kennelskybar

Alla inlägg den 25 maj 2011

Av Hanne Winninge - 25 maj 2011 20:55

Att vara uppfödare är en sann glädje för de personer som verkligen genuint älskar hundar, tycker om att möta livet i alla dess former och utfall. Det är en fantastisk glädje i att få möta de små knytt man planerat och önskat och kanske ligger den allra största glädjen i att möta den vuxna välfungerande hunden i ett älskande hem?


Hunduppfödarens lott är att utifrån bästa förmåga granska sina avelsdjur, se till sjukdomar och hälsoprogram, mentalitet och exteriör och därefter hitta två individer som tillsammans ska ge inte bara valpar utan också tillföra rasen något. Det är inte alltid så enkelt som det kan verka. Det finns många synvinklar och det finns många beslut att fatta, det är inte ofta som sanningen är svart eller vit. Gråzonerna blir vardagen för uppfödaren som ser på sina hundar, sina linjer och kan sin ras. Vilka saker behöver jag vikta till fördel för den kommande kullen? Vilka saker kan vara nog så viktiga, men ändå behöver sättas åt sidan just den här gången?


Att axla alla dessa frågor är den första delen av den post jag benämner som uppfödaransvar. Att ta reda på fakta, att begrunda dessa fakta och utifrån dessa fakta besluta om man ska genomföra parningen eller inte.


Uppfödaransvaret börjar med ansvaret över den genetiska biten och skyldigheten att ta reda på regler och föreskrifter samt att vara ärlig med de saker man finner i form av ärftliga sjukdomar eller annat. Men som så många andra saker, så tar det inte slut där.


Nästa steg är att se till att tiken och valparna får en bra uppväxt, med en bra miljö, med att avmaska och vaccinera, veterinärbesiktiga, id-märka och registrera sina valpar. Att ge bra mat, ta hand om klor och öron. Lära känna sina valpar och njuta av den 8-veckor långa tid som vi som uppfödare har chansen att träffa de där avkommorna vi längtat efter.

I samband med valparnas uppväxt kommer nästa del av uppfödaransvaret in: att finna ett lämpligt hem åt varje individ, oavsett kön, färg, ras eller ålder. ALLA valpar förtjänar att komma till ett hem som älskar dem, vårdar dem, fostrar dem och sköter dem på alla de sätt som just den specifika rasen kräver. Hur man hittar sådana hem till sina valpar skiljer sig oändligt mycket mellan olika uppfödare. Men spelar det egentligen någon roll om man annonserar på Blocket, i dagspressen, på ICA:s annonstavla eller Svenska Kennel Klubbens nya sajt KöpaHund.se? Det är uppfödarens insikt i den egna rasens krav på skötsel och aktivering samt uppfödarens roll att såväl förmedla detta som att läsa av de intresserade familjerna. Kan det tilltänkta hemmet erbjuda det man som uppfödare anser vara det nödvändiga för att ge just en valp från den här kullen, den här rasen osv? Att förvissa sig om att valpen får ett bra hem innebär inte att man som uppfödare ska rota runt i folks privatekonomi, familjerelationer eller annat. Det kan vara ett sätt att skaffa sig den nödvändiga insikten i om det blivande hemmet är rätt, men att ge korrekt information om rasen och dess egenheter är oftast ett bättre sätt. Det är inte rätt att till sina valpköpare berätta att rasen har liten pälsvård om man föder upp pudel, det är inte rätt att säga att en rottis inte behöver arbeta för att må väl, det är dumt att berätta för sina tilltänkta valpspekulanter för staff att rasen är lugn och flegmatisk eller att hävda att bullterriern är den ultimata hunden för 75-åriga Vera i Flemingsberg! Att uppriktigt berätta om rasens svårigheter och problem, att ingående sätta fingret på problemområden och unika särdrag för rasen är ett oerhört viktigt sätt att axla ytterligare en del av uppfödaransvaret. Var ärlig mot dina valpköpare om du är uppfödare! Var ärlig mot din uppfödare om du är valpköpare! Att undanhålla sanningar eller att framställa saker ur ett för en själv fördelaktigt läge lönar sig inte - valpens bästa måste sättas främst!


