Alla vet att det förekommer konkurrens mellan företag, att detta ofta leder till förmånligare priser, bättre service och större utbud för oss kunder är en av marknadsekonomins stora fördelar.

Konkurrens brukar innebära att de konkurrensutsatta företagen blir innovativa då det gäller att skapa nya lösningar för att kunna få nya kunder eller behålla sina gamla. Kort och gott företagen blir bättre! Bättre för sig själva, bättre på produkten/tjänsten de säljer och bättre för kunderna. Konkurrens är bra saker!

Kollegor är också bra, de gör att vi har någon att dryfta arbetsspecifika frågor med. De ger oss en känsla av samhörighet och med bra kollegor kan man utvecklas i sitt yrke. Bra kollegor kan göra hela jobbet meningsfullt eller åtminstone skänka den där trivseln som gör att man står ut med det trista som jobbet också innehåller.

Hunduppfödare verkar resonera helt annorlunda! Kanske beror detta på att hela tjänste/produktesegmentet är känslostyrt?

Istället för att låta konkurrensen slipa din kunskap, din strävan efter en god uppfödning och en fin kontakt med valpköpare och rasintressenter så ser man en ökning av antalet uppfödare som ett hot. Man gör allt man kan för att hitta på hinder för dessa nya uppstickare på marknaden. Man provar med regelverk starkare än Öst-Berlins gatulagar, man provar med regelrätt smutskastning där nytt blir ett skällsord och hedenhösa-gärningar inom rasen höjs till skyarna som det enda rätta.

Kollegor på Sandvik

Lyckas man fortfarande inte brösta upp sig tillräckligt och skrämma bort dessa uppstickare, som nya uppfödare utgör, så har man två helt säkra kort att spela: "det-är-minsann-inte-så-lätt-att-vara-uppfödare-det-är-både-dyrt-slitsamt-svårt och-rent-av-vidrigt-hemskt"-kortet. Detta kort är faktiskt ganska underhållande eftersom det faller på sin egen uppbyggnad: OM det vore så hemskt att föda upp, varför gör du det själv då? OM det vore så svårt att föda upp, varför är du då så rädd för konkurrensen, OM man inte kunde tjäna pengar på det varför tar du ens betalt för dina valpar och är rädd för att förlora valpköpare????

Nästa kort är: "Du-har-ingen-kunskap-eller-erfarenhet- så-du-är-inte-seriös-själv-hade-jag-minsann-en-mentor-som-gick-i-god-för-mig"-kortet. Klockrent spelat, eftersom seriös tydligen är det finaste man kan vara. Seriös blir man om man fött upp rasen länge, helst typ hedenhöslänge. Ett bra kort eftersom det ställer en själv i stark position samtidgt som man kan döma ut någon annan. Dessutom skapar det en känsla hos andra uppfödare att de inte vill bli utdömda som NYA oseriösa så det ställer sig på samma flank för att slippa utpekandet. Spännande är också resonemanget om mentorer: för deras egen mentor är alltsom oftast en uppfödare daterad annu dasumal som varken hade insikt i inavelsproblematik, effektiv avelsbas, DNA-test utan som kort och gott hade turen att föda upp hundar som vann! Nytt är farligt och om inte annat OSERIÖST!

Jag hoppas verkligen att nya uppfödare vågar ringa mig om råd, vågar orda om saker de funderar kring på forum och i bloggar. Jag hoppas kunna nå ut på uppfödarträffar, årsmöten, i klubbtidningar och vid ringside: våga fråga - förhoppningsvis lär vi oss båda något då vi letar svaren tillsammans.

Världens bästa kollega!

Några av mina allra största "kunskapsmoments" inom avel, uppfödning och sjukdomar har jag haft med Anna: en 22-åring som fött upp 2! kullar. Kunskap hänger inte på egen erfarenhet, det hänger på insikt, intresse och viljan att vilja lära! Välkomna våra nya uppfödare, stötta dem, lyssna på dem och låt dig själv få ta till dig nyheter och tankegångar, på så sätt berikar vi vår avel: genom delad kunskap och tilltro till varandra, som kollegor och inte konkurrenter!