Jag vet att labradår och låvar egentligen stavas med O men det struntar jag i. Min labradår har låvat mig alla sina år och för det kan man inte annat än vara så omtumlande själaglad att man faktiskt kan bli religiös för mindre.

Att ha en trogen vän, att ha en lacksvart hund vid sin sida, att titta ner i ett par kloka ögon (visserligen med den äldre hundens lätta blå dis) och veta att man har den allra bästa av hundar, det är inte alla förunnade. Men jag vet och för det är jag evigt tacksam! Space har lovat mig alla sina år och jag ska förvalta dem väl. Hittills har hon gett mig 7 och jag vet att hon lovat mig lika många till. Det måste hon!

Här vilar hon sig, väl placerad bredvid spisen....

Idag ska jag hämta ut stamtavlorna, men det såg rätt och riktigt ut på HundData iaf. Det är full fart inne i hundrummet. Bästa buset nu (förutom att terrorisera närmsta bror/syster) är att riva sönder alla tidningar till egen kiss och bajskonfetti. Party!

De är alla helt ljuvliga och det känns vemodigt att säga farväl till en ras som jag haft i snart 20 år. Men vilket farväl man gör när man får lov att njuta obehindrat av 4 gråa dunbollar!

Titta får ni se.