Valpen har nu fått ett noga utvalt hem och man har som uppfödare skickat en individ som bär på alla ens drömmar och önskningar. Mna har gjort allt man kunnat som uppfödare för att valpen ska få en bra start i livet. Men ditt uppfödaransvar slutar inte där! Även om du gjort ditt yttersta så har din valpköpare eller åtminstone din valp fortsatt rätt att kräva uppfödaransvaret av dig. Nu bygger din relation till valpköparen på ömsesidig respekt och tillit. Genom att vara lyhörd, ödmjuk och inkännande kan du får fortsätta vara en del av din valps liv! Genom attt vara ärlig och uppriktig i dina råd om skötsel och uppfostran kan du påverka utvecklingen för din valp till unghund och vuxen. Om du lyssnar och tar till dig, om du sammanställer och antecknar så kan en löpande kontakt med dina valpköpare ge dig en bild av hur kullen blev och vad du kan behöva fila mer på i kommande generationer.


Uppfödaransvaret kan också vara att ta tillbaka en valp som hamnat fel och ge den nya möjligheter att få ett bra hem. Det kan vara att lyssna på berättelsen om tråkiga veterinärbesök med dystra diagnoser som slutar på det allra tråkigaste av sätt. Det kan vara att försöka nå fram til den stökiga unghundens familj då det gäller råd om fostran och utveckling eller kanske att i samråd med tikvalpköparen komma fram till lämpliga kavaljerer.


Ditt uppfödaransvar sträcker sig livslångt. Du kan aldrig skriva bort det eller avsäga dig det, inte ens fastän det kanske kan tyckas lockande i svåra stunder. Kanske vill man hitta förklaringen till valpens sjukdomar i brist på skötsel, brist på uppfostran eller något annat valpköparrelaterat. Kanske har du rätt när du ser att det är just valpköparen som är orsaken till problemet, men det var ju faktiskt Du som valde familjen och som gav dem möjligheten att ta hand om just din valp. Svik inte valpköparen, valpen eller dig själv genom att inte axla ditt uppfödaransvar!


Alla uppfödare kommer någongång att drabbas av besvikelsen och nederlaget i att inte kunna nå fram till en valpköpare eller dess relation med hunden, oavsett om det rör hälsa eller mentalitet, fostran eller utseende. Det är enormt frustrerande och kan ge upphov till måmga timmar av grubblande och kanske rent av irritation. Men till synvende och sist vet du ju: uppfödaransvaret är ditt!


Hunduppfödare är ett känslomässigt engagemang i valpens liv, från planeringsstadiet vid AvelsData till det sista samtalet med en sörjande valpköpare. Men förhoppningsvis landar det däremellan en massa bevis på att dina val var riktiga: glada valpköpare, trevliga hundar, fina utställningsresultat, friska hälsoscreensresultat eller enkla vardagssaker som ett vykort från semestern, MMS:et från vardagslydnadskuyrsen eller hembesöket med de nybakta kanelbullarna och valpmyset.


Att vara hunduppfödare är inte alltid en dans på rosor, men våga ta steget ut och njurt av ditt uppfödaransvar: det är inte svårt eller otäckt men det kräver genuint engagemang och ärlighet för att bli bra.


Lycka till kära kollega och njut av dina uppfödardrömmar!!!!

ANNONS
Av Hanne Winninge - 25 maj 2011 18:43

Jag säger inte mer än det: helvetes jävla bajskamera från helvetesland. DÖ!


Några fina bilder iaf:


             


ANNONS

Presentation


Välkommen till kennel Skybar och min blogg. Jag skriver om ditten och datten, mest om hundar och allra oftast om miniatyrbullterrierna Bacon och Yihoo. Fast jag föder förstås upp arbetande jaktlabradorer...

Fråga mig

22 besvarade frågor

Omröstning

Vad tycker du om de nya utställningsreglerna?
 Bra, lätta att hänga med på.
 Man får väl lära sig, men just nu är det lite krångligt.
 Jag saknar att de inte placerar 5 hundar.
 Varför inte ändra till FCI-regler direkt?
 Vad då är det nya regler?
 Excellent borde betyda att man fått CK...

Kalender

Ti On To Fr
            1
2
3 4 5 6 7 8
9 10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ kennelskybar med Blogkeen
Följ kennelskybar med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se