Jag har tänkt en del på vad jag ser hos andra hundägare och alldeles framförallt vad jag ser som brister i hundägandet hos de människor som inte har välfungerande hundar.

En sak som jag ser genomgående är att de allra flesta hundägare går till vägs ände i sin omsorg för sin hudn. Man är orolig för att kloklippningen ska vara smärtsam, att hunden inte vill bli borstad pga smärta, att plockning av håret i öronen gör hunden ledsen osv. Syftet är ju gott, man vill att hunden ska vara lycklig och må bra. Problemet blir bara när man tar denna önskan om att ge den bästa maten, de finaste leksakerna, undvika smärtsamma behandlingar(kloklippning/borstning/öronrengöring osv) och tänker att eftersom jag är så SNÄLL så borde ju min hund vilja vara mig till lags och göra mig glad tillbaka.

Hundar funkar ju inte så. De lever i nuet - som Cesar Milan så flitigt påpekart. En av de mest användbara mantran jag har på mitt arbete, då Husse/Matte tvekar eftersom hunden inte VILL bli klippt. Hundar reagerar bara i varje given situation, visserligen på grundval av tidigare erfarenheter, men aldrig rigida eller oförmögna att bryta beteenden.

Hundägare som har problem med sina hundar har oftast faktiskt problem med en enda sak. De har massor med respekt FÖR hunden, men får ingen respekt AV hunden. Här kan massor av respektträning hjälpa så oändligt långt. Detta kallas ibland alfametoden och de som dissar den här taktiken hävdar att alfahunden inte håller på med att etablera lydnad/fostran på sina flockmedlemmar hela tiden. Det är inte sant! Vargar lever i ständig signaldans, där den ranglåga gör bäst i att veta sin plats och den ranghöge bara tolerar vissa skiftningar.

Nåväl. Respekten jag vill att min hund ska visa mig är följande.

1.) Respekt för min person. Man springer inte rakt in i mig vid lek. Man hoppar inte rakt upp på mig. Man kastar sig inte rakt över mig i soffan. Man närmar sig respektfullt med en önska om att få vara nära, inte ett respektlöst krav som inte ger mig respekt för min person. Det spelar ingen roll om hunden är en rädd chihuahua eller en stimmig labbehane: MIN kropp är MIN och DU ska visa mig RESPEKT! På samma sätt kastar jag mig inte heller över en hund, jag närmar mig den vänligt med en önskan om att få röra/beröra/hantera.

2.) Respekten för min yta. Jag äger samtliga ytor i mitt hem. Det är MIN soffa, MIN säng, MITT köksgolv och det är MINA regler som gäller om dem. Om man som gäst i mitt hem lägger fötterna på mitt köksbord blir jag sur och säger till vederbörande. Om jag bjuder på middag hemma hos mig så brukar inte mina gäster slita ryggbiffen ur händerna på mig. Mina barn har visserligen sina rum, men de ska vara städade för de är egentligen MINA rum som de lånar, på MINA villkor. Hunden får finnas hemma i mitt hus och reglerna ska vara tydliga så att hunden har en möjlighet att alltid göra rätt, då spelar det ingen roll om man är i soffan om hunden vet att regeln är: när jag vill sitta i MIN soffa så får du flytta på dig eller vara i mitt knä.

3.) Respekten för min dominans. Här reagerar många stort - dominans har blivit ett skällsord, något fult man ska skämmas över och akta sig för. På samma sätt som det är fult att vara en auktoritet om man är lärare. Folk har förväxklat dominans med fysiskt övervåld, övergrepp och psykisk illvilja. Man har förväxlat auktoritet med auktoritär och på vägen förlorat dem båda. Hundar har antingen en ledare eller är en. De är enkla och tydliga, antingen har de accepterat din dominans och respekterar den eller så har de INTE gjort det och då är de själva sin egen flockledare. Att inneha dominans över sin hund innebär inte att man ska missbruka den, det innebär att du har ett verktyg som bygger på en tillit till din förmåga att leda. Leder gör man med förtroende, kärlek och glädje men utan att vara rädd för att sätta regler/gränser och backa upp dessa regler och gränser vid behov.  Respketen för min dominans gör att hunden väljer att lyda mig för att den litar på att jag fattar kloka beslut: jag ÄR flockledaren. Mitt beslut kanske går över hundens förmåga att förstå: de flesta hundar hajar nog inte vitsen med vaccinationer, tandborstning, kloklippning etc, men de litar på att jag vet vad jag sysslar med och accepterar det.

Hundägare är duktiga på att visa sin hund RESPEKT men allt för många ser att man också har rätt att begära RESPEKT tillbaks. Hur ser du på saken? Tycker du att jag är full av gammelmodiga idéer och har en annan tanke? Det är helt okej - bara du vet VARFÖR du fostrar din hund som du gör och att du inser resultatet av detta val.