Ibland dyker det upp intressanta ämnen på forum och i bloggosfären, ett av de senaste intressanta ämnena jag stött på är diskussionen om halsband/koppel.  Här finns det väl lite slarvigt indelat tre olika typer av infallsvinklar: de personer som vill ha ett halsband/koppel/sele som funkar på hunden och är snyggt men som just inte funderar så mycket på saken. De personer som lagt ner stort möda på att utforska alla kynologiska beaktningar och väljer något som aboslut inte kan skada hunden på något endaste sätt och så finns det de som väljer ett koppel/halsband/sele utfifrån ett specifikt behov: det kan vara antidrag, halsens utformning eller slitage på pälsen eller vad som helst annat.

Det här är alltså min indelning av människor, gravt generaliserande jag vet, men för enkelhetens skull så tillåter jag mig detta.

Olika raser verka ha olika stora mått av dessa tre kategorier. I retrievervärlden är det självklart att man använder retrieverkoppel. Alltså snören i en ögla som träs över halsen och blir en liten snara. I änden av kopplet finns en ögla. Fördel: enkla att ta av och på, billiga och finns i en massa roliga färger och utformningar. Jag är själv en sucker för retrieverkoppel.

I pälshundsvärlden använder få något annat än kedjelänkar som träs försiktigt in i pälsen för minsta slitage eller riktigt breda fodrade halsband som ska ge en stor yta som hindrar pälsen att slingra sig och dras ut/tova.

I många av doggvärldens raser väljer man selar. Jag utgår att det beror på att det kan vara svårt att få ett halsband att sitta kvar om halsen är bredare än huvudet. Samma sak gäller för många av spetsarna, sele på. Fast där misstänker jag att det är ett infernaliskt dragande man vill åt (eller snarare försöker rå bukt med)

I brukshundvärlden är det stryp som gäller, i dressyrlänk av nylon eller med kedja. Folk verkar tro att de som har kedja på sina hundar är de som använder sig av 70-tals hunduppfostran med ryck och slag, jag har inte sett ett enda samband än!  Personligen hade jag alltid stryp på mina rottisgrabbar. Jag hade koll på mina killar, men jag ville inte riskera att något skulle hända som gjorde att jag inte kunde FÅ kontroll snabbt. Sålunda blev det dressyrlänk i nylon. Snabbt, snyggt och med ett utmärkt syfte.

Bedlingtons är bra hundar, de vill helst gå i koppel vid din sida. Halvstryp av kedjemodell funkade bäst för mig. Gärna som allt-i-ettkoppel för enklare användning. Här ser jag dock att fler och fler använder tjocka vadderade halsband. Jag tycker det ser för grymt fult ut på smala bedlingtonhalsar, så jag hade aldrig satt på det på någon av mina hundar.

Nåja. Oavsett vilket koppel/halsband/sele du väljer så se till att det sitter som det ska. Inga för små halsband som drar åt över öronen, inga för små selar som klämmer och gör ont, inga för stora selar som åker ner över armbågarna och förstör den naturliga rörelsen hos hunden.

Allra viktigast av allt är att du har koppel på din hund för att samhället förväntar sig att du ska ha koll på din hund och vill se det visuellt. DU vet redan att du har koll på din hund och kontakt med din hund utan koppel - för inte får du panik och skriker hysteriskt om du råkar tappa ditt koppel????

Så avslutningsvis ett ord om dessa flexikoppel, dosor, rullkoppel eller vad man nu vill kalla dem. De har absolut en funktion: för den redan tränade hunden som redan kan gå i koppel och redan kan vara lös. Man tränar inte inkallning med flexikoppel eller låter hunden tro att den är nästan lös för att den har 10 meter koppel att röra sig i. Min gamla tax Gustaf fick med ett blint öga och i det närmaste helt döva öron gå i flexi de sista åren, eftersom han inte längre kunde ha riktigt lika bra koll på var vi var och för att jag trodde jag skulle dö av tristess då alla fläckar skulle behandlas innan vi kunde gå vidare.

I senaste Hundsport fick den allvetande gurun Anders Hallgren åter stå oemotsagd i sitt tjafsande. Strypkoppel ger whiplash-skador hävdar han bestämt. Även vid ytterst små belastningar. Konstigt att inte hela brukshundsvärlden och retrievervärlden kryllar av hundar med nackskador och whiplashsjukskrivningar. Fjantigt värre. Som om vi inte visste att det går nerver i hals och nacke? Klart det gör och klart är det också därför ett strypkoppel ger bättre kontroll, kontroll man faktiskt kan behöva! Jag gillade inte herr Hallgren innan, han har redan haft rent bizarrt konstiga idéer om vad hundfrisörer och andra som jobbar med hund har för inställning till hundar,  suck. Den här krönikan gjorde inte saken bättre. Jag säger aktivt nej tack till allt Anders Hallgrenande - jag är inte mycket för gurus över lag.

 

Tina

22 mars 2011 14:01

Haha, du är roligt du.
Det vet väl alla... har man koppel på sin hund - då sliter man i det så mycket man orkar!!!
Suck...
Själv har jag skinnhalsband med skärpspänne till mina fina korthåriga hundar - för att de är tysta, de är lätta att dra av när hundarna får vara lösa, och så tycker jag att de är snygga :0)

http://www.tinric.com

 

Christina

22 mars 2011 19:59

Vilken intressant och ambitiös analys (för en blogg). FUnderar också mycket kring det här med halsband. Min ena ras är kuvasz och jag skulle inte drömma om att ha annat än stryp på en stor hane. Mina tikar som ajg har kontroll på får retrieverkoppel (men det räknas nog också som helstryp). HAr gått kurser som man ite får ha strypkoppel och detta förvånar mig att man har regler utan att ta hänsyn till hunden att fråga. De bråkiga hundarna tar man helt enkelt inte emot. Sen kan väl även jag tycka att för många raser behövs verkligen inte stryp och det kan ryckas väldigt mycket i onödan. Men precis som du skrev så finns inga likhetstecken mellan val av halsband och dressyrmetoder.

http://socialahundar.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När man som uppfödare planerar en kull så är ju huvudsyftet att man ska få valpar, men bakom valet av vilken hane och vilken tik som ska användas är lite mer utförligt än att man bara väljer på slump. Jag tänkte jag skulle berätta lite grann om hur j...

Det börjar ju som bekant arta sig till valptider här hemma i huset på landet. Ayla har nu gått 4 veckor och Jenny som är hennes fodervärd rapporterar flitigt att man ser en liten putmage och att hon inte riktigt ännu vågar säga säkert att hon är dräk...

Det var länge sedan jag skrev i bloggen , det ska medges men jag hoppas i alla fall att den långa skrivkrampen lagt sig och att jag kan fylla bloggen med blandade inlägg igen.     Kloka Ayla som valp   Vi kan väl börja med det allra roliga...

  Bacon är en värdsvan resenär, vi har rest många mil ihop och jag har en stor trygghet i hennes mentalitet och hennes stora personliga trygghet. Hon bryr sig föga om ifall resan går via 20 timmar i bil till England och Cruft's eller via 3 timmars...

Vi var i Tyskland i helgen, jag och underbara lilla B. Givetvis var det show som stod på schemat och den här gången på Westfalenhallen i Dortmund. Westfalenhallen ligger mitt inne i Dortmund och har den stoooora fotbollstadion Signal Iduna Park som g...