt tomt här hemma just nu, utan de 5 vilda skräntärnorna, så är det ett avslut som bara ger härliga sommarminnen och glada leenden.

Till mina valpköpare vill jag bara säga en sak: njut av valptiden, den är så oändligt kort. Innan sommaren är slut är den nya familjemedlemmen inte längre en rultig valp. När vi skriver 2012 så har du i stort sett en färdigvuxen hund, även om mycket saknas då det gäller erfarenheter, muskler, koordination och annat.

Själv kan jag låta mitt liv återgå till den högarbetande egenföretagarens igen. Efter att ha satt äldsta sonen på att skrubba valprummet riktigt rent och efter att ha stängt luckan till valpgården för att låta den läka en smula efter de fems framfart, så kan jag nu ägna mig åt att fara runt som en galning i något slags desperata försök att få allt i ordning inför Parisresan. På torsdagmorgon börjar vi vår resa, Anna och jag. Det ska bli vidunderligt roligt, så även om det finns orosmoln på himlen så ska jag försöka se det med lite mer tillförsikt. 80 miniatyrbullterriers samlade för mig att möta. Det är ju en sådan upplevelse man bara måste bli lycklig av.

  Yihoo ser till att allt är packat....

I mitten av augusti har Svenska Bullterrier Klubben sitt årsmöte och om valberedningens förslag faller ut som föreslagit så kommer vi få en ny styrelse. Jag tackar för mitt år inom den här klubben och konstaterar med visst vemod att efter att jag lämnat den här styrelsen, så är det första gången på över 20 år som jag inte sitter i någon styrelse eller på något ideellt uppdrag alls. Jag ska återgå till att vara det jag är allra bäst: mig själv. Svenska Bullterrier klubben har ett stålbad att genomgå och jag lämnar med varm hand över det till en ny styrelse. Knapp ekonomi, fallande medlemstal(?) och större ansvarsområden borgar för att man nog får ha tungan rätt i munnen om man ska leda den här klubben i en kommande styrelse.

Det är dags att ta ut två vilda minibullar på morogonpromenad. Jag vet inte om hag sagt det innan, men den här rasen är verkligen precis galet rolig att äga och leva med!! Efter promenaden ska Bacon ha sin överdos mat (som man får truga i henne med handmatning) och sedan slås in i bubbelplast. Allt för att minimera skador enligt Axels matte Malin. *skrattar åt tanken* Bacon låter förstås hälsa att allt klär en skönhet!!!